Jag fick medhåll av TittO

På teve är det bara prinsar och prinsessor och fotboll. Nåja, jag lider inte. Det finns så mycket annat roligt att göra.
Men det kändes kul när jag fick medhåll, lök på min lax så att säga, av Janne Andersson, tittarombudsman på TV4, som jag för övrigt tycker sköter sitt jobb excellent.
Han svarar ju på tittarfrågor och häromdagen efterlyste han kritiska frågor till de kungliga. Något som han, liksom jag, inte sett röken av under den massiva bevakning som nu sköljer över oss antingen vi vill eller inte. Jag vill som bekant INTE.
Nåväl, Janne Andersson fick inget svar på sin efterlysning. Och jag tyckte att han såg rätt uppgiven ut när han skakade på huvudet.
Det ska bli skönt när det är över. Bröllopet alltså. Och fotbollen titar jag knappt på, eftersom Sverige inte är med. Möjligen kommer jag att se finalen. Tycker att det är synd att det går så knackigt för England.

Min magnolia sieboldii i blom!

Min fantastiska buskmagnolia, magnolia sieboldii, blommar. I år med 18 blommor, förra året bara tre. Är den inte vacker så säg?

Krogen i skogen för femte året

Krogen i skogen, alias Tivedens Mat, i Källstorp, Skeppshult har öppet igen, nu för femte sommarn i rad.
Besöket förra sommaren följdes på söndagen den 13 juni upp med ett nytt. Den här gången var maken och hunden med.
Vädret var varmt och gott och vi satte oss utomhus, på framsidan, främst med tanke på hunden Felix.
Han fick snabbt en vattenskål och vi beställde lax med potatissallad och fräscha grönsaker till. Plus ett gott vitt vin till mig som inte körde. Vatten för maken.
Vi kostade på oss dessert, creme caramel, och kaffe. Allt var vällagat och gott, vinet smakrikt, och vi åt upp varenda liten smula.
Och hade levande underhållning, eftersom åtta islandshästar med ryttare mellanlandade på krogen för att käka söndagsmiddag. Även hästarna betade, drack och såg ut att trivas.
I allmänhet brukar jag inte göra reklam för näringsställen, såvida de inte övertygat mig rejält positivt. I det här fallet är min reklam befogad. Rekommenderas!

Russell Crowe bligar under buskiga ögonbryn

En Russell Crowe som inte förmår att lyfta sin roll som Robin Hood, så att jag blir imponerad.

En Cate Blanchett som spelar lady Marion med en blodfullhet och intensitet som gör henne till filmens verkliga behållning bredvid Max von Sydow som spelar hennes svärfar och Robin Hoods adoptivfar.

Och så vill jag också framhålla den elake och ränksmidande Godfrey, prins Johns rådgivare, som spelas av Mark Strong.

Russell Crowe som gjorde en storstilad roll i Gladiator är här nedtonad i mesta laget. Han bligar mest under buskiga ögonbryn och har svårt att mejsla in något vidare liv och någon större trovärdighet i sin rollfigur.

Filmen "Robin Hood" är lång, två timmar och 20 minuter, vilket är helt onödigt. Under den första halvan klippte jag med ögonlocken och kollade klockan upprepade gånger och hade svårt med intresset.

Det väcks dock rejält när Max von Sydow, denne underbare skådespelare, kommer in i bilden. Hans röst väckte den slumrande biosalongen i Skövde och även mig.

Med den här filmen tar Ridley Scott, som regisserat filmen, ett annorlunda grepp genom att försöka berätta det som eventuellt kan ha hänt, innan legenden om stråtrövaren som tog från de rika och gav till de fattiga, och som vi känner till, tog sin början.

Det är vackert så, men mina höga förväntningar på filmen infriades tyvärr inte.

Visst, det är tekniskt fulländat och vackert filmat, men måste stridsscenerna vara så oerhört långa och utdragna?

Detta får mig att tänka på filmen "Pearl Harbor", fast det då handlade om oändliga flygplansattacker i stället för pilbågar och ett regn av pilar.

Gör som Alandh och säg du till kungen!

Dygnet runt är det kungligt på teve just nu. Ingen verkar ha tänkt på att vi republikaner också vill koppla av med lite televisionsgloende ibland. Avkoppling som inte handlar om knugen och hans hov.
Så jag slötittade på ett av alla program som går på ettan eller fyran. Vilket det var har jag ingen aning om.
Rätt vad det var skulle det diskuteras varför det inte är lämpligt att dua de kungliga. Nån av de journalister som satt med och kommenterade ojade sig och tyckte att det var så jobbigt att inte "få" säga du.
Riksmarskalken, tror att han numera heter Svante Lindqvist, fick frågan varför det är så. Han svarade, att kungen och övriga kungliga betraktas som institutioner eller myndigheter, vandrande sådana alltså. De är inga privatpersoner och därför ska de inte duas, sa han.
Eller han kanske sa "bör" och inte "ska", men man såg på honom att han menade det senare.
STOLPIGA FRÅGOR
Och så blir det stolpiga frågor av den här arten:
"Hur tycker kronprinsessan att media sköter sig nu inför bröllopet?"
Sen följde ett klipp från en befriande intervju med kungen som Tom Alandh gjorde för många år sedan och där Alandh duade kungen hela tiden. Kändes härlig att se. Jag hade gärna sett hela intervjun, eftersom jag inte såg den, när det begav sig.
"Jag fick skäll från hovet efteråt", sa Alandh. Det hade han väntat sig, men han kunde inte tänka sig att göra intervjun på annat sätt. Det hedrar honom.
I sammanhanget kommer jag ihåg en intervju som Stina Dabrowski gjorde med divan och dirigenten Sixten Ehrling. Han hade deklarerat att han skulle vägra svara på frågor om han blev duad.
Stina Dabrowski krånglade sig ur problemet genom att hela tiden använda hans namn i stället för du
"Hur ser Sixten Ehrling på Kungliga Teaterns nuvarande repertoar?" kunde en fråga låta. Obs, det är bara ett exempel. Jag vet inte om hon ställde just den frågan.
Men intervjun kan inte ha varit lätt att genomföra. Jag har ingen som helst förståelse för varför någon av något som helst skäl kan vägra att bli duad.
Vi är ju jämlikar, för böveln.
Fransmännen är fina i kanten med sitt vous. De lägger inte bort titlarna och säger tu till någon som de inte känner väl.
Varför kan inte vi svenskar med vår dureform jobba för en sådan reform även i EU. Har en känsla av att vi har kommit lite längre än de övriga länderna i unionen, när det gäller duande. Möjligen med undantag för engelsmännen som har samma ord för du och ni.

Lovade sluta sända böcker -- gjorde det ändå!

Pocketklubben har lovat skriftligt att inte skicka några böcker till mig. Men häromdagen kom ändock två bokpaket i brevlådan.
De skickades genast tillbaka till avsändaren med påskriften "inte beställda". Dessutom skrev jag ett nytt argt mejl till det oseriösa företaget. Där bifogade jag deras eget mejl, där de lovar att aldrig skicka några böcker.
Den ena handen vet inte vad den andra gör brukar man säga. Har aldrig varit med om maken.
Hänvisar till tidigare inlägg där jag varnar för det här företaget.
Undrar om författarna, vars böcker de kränger, vet om hur försäljningen går till.

Kämpersvik -- ett paradis!

Klicka på bilderna för att få dem större. Den nedersta bilden visar utsikten från stugan mot havet.

Har tillbringat en vecka i kanonväder och i glada vänners lag "på kusten", närmare bestämt i en fin stuga med havsutsikt i Kämpersvik mellan Fjällbacka och Grebbestad.
Återkommer om detta, förhoppningsvis med bilder. Men eftersom jag glömde kameran i stugan tar det några dagar, innan jag klarar det projektet.
Kameran har kommit tillrätta tack vare god hjälp av vicevärdarna Jan och Inger och min tidigare arbetskamrat Birgitta och hennes man. Tack snälla!!!!!
Första besöket i Kämpersvik har varit en härlig upplevelse med goda kontakter med trevliga grannar och hundar (inte minst Viktor, Snobben och Lillan), mysiga utflykter till Koster, Tanumshede och -strand, Grebbestad med restaurang Telegrafen, Hamburgsund och inte minst Fjällbacka. Det Fjällbacka som tyvärr mer och mer blir stekarnas och miljardärernas sommarviste mer än övriga västkustorter.
Stort tack till Bengt-Inge Gunnarsson och hustrun Jane Norin-Gunnarsson som visade sitt härliga hus som flyttats från Mariestad till Fjällbacka och bjöd på trevlig samvaro! Och tack för senast till Fjällbackas svar på Maj på Malö Fredrica Stenberg. Det har Åke Söderbloms son Ole utnämnt henne till. Så då måste det vara så.
Under bilfärden från Mariestad till Kämpersvik stoppades våra två bilar av väldigt trevliga poliser. När jag blåst "grönt" och visat körkortet påpekade "min" polis vänligt, att jag bara hade en strålkastare i funktion. Numera lyser det dubbelt framtill kan jag meddela.
När jag skriver det här är det svensk nationaldag och welshen Felix vilar vid min fot. Han visar mycket tydligt, att han saknat matte.
Kram på er läsare och jag återkommer, förhoppningsvis med bilder.