Domen satte Mariestad på kartan

På fredagen kom domen mot de anställda på häktet i Mariestad som underlåtit att skära ned en man som hängt sig i sin cell.
Den ytterst sorgliga händelsen blev "stor" i massmedia och placerade Mariestad på den så kallade kartan under hela dagen.
Jag anser att det var nödvändigt att händelsen utreddes ordentligt och inte sopades under mattan. Personalens handlande är svårt att förstå och ta in.
Det vore intressant att veta, om något liknande hänt tidigare i svensk häkteshistoria.

Gåshud av Luciasångerna

På fredagseftermiddagen sjöng Norra Västergötlands lucia Amanda Sandstedt och hennes fyra tärnor traditionsenligt för Mariestadstidningens anställda och pensionärer.
Det gjorde de så vackert och bra, att de bör uppmärksammas särskilt för detta, tycker jag.
Stämsången ljöd så vackert att jag fick gåshud över hela kroppen. Ståpäls skulle Gunde Svan ha sagt. Det är riktigt ovanligt att det inträffar. Och såvitt jag förstår var jag inte ensam om att känna så.
Kanonbra!!! Och jag som numera tycker att lucia är en ganska medioker tradition upptäckte att en stund med dessa vackra sånger kan vara både vilsamt och njutbart, när de framförs så excellent som den här gången.
Det här var den 30:e gången just jag avlyssnade lucia på MT och jag vet aldrig att sångerna framförts på ett så utmärkt sätt som den här gången.
Dessutomn fick jag en känsla av att sångrepertoaren hade både utökats och förändrats till det bättre jämfört med tidigare år.
Tack tjejer!

Sjukskrivna i konkurrens med Tiger

Sjukskrivna som blir utförsäkrade och riskerar att hamna på bar backe på grund av försäkringskassans nya hårda regler har konkurrerat om spaltutrymmet i rikstidningarna med senaste nytt om Tiger Woods älskarinnor. Nyheter med bråddjup emellan.
Detta har pågått under hela den senaste veckan. Kanske ännu längre. Man tappar räkningen och nästan fattningen.
Och så Anna Ankas julkalender ovanpå det. Snart en ex-Anka, såvitt man förstår.
Vad ska vi kalla det hela? Ankeborg-Sverige har blivit globalare än någonsin, det är klart som korvspad. Allting i en enda mischmasch. Man inser varför vi inte klarar oss utan Kalle på julafton.
Och så Barack Obama på det, som inte ville träffa kung Harald, när han tar emot Nobels fredspris som många, däribland jag, inte tycker att han har förtjänat. Åtminstone inte ännu.
Norrmännen snörper på munnen, när Barack inte har tid varken med kungen eller fredspriskonserten, eller vad det var, efteråt.
Kanske presidenten skäms lite grand över att han faktiskt fick priset så lättförtjänt. Han ska ju ändå hålla ett tal och det ska jag försöka få tid att lyssna till. Nu måste han leva upp till sin nyvunna status som fredspristagare. Det minsta är ju att han ordnar fred i Mellanöstern. Kanske alla skeptiker ändå har fel som säger att det inte går att få till under överskådlig tid.

Tycker att Obama borde överlåta mer makt åt Hillary Clinton, så ordnar hon säkert både det ena och det andra. Inför hela världen höll hon huvudet högt och klarade biffen åt sin make, när han gjorde bort sig i Lewinsky-affären och ett par andra sexskandaler. Vad är det för fel i huvudet på de amerikanska männen, som tror att ingen ska upptäcka vad det är de pysslar med under täcket?

PS. Jag spelar inte och har aldrig någonsin spelat golf. Däremot har jag vistats en hel del på golfbanor, men då enbart som medföljare till golfspelande söner.

Kraschen kommer alltid när skenet bedrar

Sven Nylander var Mr Clean, känd för det åtminstone i Sverige.
Tiger Woods var Mr Clean, åtminstone var det skenet han ville upprätthålla i världen.
Sen kraschade allt, som det måste göra om ett sken inte är underbyggt.
Kan tipsa om att Youtube har lagt ut en rolig underhållning om Tigers bravader som är väl värd att titta på och skratta åt.
Och man undrar. Vad kommer att inträffa härnäst med mannen som har svårt att hålla gylfen uppdragen.
Den tidigare golfförebilden, som nu har fallit tungt från piedestalen, måste ha levat i en bubbla avskärmad från omvärlden. Jag minns väldigt tydligt den lille amerikanske grabb som grät i teve efter att han hade fått stryk av Tigers livvakter.
"Jag ville bara ha hans autograf, men jag fick stryk av Tigers poliser", grät den lille pojken. En stor besvikelse lyste i hans ögon. Och då minns jag att jag undrade vad det är som pågår kring den så kallade idolen egentligen. Inslaget sändes nog för något år sedan eller så.
Svärmodern och den avdankade minstern och landshövdingen Barbro Holmberg drar tydligen till Florida för att hjälpa till. Undras om inte invånarna i Gävleborgs län tycker att hon gott kan stanna där för gott?
I så fall förstår jag dem fuller väl.

Tove, du vinner ändå -- i längden!

Idol är teveprogrammet, där unga wannabees får lära sig att de är fullfjädrade artister. När de sen röstas ut av svenska folket som ju inte är några förståsigpåare, så blir fallet djupt och hårt.
Jag själv har inte följt programmet aktivt någon gång, förrän jag upptäckte en av de tävlande, Tove från Umeå, som faktiskt, enligt min mening, är just något så ovanligt som en nästan fullfjädrad artist, redan som 17-åring. Hon har allt som behövs, en underbar röst, utstrålning och en förmåga att ta en publik.
Hon blev naturligtvis utröstad till förmån för två fullständigt ointressanta killar.
Den ene skriker i falsett och har noll utstrålning förutom gentemot småtjejer i nedre tonåren kan jag tänka mig. Den andre har något bättre röst, lever på sitt skägg och passar nog bäst för att underhålla på klubbarna kring Lund och Malmö. Åtminstone än så länge.
När alla småtjejer har röstat 50 gånger var kommer säkert den förstnämnde att "vinna" tävlingen.
Och Tove är, trots att hon åkte ut, den som kommer att leva vidare och göra karriär.
Remember Amanda Jenssen och remember Darin. Ettorna har alla glömt vid det här laget.
Jag kommer defintivit inte att ägna finalen minsta intresse. Synd på så rara ärtor.
Tove kunde ha blivit en vinnare värd namnet, en som lever kvar efter att Idol för 2009 släckt ned strålkastarna. De två finalkillarna kommer ingen att komma ihåg om ett par år.

Ankor skiljer sig

Läste på skvallerblaskans hemsida att Ankorna Paul och Anna skulle skiljas.
Fjädrarna ryker i ankdammen med andra ord. Så härligt, nu kanske vi slipper se henne på löpsedlarna i fortsättningen.
Eller det kanske blir tvärtom. Bevare oss väl!

Superhjältar inga höjdare

Julkalendern på teve brukar hissas eller dissas varje år. Det har åtminstone jag för mig.
I år har inte jag sett någonting i den vägen. Måste säga att jag är förvånad.
Superhjältejul är så trist, så att klockorna stannar, tycker jag.
Har följt den hittills tillsammans med barnbarnet Vilmer som är drygt tre år som inte är särsklt intresserad. Och jag förstår honom.
Dialogen är tråkig och värmen som jag tycker ska finnas i en adventskalender är det stor brist på. Och så är det det här med den röda tråden. Om den existerar, så är den så tunn att den är genomskinlig.
När kalendrarna är som bäst fängslar de barn och vuxna i alla åldrar. I år förstår jag inte vilka åldrar som kan vara intresserade.
Stentrist och tummen ner med andra ord.