Systrarna Sockan och Selma är tolv veckor gamla och bor i ett vackert blått trähus i Göteborg. Där leker de med husse och matte och varandra hela dagarna, när de inte sover. De gillar att bre´ ut sig intill varandra på en stolsits och koppla av och ta dagen som den kommer. Man blir änna lite avundsjuk, när man ser dem utsträckta på rygg efter rejäla rusher ut och in i sitt nya kartonghus. De galopperar över golvet efter den roliga röda bollen eller den lilla vita pälsbiten med långt snöre i. Det går bra med vanliga snören också, särskilt såna där snurriga, blanka som satt på presenter som husse och matte fick när de hade kalas i helgen. De snörena är kalas att sätta tassarna i och så passa på att fälla ut lite grand av klorna, så man får bättre tag, tycks Sockan och Selma resonera. Nja, resonera, de små liven njuter av livet som katten, konstigare är det inte. Och de har precis allt att upptäcka. När de ska gå på toa, gör de som många tjejer, de går dit ihop. Ja, de gör det allra mesta tillsammans som de goa systrar de är. Syster Selma är klart spralligast av de båda, medan syster Sockan är lite mer eftertänksam, mellan busstrecken. Hoppas hon lär syrran att se sig för ordentligt när de så småningom ska ut och upptäcka den stora världen, utanför det blåa huset, och gå över en gata, tänker jag. Och önskar dem all den lycka som överhuvud taget är möjlig.
Vi 40-talister är många, starka och vackra och dessutom rätt intelligenta. Vi brukar kallas köttberget eller jätteproppen Orvar. Vi har fortfarande stor makt i samhället, men jantelagen har vi inte lyckats lyfta bort. Och jämställdheten är det fortfarande riktigt skruttigt med. Därför ska vi fortsätta kämpa mot orättvisorna. Alla bör blogga, inte minst 40-talister. Obs. Alla är välkomna till min blogg!
söndag 25 juli 2010
Syrrorna Sockan och Selma sover sött!
Systrarna Sockan och Selma är tolv veckor gamla och bor i ett vackert blått trähus i Göteborg. Där leker de med husse och matte och varandra hela dagarna, när de inte sover. De gillar att bre´ ut sig intill varandra på en stolsits och koppla av och ta dagen som den kommer. Man blir änna lite avundsjuk, när man ser dem utsträckta på rygg efter rejäla rusher ut och in i sitt nya kartonghus. De galopperar över golvet efter den roliga röda bollen eller den lilla vita pälsbiten med långt snöre i. Det går bra med vanliga snören också, särskilt såna där snurriga, blanka som satt på presenter som husse och matte fick när de hade kalas i helgen. De snörena är kalas att sätta tassarna i och så passa på att fälla ut lite grand av klorna, så man får bättre tag, tycks Sockan och Selma resonera. Nja, resonera, de små liven njuter av livet som katten, konstigare är det inte. Och de har precis allt att upptäcka. När de ska gå på toa, gör de som många tjejer, de går dit ihop. Ja, de gör det allra mesta tillsammans som de goa systrar de är. Syster Selma är klart spralligast av de båda, medan syster Sockan är lite mer eftertänksam, mellan busstrecken. Hoppas hon lär syrran att se sig för ordentligt när de så småningom ska ut och upptäcka den stora världen, utanför det blåa huset, och gå över en gata, tänker jag. Och önskar dem all den lycka som överhuvud taget är möjlig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Sötnosarna, så små och gosiga!! Jättefint skrivet, Inger! Kramar från det blå huset i Torslanda
Skicka en kommentar