Huset som töms både uppifrån och nerifrån!

Skrev här i bloggen om Regionens hus i Mariestad den 8 september, strax före valet. Huset som töms uppifrån och ner på arbetstillfällen - och konst. Utan att politikerna gör ett vitten.
Urban Ahlin svarade och motsatte sig vissa delar i mitt inlägg som gällde honom själv och hans partis agerande. I övrigt har jag fått kommentarer via facebook från Ulla-Britt Hagström, Per Rosengren och Bengt Sjöberg. Och en snäll artikel i Mariestads-Tidningen som inte ifrågasatte någonting.
Inte så illa ändå, men jag hävdar fortfarande bestämt att ingen av makthavarna orkar bry sig på allvar. Och nu efter valet sjunker intresset ännu mer. Det är alarmerande.
Som Rödakorsare och allmänt intresserad av Mariestads framtid och rosenrasande över ointresset har jag gjort nya besök på Regionens hus, senast i dag.
Och fick veta mycket som gör en sån som jag oerhört frustrerad. Flera verksamheter har försvunnit, vissa är på gång och för vissa finns frågetecken och misstankar. Hur går det exempelvis för sjukreseenheten?
Huset töms uppifrån och ner och nerifrån och upp. Femte våningen är numera helt tom.
Tryckeriet på första våningen, som har massor att göra, ska flyttas till Vänersborg för att Serviceförvaltningen ska spara inom sitt område. Kostnaderna hamnar i en annan förvaltning, men vad rör det servicechefen som fått sparbeting. Dessutom har han sannolikt ingen aning om hur allt ska fungera efter flytten.
Det finns ett fantastiskt arkiv i källaren, som rymmer allt från landstinget Skaraborgs historia. Personalen som sitter på en annan våning måste sluta och flytta till Vänersborg. Nästa anhalt är givetvis Göteborg. UTAN ATT NÅGON BRYR SIG.
I regionen framställs mängder av fina skrifter och broschyrer, på svenska och mängder av andra språk, till och med kinesiska, som läggs på hög. Var? Jo, i Regionens hus i Mariestad.
Högarna växer, liksom naturligtvis kostnaderna, medan de fina skrifterna samlar damm, eftersom de inte efterfrågas.
POLITIKER OCH CHEFER SKITER I ATT TA REDA PÅ HUR DET STÅR TILL. Är de bara intresserade av karriären? Eller är det för jobbigt att bry sig?
I Regionens hus finns sannolikt de bästa sammanträdeslokaler som regionen förfogar över.
Varken regionen eller kommunen utnyttjar dem som de borde. Det finns nåt som heter SAMARBETE. Det har de glömt.
Jag begriper absolut ingenting. Det är mina och era skattepengar makthavarna bollar med.
NU FÅR DET BASKE MIG HÄNDA NÅGOT! Jag tänker INTE ge mig.

PS. Lite skvaller som säger en hel del. När Ostindiefararen Götheborg skulle ut på sin jungfrutur som bland annat gick till Kina satsades det bland annat på en fin trycksak om Västra Götalandsregionen. På kinesiska. Bra idé!
Men vad hände. Trycksakerna glömdes bort och ligger kvar och samlar damm. Var tror ni de ligger? Gissa en gång.

Barcelona -- en hymn från romartiden

När jag tänker på namnet Barcelona infinner sig som av en händelse Freddie Mercurys och Montserrat Caballés fantastiska röster i mitt huvud.
De sjunger hymnen som skapades för olympiaden där år 1992. De sjunger och sjunger och publiken är i extas. Köpte skivan dírekt när jag hade hört dem och blev avundsjuk på alla dem som hade möjlighet att åka till OS i Spaniens till storleken andra stad.
Då lovade jag mig att någon gång i livet besöka Barcelona. Ännu har det konstigt nog inte blivit av, trots att det inte är särskilt långt dit.
Jag har sett mycket av den spanska solkusten, besökt Gibraltar och spanat över till Afrika. Men alltså ännu icke nått fram till Barcelona.
Alla som har besökt stan får något religiöst i blicken när de berättar. Min son och sonhustru är två av flera Barcelonabitna jag känner till. De kan tala i timmar om konstnären Antonio Gaudi.
Jag däremot har hittills nöjt mig med att lystet skaffa information om stan. Just nu i september ligger minimitemperaturen på 19 grader Celsius och som varmast ligger tempen på 25. Kallast är det mellan december och februari, men frosten verkar oftast hålla sig undan.
Konstigt nog verkar inte barcelonaborna vara vidare slängda på engelska. I Kataloniens huvudstad är katalanska officiellt språk och de flesta talar antagligen spanska också. Så det blir att gräva upp mina numera rätt mossiga spanskakunskaper. En intressant detalj är att Kataloniens nationaldag firas den 11 september.
Staden är gammal, från romartiden, och ligger vid havet. Så vad väntar jag på?

Hur ska det gå i Mariestad -- regionen -- och landet?

Kaos har utbrutit i politiken sen Sverigedemokraterna, populärt kallade Sverigeakrobaterna, med hjälp av aningslösa väljare sprängt sig in i de flesta gula, vita och blåa församlingar. Med detta menar jag förstås riksdagen, kommunerna och landstingen.
Många väljare har svårt att hålla reda på de olika valen, valsedlarna och färgerna på valsedlarna. De kan undra mycket när de står inför valförrättarna. Från varför Mona Sahlin inte finns med på riksdagsvalsedlarna i Skaraborg till varför de inte kan gå in och stoppa röstsedlarna direkt i "urnan" utan måste ha kuvert.
Märkte det när jag stod och skramlade Rödakorsbössan i tio timmar i min valkrets.
Pengarna används för översvämningsoffren i Pakistan. Tack alla generösa givare, ni är fantastiska.
Men, de väljare som har svårt att hålla reda på de tre olika valen de ska göra kan sannolikt inte heller hålla reda på vilken politik de röstar på.
Det är skrämmande att Sverigeakrobaterna tar 20 mandat i riksdagen (av 349), sju mandat i regionfullmäktige i Västra Götaland (av 149) och två mandat i Mariestads kommunfullmäktige (av 49).
Partiet väntas inte ta ansvar för det kaos de orsakar. Trots vad de skriver på sina affischer.
Kanske de demokratiska partierna skulle kunna tackla detta och starta ett pragmatiskt samarbete över blockgränserna. Tror att det skulle kunna fungera, åtminstone i kommunen.
Bilderna är tagna den 20 september, dagen efter den ödesdigra valet.

Skippa valaffischerna och satsa pengarna där de behövs!

Nu sköljer valpropagandan och slagorden över oss. I brevlådan landar valsedlar och annat som går direkt till pappersinsamlingen.
Ja, först sneglar vi lite på de namn som står på sedlarna. Men därefter åker skiten iväg.
Valarbetarna åker runt med bil, eller cyklar i bästa fall, för att sprida ut partimaterialet och spara in på portot.
Och så de där evinnerliga affischerna som ingen bryr sig om. Tänk jag tror att det parti som bestämde sig för att skona miljön och spara in på affischerna skulle vinna väljarnas sympati.
Det framsynta partiet kunde räkna ut vad det kostar att framställa affischerna och så satsa motsvarande summa någonstans där de kronorna verkligen behövs. Var så god, mitt tips är gratis.
Det parti som vågar gå mot strömmen och agera på det sättet finns inte än. Kanske till nästa val? Nu är jag obotligt optmimistisk, men jag tappar aldrig hoppet om att underverk ska inträffa.

Du har något att lära oss allihop, Kent!

Min kära kusin Kent har dött. Han var kär för så många och Nynäshamns kyrka var proppfull av alla oss som ville vinka farväl till honom på fredagen. Tror att han hade gillat ordet vinka i sammanhanget. Bättre än att höra om tårarna.
Det känns särskilt konstigt att skriva ordet "var" om Kent, för han var, nu skrev jag det igen, en sådan människa som "är". Otroligt inkännande, otroligt generös till sin natur.
Han var sju år yngre än jag, men livet tar inga sådana hänsyn. Det rycker ofta bort människor som är mitt uppe i sina mest aktiva gärningar.
Vi kusiner drabbades inte hårdast. De allra närmaste kämpar hårt med sin sorg. Och hans unga och enda dotter har mist världens bästa pappa. Alldeles för tidigt.
Alla ord känns plötsligt så platta och torftiga i ett sånt här ögonblick. Men jag kände att jag måste skriva av mig åtminstone ett litet uns av mina känslor.
Och jag kan trösta mig med att Kent hade fått veta att han var betydelsefull för många. Han visste att han var älskad.
Annars är det tyvärr så, att vi människor knappast säger särskilt många uppskattande ord om varandra förrän vi är avlidna. Det handlar om det här med att man inte saknar kon förrän båset är tomt, ni vet.
Jag vet att Kent läste min blogg. Därför är det sorgligt att han inte kan läsa den här lilla texten från mig till honom.
Under den allra sista tiden hade vi mejlkontakt och jag har läst mejlen massor av gånger och ska skriva ut och spara dem. Fattar inte hur han orkade vara så positiv.
Du har mycket att lära oss allihop, Kent!

Mariestad töms -- på arbetstillfällen och konst!

I Mariestad försvinner snart både läns- och tingsrätten, trots gamla politiska "löften", främst från s. Detta uppmärksammas lite grand, men de politiker som gav löftena behöver inte stå till svars.
Ännu värre är det med landstinget, numera regionen.
I all tysthet töms Regionens hus i Mariestad och arbetstillfällena försvinner, främst till Göteborg. Precis som kritikerna sa. Först går jobben till Skövde och Vänersborg och i ett senare skede säger det slurp och de är i Göteborg.
Telefonväxeln försvann först till Skövde och nu till Vänersborg och i ett lite senare skede till Göteborg. Frågan är hur länge det dröjer.
Den fina konsten som det vackra regionhuset i Mariestad innehöll (tempus väljs med avsikt) plockas bort och ingen tycks veta vart. De anställda rasar, men ingen lyssnar, allra minst de politiker som lovat värna om arbetstillfällen i "hela regionen".
Politikerna vill för övrigt helst sammanträda i Göteborg och klagar högljutt om någon försöker förlägga möten till Mariestad som har de bästa sammanträdeslokalerna i hela Västra Götaland.
Telefonväxeln ja. Den fungerar inte som den ska och patienterna kommer inte fram.
De drabbas, precis som belackarna, däribland jag, har sagt ända från början.
Regionens hus i Mariestad, som numera ägs av ett fastighetsbolag, töms på personal uppifrån och ned. Och det går fort och ingen gör något.
Jag tänker rösta på de politiker som visar ett uns av engagemang. De är inte många, utan kan räknas på ena handens fingrar.

Kreta och Grekland i mitt hjärta

Grekland, eller närmare bestämt Kreta, finns ständigt i mitt hjärta sedan det första besöket för vid pass femton år sedan.
Tzatzikin, den småbladiga basilikan, lammgrytorna, de givmilda invånarna, stränderna, naturen, den fantastiska historien med palatsen i Knossos och Malia, de ofta nästan oframkomliga och trafikfarliga vägarna, där folk kör som biltjuvar, har lämnat outplånliga intryck.
Därför återvänder jag till landet så ofta som det överhuvud taget är möjligt. Hittills har det blivit sex besök på Kreta, där jag och maken besökt och beundrat i stort sett hela ön, från öster till väster, per hyrbil. Vi har tagit oss fram på i stort sett alla vägar som är farbara.
Vägen till Kretas Maldiverna, som den fantastiska stranden med lagunen Elafonissos ofta kallas, var för mig en fasa den första gången vi åkte dit. Men väl där glömmer man höjderna och farorna längs bergskanterna och bara njuter. Åk dit så tidigt som möjligt och stanna till dess solen börjar gå ner är mitt tips. Numera finns det dessutom små hotell att ta in på för att utnyttja tiden vid stranden väl.
Berget Ida som Jussi Björling sjöng om är Kretas högsta berg. Det är härligt att ta bergsturer med hyrbilen och köpa lokalt vin, olivolja och honung.
Agios Nikolaos och Ierapetra på östsidan är mina två andra favoriter. Ierapetra håller som Europas sydligaste stad oftast en något högre temperatur i luften och vattnet. Och då finns här, åtminstone under lågsäsong, stränder där man kan bada totalt allena.
Agios Nikolaos har en bråddjup sjö, Voulismeni, som ett fängslande inslag i stadsbilden. Runt sjön ligger restauranger. Och det går att åka båt till den lilla ön Spinalonga, där leprasjuka tidigare isolerats. Såvitt jag kommer ihåg har den också varit fängelseö.
Kretas stränder är fantastiska, helt enkelt. En av mina favoriter är Vaï, längst österut, där det växer planterade palmer. Jättestranden Fallasserna längst ut på den västra udden, utanför Kissamos, och Agia Marina-stranden är två andra. Och den mysiga lilla stranden vid pyttestaden Almirida får bli en tredje. Därutöver finns en uppsjö av andra att välja mellan.
Atén då? Ja, huvudstaden kommer jag absolut att besöka. Inom en mycket snar framtid, hoppas jag. Den får man helt enkelt inte hoppa över!

Vi hurrar för Ullis och Tobbe!

Ulrika och Christian gifte sig den 4 september i Göteborg och höll ett härligt, stämningsfullt bröllop med släkt och vänner vid Kvibergs kantin i Göteborg.
Här ses de unga tu skåla i champagne efter vigselakten.
Hurra, hurra, hurra, hurra! utropar vi alla inblandade ännu en gång.
Många goa händelser ur parets historia sjöngs och talades fram under kvällen, natten och dagen därefter och det håller vi inblandade kvar i gott minne och berättar gärna mer för er som frågar.
En fortfarande lite trött men lycklig morsa och svärmorsa konstaterar så här på måndagsmiddagen, att alla de fyra kära barnen nu är som man säger "i hamn". Det känns allt lite grand i tårkanalerna.

Mariestad snart ensam utan undervisningsbassäng!

Nu har badhuset i Mariestad äntligen öppnat för hösten. In i det sista blev det dröjsmål, eftersom golvet i herravdelningen skulle fixas till. Det kunde inte göras tidigare under sommaren, tydligen.
Men vi i badgänget hängde på låset tisdagen den 31. Och det blev ett skönt och glatt återseende.
Nu väntar vi bara på den dag vår stad ska få en undervisningsbassäng inomhus. Så att simkunnigheten bland barn och vuxna kan förbättras i vår kära sjöstad. Alla kommuner runt omkring har sedan länge sett till att invånarna har den möjligheten.
Enligt Per Rosengren (v) finns det pengar avsatta i budgeten. Vi får väl se om de pengarna verkligen är öronmärkta eller om de, när det kommer till kritan, behövs för att stoppa i ett annat svart hål?

Mina underbara första vindruvor!

Så här såg de ut min allra första blåa, söta vindruvor i växthuset. Det blev många klasar och den på bilden var den sista. Druvorna gick åt snabbt, även om de var fulla med kärnor. Det roliga var att det stod på beskrivningen, att det skulle bli gröna druvor. Så det blev en överraskning.
Jag har fått både växthus och vinstockar av barnen och deras familjer och är stolt över att åtminstone den ena stocken klarade den hårda vintern i en stor kruka med isolerande material. Nu ska den sättas i jorden och jag ska köpa en stock till i stället för den som gick åt. Tycker att stock låter lite pretentiöst och säger ofta vinplanta i stället. Vinstockar är de som ger goda viner i Frankrike, Grekland och andra länder.
Tomaterna står i en annan del av växthuset. Jag prövade en mörkröd variant som är riktigt smarrig.
Änglatrumpeten ska också få ett hörn i växthuset. Den fick utstå hårda duster vid stugan när regnet smattrade hårt i några dagar.

Tjuren fick ben- och snoppvärmare!

Grafitti kan vara riktigt stiligt, särskilt om det handlar om virkning och stickning.
Se här så fin oxen, eller rättare sagt tjuren, utanför Vadsbo museum i Mariestad har blivit.
Han har fått både sjalar, ben-, svans- och snoppvärmare och som pricken över i:et en liten kokett mössa i virkat.
Härligt, eller hur? Nu får vi verkligen hoppas att den får vara i fred för förstöraridioterna.
Jag föredrar handarbetsgrafitti framför målad. Även om den som finns just nu på silorna i hamnen är skickligt utförd på de flesta ställen.
Om grafitti handlar om klotter, konst eller skadegörelse kan diskuteras i all oändlighet. Men jag tycker det är käckt av min tidigare arbetsgivare att stötta projektet. Det får tidningen med säkerhet goodwill för framöver. Och snart rivs silorna, eller? Förmodligen är det sista ordet sagt i den frågan efter att ha stötts och blötts i decennier.
Tjurens alla attiraljer syns i vanlig ordning betydligt bättre om ni bloggläsare klickar ett par gånger så att bilden täcker hela skärmen. Tack!!!