Idol är teveprogrammet, där unga wannabees får lära sig att de är fullfjädrade artister. När de sen röstas ut av svenska folket som ju inte är några förståsigpåare, så blir fallet djupt och hårt.
Jag själv har inte följt programmet aktivt någon gång, förrän jag upptäckte en av de tävlande, Tove från Umeå, som faktiskt, enligt min mening, är just något så ovanligt som en nästan fullfjädrad artist, redan som 17-åring. Hon har allt som behövs, en underbar röst, utstrålning och en förmåga att ta en publik.
Hon blev naturligtvis utröstad till förmån för två fullständigt ointressanta killar.
Den ene skriker i falsett och har noll utstrålning förutom gentemot småtjejer i nedre tonåren kan jag tänka mig. Den andre har något bättre röst, lever på sitt skägg och passar nog bäst för att underhålla på klubbarna kring Lund och Malmö. Åtminstone än så länge.
När alla småtjejer har röstat 50 gånger var kommer säkert den förstnämnde att "vinna" tävlingen.
Och Tove är, trots att hon åkte ut, den som kommer att leva vidare och göra karriär.
Remember Amanda Jenssen och remember Darin. Ettorna har alla glömt vid det här laget.
Jag kommer defintivit inte att ägna finalen minsta intresse. Synd på så rara ärtor.
Tove kunde ha blivit en vinnare värd namnet, en som lever kvar efter att Idol för 2009 släckt ned strålkastarna. De två finalkillarna kommer ingen att komma ihåg om ett par år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar