Var kommer ordet boende ifrån? Plötsligt är det det enda ordet som tycks existera när vi menar en person som bor någonstans. Och det gör vi ju alla, om vi inte är hemlösa förstås. Vi är hyresgäster och hyr lägenheter, eller lägenhetsägare, bor i villa och radhus, äldreboende eller vad det kan handla om. Äldreboende är ett ord jag inte heller gillar.
Det jag reagerar på är, att vi alla plötsligt är passiva "boende", i stället för att vara aktiva personer med mängder av intressen som bebor och sätter vår prägel på bostaden.
Är så innerligt trött på ordet boende. Det låter så orkeslöst på något sätt. Som en person som sover bort sin tid inom sina fyra väggar.
Snart får jag förmodligen höra den här frågan ställas: Hur många boende bor det i den här lägenheten? I stället för personer, vuxna, barn. Då kommer jag att reagera kraftfullt, det lovar jag.
Nej, utrota ordet boende, en gång för alla. Ibland behöver det inte ersättas alls, som i frågan här ovan. Och vi har ett problem efter det både finns en eller två boende och ett boende i språket.
En boende är en person som bor i ett boende. Är inte den meningen ett riktigt tråkigt exempel på ett språk som börjat utarmas och behöver piggas upp rejält?
Tuff är ett annat ord som jag har fått svårt för. Ordet är utslitet och borde förpassas till marginalen.
Om jag ska beskriva att någon förväntas få en kämpig tid framöver använder jag aldrig ordet "tuff". Det ordet har blivit alldeles för vekt och mesigt. Kanske använder vi det för ofta. Ordet borde varieras och ransoneras, kanske inte riktigt utrotas, men näst intill.
Språkdiskussioner borde överhuvud taget förekomma oftare. Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar