Pengar överförs

Office Of The Head
Internationell överföring
Operation Zenith Bank
(UK) Ltd LONDON United
Storbritannien och Irland
Tel: +44 203 389 5674
Fax: +44 704 307 1539

Hälsning,

Din e-postadress kom upp i ett slumpmässigt drag som genomfördes i Zenith Banks huvudkontor, International Transfer Operation i London, Storbritannien.

Jag är Mr.WEHNER DAVID M.A personlig revisor för den avdömda Michael Blair som arbetade med Shell British Petroleum. Mr.Michael Blair, en välkänd filantropist, innan han dog, gjorde en testamente i ett advokatbyrå om att 12,5 miljoner US-dollar (tolv miljoner femhundra tusen amerikanska dollar) bör doneras till någon lycklig individuell filantrop eller välgörenhetsorganisation utomlands.

Zenith Bank Abp är en överenskommelse med sena Michael Blair om att donera fonden till alla lyckliga individer i Amerika, Europa, Asien och Afrika i andra för att förbättra liv och företag

Vi har gjort vårt slumpmässiga drag och din e-postadress valdes för att ta emot denna fond som mottagare av hans testament. Vänligen snälla tillbaka till mig
så snart du har fått vårt e-postmeddelande för att aktivera överföringen
Operationen riktar dig till vad du ska göra för att få denna fond lagligen.

Du rekommenderas att ta med följande nedan:

FULLSTÄNDIGA NAMN:

FULL KONTAKTADRESS:

TELEFON- OCH FAXNUMMER:

Med vänliga hälsningar,
Mr.WEHNER DAVID M.
Chef, internationell överföringsoperation
Zenith Bank (UK) Abp

Your receipt No.127088456862

 

You've bought a program "TomTom" from the Apple Store.
It may take a few moments for this transaction to appear in your account.

If you have not authorized this charge, log in as soon as possible to cancel the payment!

Apple Store Transaction Cancellation Form

When the payment will be canceled you will get a full refund.

Apple Store Sweden

 

Urgent Notification Free Lotto Award(Reference:WIN-37-14-29-14)

From claim´s processing office.
Free Lotto Lottery Award Notification
Confirmation Ticket No: 33-48-19-H5H
Reference:WIN-37-14-29-14
You have won( 1 Million Euros )in the Free Lotto Lottery Award 2014 held in Madrid Spain
This email was sent to notify you officially as you are advise to contact the claim´s processing office with your details immediately for claim,
Contact Person: Martinez Adela
Contact Email: freelottoaward06@gmail.com
Signed (Announcer)
Director, Cooperate HR and Communication.
FREE LOTTO LOTTERY AWARD

Bloggar ska inte glömmas bort. Som jag har gjort med mitt "skötebarn" 40-talistbloggen. Ska försöka skärpa mig. Sommaren med en massa konstiga "måsten" har tagit en del must ur mig. Men jag tänker återkomma. Lovar dock ingenting bestämt, just nu. Kram på er!

Ingers måndag -- FEL LÅT VANN FÖR FEMTIOELFTE GÅNGEN!

Går det att skriva en ny krönika utan att gå in på Mello, uttytt Melodifestivalen? Nja, egentligen går det alldeles utmärkt. Men jag struntar i att jag känner motstånd och kör en vers på det nästan uttjatade temat. Jag såg festivalen på teve med två goa barnbarn, vars föräldrar var i Solna på livefestivalen. Jag förstår fullkomligt alla dem som tycker det är kanonkul att följa artister och melodier i finalen. Men jag anser ändå, att årets final var osedvanligt slätstruken, med ett par undantag. Inte är det lätt att mäta sig med förra årets vinnare Loreen och hennes fantastiska Euphoria. På något konstigt sätt blir den bara bättre ju mer den spelas. Jag tröttnar aldrig på den, är fullständigt fascinerad. Med Robin Stjernberg och hans You har vi däremot inte den blekaste chans i konkurrensen i Malmö. "Asdålig" sa sexåringen och vände tummen nedåt golvet. Treåringen höll med och jag också. De röstade på Skyline, Jean Banan och ett par till. Och min absolut favorit var givetvis Sweet Louise Hoffsten och hennes Only the dead fish follow the stream. Den fick mina sms-röster. Underbar låt som bara växer och hennes munspelande bara gör den ännu bättre. Att inte svenska folket eller de europeiska röstarna fattar detta. Hon är inte en i mängden som den falsettsjungande och waylande Robin. Han är bara trist och för mycket. Visst vet jag att man inte kan diskutera och sätta betyg på musikutövande. Det är åtminstone så vissa besserwissrar säger. Men jag kan inte hjälpa att jag anser, att fel låt vann igen som så många gånger förr. Louise skulle givetvis ha vunnit, om jag fått råda. Jean Banan appellerar till barnen med sitt blöjtramsande. Tyvärr är han bara pinsam! Ravaillacz var kul första gången, sen dalade åtminstone mitt intresse. Visst är det kul med ironin och kängorna mot schlagerindustrin i gemen. Och jag tål svärandet mer än många andra har jag märkt. Nu blev de fyra herrarna, åtminstone för mig, en frisk och snabb fläkt som blåste över direkt. Yohio då? Han tog andraplatsen och vann de flesta svenska rösterna. Sorry, inget för mig. Men hade han fått tävla i Malmö, hade han säkert knipit en bättre placering än Robin kommer att göra. Sorry, säger jag och rapar upp den uttjatade frasen "Fel låt vann!". För femtioelfte gången.

Ingers måndag -- POLITIKERNA BLIR TJÄNSTEMÄN!!!

Varför tappar folk bort sitt mod och sitt civilkurage när de blir politiker? Jag ser detta gång på gång och begriper ingenting. Modigt folk som utmärker sig för just att våga säga ifrån och slå näven i bordet. Just det här modet leder i sin tur till att dessa människor sugs upp av något av våra politiska partier. Och så säger det SLURP och så är de försvunna och vi märker knappast av dem mera. Vi undrar vart de har tagit vägen. Sanningen är att de har sugits upp av en väloljad organisation och har blivit rätt välbetalda politikertjänstemän. Så tror åtminstone jag att det går till. Här vill jag inte nämna några speciella namn. Det skulle bli ett väldigt rabblande för exemplen är många. Men min starka känsla är att civilkurage har blivit en bristvara i vårt land. Och det gör mig sorgsen. Politikerna har, utan att de verkar märka det, blivit nån sorts tjänstemän som inte verkar bry sig om allmänhetens känslor och tankar. Om det stormar om ett ärende tar de det lugnt och inväntar tjänstemännens förklaringar i stället för att ge sig ut i den så kallade hetluften och ta reda på hur väljarna ser på saken. Jag har senast sett det här politikertjänstemannabeteendet i samband med det som händer med barn- och ungdomscentrum vid Mariestads sjukhus. Politiker om borde rycka ut till Mariestads försvar, försvarar sig själva med att de har gjort allting rätt. De gömmer sina huvuden i busken och tycker rentav att de är modiga. Jag är riktigt trött på detta beteende, men definitivt inte uppgiven. Här gäller det att försvara Mariestad med alla klutar. Det som vi har kvar. Vänershofshallen är ett exempel. Jag hoppas mycket på mötet den 18 mars i MBK:s klubbstuga. Kom dit och säg vad ni tycker!!!

Ingers måndag -- BOTTENLÖS AVUNDSJUKA, ELLER?

En felaktig dödsannons var införd i Göteborgs-Posten häromdagen. Den gällde en 35-årig kvinna. Hennes mor fick självklart en chock, när hon upptäckte annonsen. Tidningen beklagar förstås och ska skärpa rutinerna när privatpersoner ringer in dödsannonser. GP säger, att den kvinna som beställde annonsen uppgav att hon var syster till 35-åringen. Det här var säkert inte första gången i världshistorien något liknande händer. Men det är svårt att tänka sig ett mer utstuderat elakt och sjukt beteende för att såra och skada någon. Hur i hela världen hanterar man en sån händelse om man blir drabbad? Och går det att förlåta en person som gjort något sådant mot en om det skulle handla om en nära anhörig som har fått totalfnatt? Är det en vanlig tok som har gjort något sådant av underliga skäl är det förstås lättare att hantera än om det är en närstående. Jag har funderat på hur man bara kan komma på tanken att ringa till en tidning i en sånt här syfte. Kan det handla om bottenlös avundsjuka eller en sjuklig avsikt att skada utan att själv visa ansiktet? Och sen undrar jag vilka rutiner tidningen har när sånt här sluppit igenom. Den 35-åriga kvinnan kan förstås sträcka på sig och säga nånting som att "Ryktet om min död är betydligt överdrivet" och skaka av sig det hela. Samtidigt kan hon ha fått en minnesbeta som kan vara svår att skaka av sig. Och finns det nåt straff för såna som sätter in falska dödsannonser? Frågorna hopar sig i min arma skalle. Samtidigt gör jag ett jättehopp i tankegångarna och hoppas att våren äntligen är på väg nu när mildväder är på gång. Jag köpte en gardenia och en bukett gula dubbla tulpaner häromdan för att fira lite i förväg.

BoIS ÄR BÄST TROTS KRASCHEN

BoIS mötte bottenlaget Mörrum på hemmaplan söndagen den 17 februari. I första perioden flöt allt för BoIS, 2-0, och jag tippade 4-1 i slutresultat. Men andra perioden blev en mardröm och hemmalaget tappade allt. Sen blev det uppryckning i sista till 3-3, som kraschade med Mörrums mål 35 sekunder in i förlängningen. Vi som hejar på er lider med er. Men vi ger inte upp. BoIS ni är BÄST och kommer snart igen med nya friska tag!!!

Ingers måndag -- RIV INTE , UTAN RÄDDA VÄNERSHOFSHALLEN!!!

Vänershofshallens unika silhuett avtecknar sig på ett tilltalande sätt mot himlen. Hallen är för mig och säkert många Mariestadsbor en pärla som bör bevaras. Definitivt inte rivas. Den är illa underhållen, det har jag kunnat konstatera vid flera besök den senaste tiden. Underhållet har blivit bortglömt, som så mycket annat i kommunen, under årens lopp. Samtidigt har jag förstått att aktiviteterna i hallen pågår precis hela tiden. Det tyder på att behovet är stort och att det blir stora problem om och när den stiliga hallen rivs. Var ska exempelvis innefotbollen spelas om hallen jämnas med marken??? För tydligen har kommunalrådet Johan Abrahamsson (m) bestämt, att hallen ska rivas. Han ska veta, att han har en stor opinion emot sig bland oss invånare. Det tyder inte minst insändarna i Mariestadstidningen på. Tyvärr är de flesta osignerade, folk skriver under pseudonymer som "Skattebetalare" och så vidare. Det tyder på feghet. För vem är inte skattebetalare? Det är vi allihop. Men jag har en känsla av att Mariestadsbor av någon sorts tradition är fegare än exempelvis Lidköpingsbor och andra skaraborgare. Mariestadsborna och dess valda politiker varken vågade eller orkade protestera, när Skaraborg försvann. Det ledde till att länsstyrelserna och landstingen monterades ned och det mesta försvann till Göteborg. Lidköpingsborna protesterade däremot och det har gynnat kommunen som står på stadiga ben och har behållit sitt sjukhus förhållandevis intakt. I Mariestad ser vi inte mycket av protester. Detta känner politikerna till och därför körs vi invånare över gång efter gång. Jag själv är en obstinat person som trivs i Mariestad och anser att vi bör kämpa för vår stad. Ingen vore gladare än jag om vi kunde starta en proteströrelse för att RÄDDA VÄNERSHOFSHALLEN FRÅN RIVNING. Varför inte låta Ekhamra köpa byggnaden med kravet att hallen rustas upp? Eller det kanske finns andra förslag? Vi måste PROTESTERA, inte bara sitta och gnälla vid köksborden. VÄNERSHOFSHALLEN SKA RÄDDAS!!!! ELLER HUR???

Ingers måndag -- ANDREW FICK OSS ATT BAXNA!

Han heter Andrew och är servitör på puben Rose & Crown. Puben ligger inte i England om någon skulle tro det, utan på det engelska området i Disney World-parken Epcot i Orlando, Florida. Andrew är i 20-årsåldern och kommer från Englands äldsta stad, Colchester. Och den historia jag ska berätta är ett exempel på att världen allt är bra liten ibland. Så liten att man baxnar. Hur vet jag nu detta om Andrew? Jo, jag träffade den sympatiske ynglingen den 24 januari i år, när jag och maken käkade lunch på Rose & Crown. Fish and chips för övrigt, som var den godaste av det slaget jag ätit. Vi gillar Epcot, som vi besökt ett rejält antal gånger vid det här laget. Nåväl, Andrew presenterade sig när vi skulle beställa mat och dryck. Och hur det nu var frågade vi om han hade besökt Sverige någon gång. - Ja, jag har varit i Mariestad. Det var 2002, svarade han och vi tappade hakorna. När vi frågade varför han varit just i vår hemstad sjönk hakorna ännu längre ner. Det fanns ännu fler paralleller visade det sig. Andrew hade spelat i den blåsorkester i Colchester som har utbyte med blåsorkestern och drillflickorna från musikskolan i Mariestad. Den blåsorkester där en av sönerna spelat saxofon och dottern drillat. Vår familj har dessutom flera gånger tagit emot två flickor från blåsorkestern i Colchester och deras föräldrar, när de besökt Mariestad. En familj som vi dessutom gästat i det charmiga Colchester. Chansen att just vi skulle stöta på just Andrew den 24 januari var inte särskilt stor, inser jag. Antalet besökare på Epcot just den dagen var 22.000, vilket långtifrån är något rekord. Andrew berättade detta för oss. Att just vi valde den pub där han jobbar var en tillfällighet. Det finns mängder av restauranger på Epcot och elva länder är representerade med egna områden på nöjesfältet. Andrew berättade, att han trivdes jättebra och hade jobbat på Epcot i nio månader. När hans kontrakt gick ut efter tre månader skulle han åka hem till Colchester och fundera över vad han ska göra härnäst. -- Jag vill resa! sa han och kanske kommer han till Sverige en gång till. Han har fått min mejladress och vi har sagt att han är välkommen. Sådana sammanträffanden som med honom ska man värna om. Och vi hoppas få se honom igen.

Ingers måndag - REDAN TRIST MED HAUHAU-MATEN?

"Jag är egentligen inte så förtjust i hauhau-mat", sa Tina Nordström i ett teveprogram i veckan. Hon sade det så där amerikanskt tomteaktigt, så att man, åtminstone jag, förstod exakt vad hon menade. Hon har börjat tröttna lite. Precis som jag. För det blir lite trist med julmaten, nästan innan julen är påtänkt. Julbord annonseras i min kära MT och andra dagstidningar alldeles för tidigt. Och sen blir man bjuden på en del julbord, långt innan det är dags för familjens alldeles egna julköttbullar, sillsallat och Janssons frestelse. Hittills har jag varit ute och käkat två julbord, båda eminenta, och det räcker alldeles tillräckligt. Men jag resonerar som så, att det gäller att spara sig, så att snålvattnet verkligen rinner till när det är dags att hugga in på julaftonens höjdpunkter: doppabrödet som sänks i skinkspadet, den griljerade skinkan, de härliga sillinläggningarna, Jansson, köttbullarna som är kryddade med pepparkakskryddor och allt det andra. Kanske får lutfisken komma till heders i år igen. Med vit sås som är pepparstark som tusan. Problemet med den har varit att jag är ensam om att gilla den i vår stora familj. Det kan ha ändrat sig de senaste åren. Så jag lutar åt att ge den en ny chans. Vi var några som saknade lutfisk, när vi åt julbord i Skultorp senast. Maten på vägkrogen var annars kanonbra rakt över. Där var det läge att äta så att det kändes var magsäcken sitter. En vecka kvar till julafton har inte den där riktigt julstressen infunnit sig ännu. "Det blir jul ändå", som en go´ kompis sa häromdan. Och visst har hon rätt. Jag ska försöka ge fanders i alla måsten i år. Om de inte känns som måsten, brukar jag hinna med dem ändå. Som att baka mina egna vörtlimpor och doppabrödkakor med recept från tidningen Allt om Mat från 1975. En tidning som för övrigt håller på att falla sönder. Och det är ju en hel vecka kvar att spela på, innan det är julafton. Det känns förhoppningsfullt!

Ingers måndag - PERSON KNIVMÖRDAD!

"Person knivmördad - flera förda till sjukhus. En person misstänkt" När jag läste rubriken i en nättidning ¨på söndagen, trodde jag först att Persson, en kändis med det namnet, varför inte Göran Persson hade blivit mördad. Nytt politiskt mord? hann jag tänka. Sen insåg jag förstås att det handlade om en person. Men då kunde man ha satt rubriken "En person knivmördad", så hade allt varit kristallklart. Först stod det "Person knivmördad" på både löpsedeln och över den korta nyhetsartikeln. Efter en liten stund var det ändrat på löpet till en betydligt bättre lösning "En mördad - flera skadadade", men över artikeln stod det fortfarande Person. Eftersom jag var på bettet just då, dröjde det inte länge förrän jag upptäckte nästa fadäs. "LUNGT I BACKA - ETT HÅN" stod det i fet rubrikstil över en tragisk artikeln på sidan 10 i söndagens GP. Det handlade om att det kriminella Backagänget hade tvingat en butiksägare och hans familj att fly i panik och överge sin affär. Eftersom jag har en viss erfarenhet av rubriksättning vet jag förstås, att det är stressigt ibland och någon gång nästintill panik. Men "LUNGT" i största stilen på en tabloidsida hade jag ändå lite svårt att ta in. I ingressen stod det sen mycket riktigt att polisen hade sagt att läget "är lugnt i Backa". Artikeln var välskriven och intressant, men rubriken störde. Åtminstone till en början. Sen tänkte jag att jag inte ska gnälla jämt Och så erinrade jag mig alla riktiga, fyndiga och bra rubriker som sätts alla dagar i alla tidningar land och rike runt. I söndags-GP fanns exempelvis ett fullödigt reportage "Livet efter mardrömmen" som följde journalisterna Johan Perssons och Martin Schibbyes återkomst till vardagen efter frigivningen från det etiopiska fängelset i Addis Abeba. De dömdes till elva års fängelse för understödjande av terrorism och frigavs efter femton hemska månader. I min kära lokaltidning finns massor av intressanta nyheter och bra reportage. Så vem är jag som klagar. Nej, nu ska jag titta färdigt på Beckfilmen som jag sett förut. Sen ska jag lägga mig och tänka positivt på allt roligt julstök som återstår.

Ingers måndag - LUDDET SKA BORT! ANNARS!

Vad kommer det sig att folk blir så vanvettigt arga i tvättstugan, att de sätter upp ilskna lappar? Dessa arga lappar brukar aldrig vara undertecknade med namn. I stället står det oftast en signatur under. Precis som insändarna i lokaltidningarna. Jag har aldrig förstått varför folk inte står för sina åsikter. Typiskt svenskt, anser jag. Folk skäller hemma på kammaren och sen vågar de inte stå upp för sina åsikter offentligt. Nåväl, jag har funderat en del på det här och kommit fram till att de arga lapparna beror på flera saker. Utgångsläget i de flesta fall, tror jag, är att lappskrivarna är på dåligt humör överhuvud taget. De vill egentligen inte vara i tvättstugan, eftersom den är en sällsynt trist miljö. Och är man på dåligt humör, måste man avreagera sig på något. Och är det då lite ludd i torktumlaren och grus på golvet, så är saken given. Att städa efter andra är bara för mycket för en stressad och sur tvättare och så åker arga lappen upp. Jag vet inte om arga lappar i tvättstugan och på andra ställen är lika vanliga i andra länder som i Sverige, men jag tror det inte. Tvärtom tror jag att svenskar är typiska argalappskrivare. Som undertecknar med signaturen "Så gör grisar", efter en gruvlig avhyvling. "Den som inte tar bort luddet ska dö" skrev David Batra i sin bok häromåret. Och efter att en somalisk familj flyttat in i ett hyreshus fanns följande lapp i tvättstugan: "Här gör vi rent efter oss, såväl svarta som vita!" En av sönerna, Störst hette han i Ingers måndag i Mariestads-Tidningen, bodde i hyreshus i Helsingborg för några år sedan. En dag jobbade han över och missade att hämta de tvättade kläderna i torkrummet med en kvart. Den här arga lappen återfanns fäst på väggen inne i torkrummet: "Du som glömde att ta ner dina kläder här i torkrummet kan få tillbaka dem. Men då måste du hämta dem hos mig i trappuppgång B, fem trappor upp!" Sonen bodde i uppgång A på våning sju och det fanns hiss. Sonen har lika kort stubin som jag och blev i sin tur rosenrasande. Han ansåg att det var stöld och jag tror att han ringde till kvinnan som lommade ner till sonen med kläderna och bad om ursäkt. Minns inte riktigt upplösningen i detalj, men sonen finner sig definitivt inte i vad som helst. Hör ni, gå gärna in på argalappen.se och läs! Själv ska jag just titta på Solsidan. Vi höres!

Ingers måndag - SD-NISSAR VISADE SINA RÄTTA ANSIKTEN!

Äntligen visade de sina rätta ansikten - de där Sverigedemokraterna. Filmen där de visar sina bravader har visserligen två och ett halvt år på nacken, men händelserna kunde ha inträffat i går, det är jag rätt säker på. Ränderna går inte ur, nämligen. Att som i den uppmärksammade filmen visa rak invandrarfientlighet och dessutom kvinnoförakt är inte politiskt korrekt och det vet självklart de här SD-nissarna, Erik Almqvist och kompani. Om det hade varit några underhuggare som gjort bort sig hade väl inte särskilt många brytt sig. Men här handlar det om riksdagsledamöter i framstående positioner i det parti som den senaste tiden kallat sig Sveriges tredje största i anhängarstöd. Men det som sitter som en smäck i ryggmärgen sipprar lätt ut ur munnen efter spritförtäring och det tänkte de här nissarna inte särskilt mycket på. Resultatet, filmen som Expressen avslöjade, går närmast till historien i pinsamhet. Miljöpartiet har språkrör och Sverigedemokraterna har järnrör vitsade någon. Och nu har Lena Sundström, journalist med ruter och med koreanskt ursprung, startat uppropet "det här är mitt land". Och Aftonbladets chefredaktör Jan Helin har skrivit en vass krönika, där han konstaterar, att ett par SD-representanter ur partiets ledning betett sig precis som de skinnskallar som en gång startade partiet. Jag hoppas verkligen att protesterna mot SD-nissarnas bravader växer till sig till en motståndsbrasa som tar sig rejält!!!!!!

Ingers måndag - BROTTERSKAN FINNS HON?

Häromdagen lyssnade jag med ett halvt öra till de lokala nyheterna på TV4. Plötsligt kände jag liksom hur örat formade sig som en strut av förvåning. Jag hoppade till och undrade om jag hade hört rätt. Anledningen var, att den kvinnliga reportern uttalade ordet "brotterska". Det ordet hade jag aldrig hört varken förr eller senare. Vad brotterskan hette uppfattade jag inte. Men det handlade om en kvinnlig brottare som hade haft en framgång. Så mycket förstod jag. Och det var givetvis kul. Men varför var hon inte brottare, rätt och slätt i stället för det otympliga ordet brotterska. Simmerska säger vi svenskar ibland, även om det könsneutrala simmare nog används mest. Och jag kan faktiskt tolerera beteckningen armbryterska, för Heidi Anderssons skull. Så många armbrytare med världsrykte finns väl inte. Och jodå, visst har det funnits feminina former av olika yrken, Lärarinna är ett exempel, numera nästan utrotat. Lärarinna, lärarann, lärarunnit brukade vi elaka skolbarn böja ordet som om det vore ett verb. Sen finns det ju de där gamla bihangsbeteckningarna på kvinnor, som överstinna (överstens fru), majorskan (majorens fruga) och doktorinna (doktorns lagvigda). Numera är väl lika många kvinnor som män doktorer, så titeln doktorinna lär förhoppningsvis vara borta för evigt. Jag vet inte om det finns kvinnliga överstar och majorer ännu, men tids nog dyker säkert sådana upp också. Vad säger vi då om tjänstemän, när det finns massor av tjänstekvinnor, inte bara i Strindbergspjäsen Tjänstekvinnans son. Och ombudsmän. Tacka vet jag könsneutrala titlar som exempelvis journalist som jag var. Blev aldrig kallad journalissa som tur är. Och nu är jag god man till på köpet, fast kvinna, åt en ensamkommande flyktingpojke. Det svenska språket är outgrundligt. Och ja, jag har kollat ordet brotterska. Det finns inte med i SAOL, svenska akademiens ordlista. Däremot står överstinna med där.

Ingers måndag - PINSAM RUBBE OM MORMOR

Ibland skäms jag upp över öronen över mina murvelkollegers sätt att sätta rubriker. Ta den här pinsamma till exempel: Efterlyst 21-åring körde ihjäl mormor. Hur tänker ni, när ni ser en sån rubbe. Ja, jag tänkte förstås att den här kriminelle grabben hade kört ihjäl sin egen mormor. När jag läste vidare förstod jag att det inte alls var så. Den som orsakade den tragiska olyckan var en förrymd kille som hade skurit sin exflickvän i halsen. Han hade varit på rymmen i nio dagar och kraschade med en annan bil på en väg utanför Örebro. Den mötande bilen kördes av en 72-årig kvinna som var på väg till sin dotter. Rymlingen och kvinnan avled båda två. Jag förstår absolut inte varför rubriken beskriver kvinnan som "mormor", om inte avsikten är att man ska tro att personerna är släkt. Eftersom den kriminelle grabben orsakade olyckan blev kvinnan ett oskyldigt offer. För inte så länge sen såg jag en liknande rubrik. Då handlade det om en mamma som hade krockat med sitt barn. Man skulle tro, att det var så. Men när jag läste artikeln förstod jag att det bara skulle verka så. Skum rubriksättning, tänkte jag då. Och i går läste jag en annan rubrik på mobilen. Den handlade om en amerikansk toppolitiker som hade skadats i en seriekrock och vårdades på sjukhus. Amerikansk toppolitiker till sjukhus efter seriekrock löd rubriken. Rakt på, utan fyndigheter. Det handlade om senatens majoritetsledare, demokraten Harry Reid, som hamnat i en seriekrock och blivit påkörd bakifrån. Det är givetvis synd om honom nu. Längre ner i artikeln får man reda på att även han är 72 år och förmodligen både morfar och farfar. Granddad. Men det spelar förstås mindre roll, eftersom han inte bara är morfar utan också toppolitiker. Och man, givetvis. Fyndiga rubriker gillar jag definitivt och har förmodligen satt ett par själv i mina dar. Men sånt här rubriktrams betackar jag mig för.

Ingers måndag - EN EXTRA FÅDD TIMME!

Det är väl härligt när man helt apropå får ett par extra timmar till skänks. Det gick till så här och jag kan ge er en liten ledtråd. Det hade med vintertiden att göra. Jag vaknade rätt tidigt på söndagsmorgonen av att barnbarnet kom sättande och ville morgonmysa med mig. Klart jag blev glad, trots att jag var genomförkyld och hängig. Klockan visade på sju och plötsligt fick jag för mig att hon var åtta, på grund av vintertiden. Barnbarnet och jag vilade vidare ett tag, tills han började prata om frukost. Och vi gick upp, fast det övriga huset var ovanligt tyst, tyckte jag fast klockan hade blivit nio. Trodde jag. I verkligheten var hon ju sju, vilket jag förstod när jag satte på teven för att vi skulle kolla på barnkanalen. Jag stirrade på min klocka som jag skruvat fram en timme och på tevetiden och insåg att jag befann mig två timmar fel. För första gången sen vintertid och sommartid infördes, när det nu var, hade jag blandat ihop ställa fram klockan och ställa tillbaka den. Man ställer ut trädgårdsmöblerna och ställer in dem, ni vet. Lapsusen skyller jag på min jätteförkylning och hängighet. Jag kunde inte tänka klart. Men under resten av dagen kändes det bättre med den extra "fådda" timmen. Den livade upp mig lite i all min hängighet. Häromdagen fick jag 350 spänn till skänks hos polisen. inte dåligt, va? Maken hade varit och skaffat nytt pass, eftersom vi ska till Florida om några veckor igen. Eftersom jag var övertygad om att mitt pass inskaffades samtidigt med hans, stack jag också till bylingen (ett ord som väl knappast används om polisen i dag, men jag gillar återanvändning) för att fixa pass jag med. Jag tog med mig passet och kollade inte hur länge det gällde. Det upptäckte i stället polispersonalen som inte tyckte att ett nytt behövdes. Det går ut i slutet av augusti nästa år och därmed slapp jag betala avgiften ett bra tag till. Och dessutom fungerar det i ett halvår efter USA-besöket som jänkarna kräver. Och det känns inte fel med några extra hundringar nu när det snart drar ihop till julhandel. Varför måste näringsställena förresten annonsera om julbord så ofantligt tidigt? På något sätt får det mig att tappa lusten för julskinka och hela rasket, förutom det vi äter hemma. Det är så jag reagerar, men jag kanske är ensam om det.

Ingers tisdag - AVBRYTARSJUKAN ÄR SMITTSAM!

Att kunna lyssna på andra utan att avbryta är en dygd som blir alltmer sällsynt bland svenskar, hävdar jag. Och vill poängtera, att precis alla faktiskt tjänar på att låta sina medmänniskor prata till punkt. Numera har tyvärr många av oss svenskar oerhört svårt att lyssna på en hel mening, utan att avbryta och komma med egna inpass. Som jag känner det har den här sjukan ökat rejält i omfattning de senaste åren. Och den tycks smitta rejält. Jag kan förstås ha fel. Men som jag känner det urartar fler och fler utlysta möten på grund av att folk tjafsar i munnen på varandra. Tonläget blir högre och högre och det tävlas om att överrösta. Det viktiga ämnet som diskuteras kommer på något vis i bakgrunden. Här har herrarna med sina basröster förstås ett övertag. Kvinnorna höjer rösterna i stället och så blir det ett allmänt kakalorum. När jag var med vid ett möte nyligen, där ett allvarligt ämne skulle ventileras, krävde jag att någon skulle leda mötet och fördela ordet ordentligt, för att det inte skulle urarta till tjafs. Lösningen var pennmetoden. En penna gick runt till alla deltagare. Den som hade pennan hade ordet och talade till punkt, utan att bli avbruten. Alla fick säga sitt och komma till tals i lugn och ro. Ingen blev avbruten. Och när penninnehavaren hade sagt sitt gick pennan över till nästa person. Diskussioner och debatter blir ofta rena orgier, där det tävlas i att tala mest och lyssna minst. Åtminstone upplever jag det så. Men det skulle också kunna vara så, att jag numera har fått ännu kortare stubin och tålamod än jag haft tidigare. Kanske jag överreagerar, när jag talar om att avbrytarsjukan ökat kraftigt de senaste tio åren. Det vore roligt, att höra hur andra upplever den här situationen. Kanske ett sätt vore att kalla till ett möte, där man tar upp och ventilerar avbrytarsjukans existens och lyssnandets ädla konst. Ja, vad säger ni, gott folk?

Ingers måndag - GOTT SKRATT ÅT KNUGASATIR!

Ja, jag drog på munnen när jag såg Elisabeth Ohlsson Wallins satiriska bild på kungen och hans vänner som åt pizza från magen på en naken Camilla Henemark. Samtidigt skrubbade drottningen frenetiskt på en hakkorsbild på golvet.. Jag inte bara drog på munnen, jag fick mig ett gott skratt. Och skäms inte ett dugg för det. Sen läste jag en insändare från den oerhört irriterade Sivert Aronsson i MT, där han ondgjorde sig över nidbilden som han kallade det. Han tog i så han blev blå och pratade om smutskastning, nedriga personangrepp, usel sensationsjournalistik och ren mobbning mot den knugliga familjen. Ja, jag skriver knugliga, eftersom det är mitt sätt att ironisera. Därmed mobbar jag inte de svenska rojaliteterna alls. Det är bara det att vi undersåtar har rätt att förvänta sig vissa saker av den som faktiskt är statschef i Sverige. Och de kraven borde inte vara så oändligt svåra att uppfylla som de har visat sig med den nuvarande knugen. Han ska kunna Sveriges geografi bättre än¨en förstaklassare och dessutom kunna hålla reda på var han befinner sig, när han är ute och klipper band. Exempel Arboga- Örebrofallet. Vi ska kunna släppa ut honom i världen som svensk företrädare och kunna lita på att han inte beter sig pinsamt. Tänk när han besökte Brunei och uttalade sig om landets diktator. Kungen sa, att han upplevde att diktatorn hade en kolossal närhet till sitt folk. En kolossalt pinsam historia som ledde till att jag tog steget till medlemskap i Republikanska föreningen. Och jag vet att jag inte var ensam om detta. En ytterligare skandal är att vi förser knugligheterna med ett gigantiskt apanage som vi sen inte får veta ett smack om hur det används. Sivert Aronsson talar om en mobbningsvåg mot knugahuset. Herregud, svenska folket och journalisterna har varit underdåniga och bugande mot den så kallade överheten så oerhört länge, att man baxnar. Det vi ser nu, är en helt normal trötthet på monarkin som är en totalt förlegad och föråldrad institution som bör vara på utdöende. Den bör och ska kritiseras precis som allt annat i ett öppet samhälle. Och eftersom främst kungen, men även drottningen främst i samband med avslöjandet av faderns nazistiska förflutna, gör bort sig ideligen, leder detta helt naturligt till en våg av kritik. Vi ska inte ha så kallade övermänniskor som inte tillåter oss undermänniskor att ens säga du till dem. Den tiden är för länge sen förbi, mina vänner. Och nu är det dags att något av de partier som har republik inskrivet i partiprogrammet gör slag i saken.

Ingers måndag - VATTENPOKER OCH TYCKONOMI

Tidningen Språk har blivit måste för mig, en favorit. Jag läser den från pärm till pärm och återvänder ofta för att kontrollera att jag inte missat något intressant. Där kan man få redan på varför vi går runt med våra sedlar, mynt samt kredit- och betalkort i en plånbok. Vad då plån? Och där kan man läsa om de allra fräschaste nya orden som spränger sig in i vårt omhuldade, ja åtminstone av mig, svenska språk. Har ni exempelvis hört talas om vattenpoker? Det hade inte jag. Men i senaste Språk berättas det om att vattenpoker går ut på att den som förlorar ett parti poker måste dricka ett glas vatten som straff. Tidningen berättar om ett tragiskt fall som nyligen inträffat i samband med vattenpoker. En ung kvinna ska ha dött när hon på kort tid drack sex liter vatten. När hon kom in till sjukhus gick hennes liv inte att rädda. Hon hade drabbats av vattenförgiftning som leder till att hjärnan svullnar. Det ges ju en hel del hurtiga råd om hur viktigt det är att dricka vatten. Det här visar att det verkligen finns gränser. Ett bra råd är att aldrig dricka mer än högst en liter vätska i timmen. Tyckonomi är ett roligt nyord, anser jag. När tyckonomin regerar i ett land, eller i ett äktenskap med för den delen, så är det överdrivna åsikter och lättköpta poänger som går före analyser, fakta och källkritik. Ordet helt som förstärkningsord retar upp många. Inte minst min tidigare journalistkollega Hans-Eric Åhman i Grebbestad. Han reagerade starkt när jag hade använt det i något sammanhang på facebook. Kanske det var uttrycket "helt gratis" som han ogillade. Och senast hade Språktidningen själva skrivit följande mening: "Samisk graffiti är helt fri från betong". Detta fick Hans-Eric att koka och fråga redaktionen om de var från vettet eller helt från vettet när de skrev så. Redaktionen svarade, att de förstod Hans-Erics irritation, men att språket inte är helt logiskt och att man ibland kan tillåta ett förstärkningsord för att markera att exempelvis fri verkligen är fritt. Språkdiskussioner är alltid intressanta, eftersom de aldrig upphör. Det jag retar mig på allra mest är särskrivning. Och jag har länge undrat om det finns något knep att komma tillrätta med det. Dagens skola verkar inte bry sig särskilt mycket. Argumentet brukar vara att det inte finns tid. Men se det där tror jag inte ett smack på...