Tilltals- och arbetsnamn: Plutten

Plutten är ännu så länge hans tilltals- och arbetsnamn. En oerhört efterlängtad plutt för föräldrarna.
På bilden är han en vecka gammal och visst ser han försigkommen och oerhört
skärpt ut. När han föddes var han 3530 gram tung och häromdagen hade han nått aktningsvärda 4180 gram. Ett riktigt litet matvrak benämndes han i ett av många sms som har utväxlats mellan farmor (mig) och farfar och föräldrarna sedan gossebarnet föddes den 24 augusti.
Det står inte på förrän han är en hel månad. Men han får fortsätta vara noll år i elva månader till. Tror inte att det bekommer Plutten särskilt.
Han kommer att fortsätta att kärvänligt kissa ner sina föräldrar när de står vid skötbordet och gurgla och skratta när de ömt betraktar honom.
Snart kommer han att förstå att det är honom alla händelser i familjen kretsar kring och att han står i absolut centrum.

Farmor igen! Jippie!

Den 24 augusti är numera en bemärkelsedag i familjen. Då blev jag farmor. Igen.
Då föddes en liten, otroligt söt plutt på Linköpings universitetssjukhus.
Vikt 3530 gram och längd 51 cm. Han går ännu så länge under namnet Plutten, eftersom namnet inte är klart.
Och det är ju inte bråttom med det på något sätt. Även om många frågar, så klart.
Det ska bli väldigt, väldigt roligt att träffa Plutten som jag hittills sett på bild. Som alla bebisar är han förstås otroligt fotogénique.

Garvaregården av tre sköna skäl

inger15idern@blogger.com

Förra sommaren fastnade vi för kaféet Garvaregården i Askersund. Detta av tre skäl: gott bröd, härlig miljö med vacker trädgård och inte minst att hunden Felix kan följa med. Han får sin vattenskål och sätter sig tillrätta och så kan vi koppla av och fika.
I år återvände vi söndagen den 14 augusti och det var lika mysigt som i fjol. Vi tog var sin mumsig räkmacka med rejält med skaldjur och kaffe därtill. Det fick bli vår söndagslunch.
Garvaregården har också bed&breakfast kan jag tillägga.

Militärcykel ett måste på Fårö

Militärcykel känns för mig som ett naturligt färdmedel på Fårö. På en sån har jag färdats på de allra flesta stora och små vägar på ön vid åtskilliga tidigare tillfällen.
Den 3 augusti var det dags igen. Eftersom jag och kompisen Marianne bodde på FBU:s kursgård, var annars, var det bara att låna var sin. Jag hade tur och fick en cykel som gled fram som en dröm, medan Marianne hade rejäl otur och fick slita som en galärslav. Men roligt hade vi.
Här syns jag plåtad av Marianne i närheten av Hammars. Då hade vi just beslutat oss för att INTE besöka en loppis som låg utmed vägen och som var det egentliga skälet till att vi cyklade just den här vägen.
Visst är det vackert. Och man tar inte miste på att det handlar om Fårö, eller hur?

Marianne vid Holmuddens fyr

inger15.idern@blogger.com

Fyren på Fårö är ett vackert riktmärke och intill finns den gamla stenlagda labyrinten kvar. Men området har ändrats sedan jag besökte det för cirka 15 år sedan.
Nära intill fyren ligger öns i särklass bästa badstrand Norsta Auren, där vi gottade oss i dagarna två. Här plåtade jag Marianne med mobilkameran i det fantastiska vädret.

I Visby igen - efter 15 år!

inger15.idern@blogger.com

Glada och förväntansfulla åkte Marianne och jag till Visby och Fårö. För mig var det mycket nostalgi med på färden. Hit åkte jag, min man och dottern med kompis i många år. Första året var även yngste sonen med. Vi stormtrivdes verkligen.
Här ses jag efter ankomsten söndagen den 31 juli på torget intill Söderport.

Fårös vackraste rauk

inger15.idern@blogger.com

I mitt tycke är den lite förbisedda Hunden vid Gamle hamn på Fårö öns vackraste rauk.
Ibland kallas den av någon outgrundlig anledning Kaffepannan. Se också till att ni får se Skoutställningen när ni kommer dit. Den är ett härligt, roande och fyndigt inslag på stranden sedan många, många år. Den fanns när vi började göra våra årliga besök 1989. Besök som vi sedan gjorde under åtta år framåt.