Använd ditt civilkurage och må bra!

Varför blir politiker tjänstemän så fort de blir valda?
Varför är de inte ute i den riktiga verkligheten? Det räcker med att de "sitter" på den uppgift de är valda till i ett år, så är de fast i tjänstemannaträsket.
De känner att det är lugnare att luta sig mot det tjänstemännen säger, än att ta reda på hur det verkligen är i skolbespisningen, på dagis, i skolan eller på sjukhuset.
Och varför är vi skaraborgare så fega att vi inte vågar säga ifrån, när något är fel?
Vi (kanske inte just jag och några till, men de allra flesta) gnäller hemma på kammaren och inför sådana som vi känner väl.
Men vi ringer aldrig till politiker och skäller ut dem eller skriver insändare med rätt namn under. Under pseudonym möjligen, men den kritiken tar tyvärr inte skruv. Så är det bara.
Det har aldrig någonsin hjälpt att sitta och gnälla hemmavid. Det som händer då, är att du blir ännu mer frustrerad än du redan är och så går gnölet in i hjärnan och du blir en surkart som inte får något gjort.
Personal som jobbar inom sjukvården vågar aldrig säga ifrån, eftersom de tror att de får sparken då. Var kommer sånt trams ifrån. Jo, från olämpliga chefer som outtalat, men ändå tydligt, har hotat dem att det händer saker om de mopsar sig, förstås. Men då gäller det bara, att få bort dessa chefer. Det går faktiskt om man är tillräckligt envis.

Den som säger ifrån får naturligtvis bereda sig på att det blir en konflikt, att någon eller några blir arga. Men sen blir det oftast en förändring och det är ju det alla innerst inne vill.
Jag har funderat mig närmast fördärvad över hur man ska kunna få folk att fatta, att det civilkurage som väl alla har någonstans långt inuti måste användas och är fullständigt nödvändigt för att vi ska kunna överleva och må bra.
Har inte kommit på något bra knep. Tills dess nöjer jag mig med dessa rader och hoppas att någon känner sig träffad.

Inlägg i Västtrafikdebatten

 

Så här använder en familj i Undenäs Västtrafiks busskur, eller "väderskydd" som bolaget självt föredrar att kalla dem.
De har alltså puttat in soptunnan i den gamla busskur som har blivit över, när Västtrafik har dragit in hållplatsen som de gör på många håll ute på landsbygden.
Visst är det ett väldigt fiffigt sätt, håll med om det!
Men frågan är om det är vad Västtrafik har tänkt sig?

Bild: Inger Dernroth
Vill gärna påpeka, att de bilder som förekommer i bloggen är mina egna och ingen annans.

Kanonbra service i Töreboda!

Simning med efterföljande bastubad är mitt liv det, se!
Därför lider jag just nu, när badhuset i Mariestad är stängt i flera månader.
Somliga säger att det inte öppnar förrän nästa år. Och jag och mina kompisar i badgänget är purkna över att stängningen varar så länge.
Men vi är förstås inte sämre än att vi ser om vårt hus och uppsöker andra badhus i grannkommunerna.
Först i raden blev Töreboda på fredagen. Där har jag varit förut när barnen var små och det blev strul i Mariestad. Två av sönerna har varit tävlingssimmare. Och därför har jag vistats mycket i åtskilliga badhus och simhallar i landet.
Nåväl, jag har haft god erfarenhet av simhallen i Töreboda tidigare och så även den här gången.
Bassängen är fräsch och betydligt bredare än den i Mariestad. Ljudnivån är låg, trots stojande barn. Ett lugn infinner sig, när man hoppar i vattnet och börjar simma. Och framför allt är servicen jättebra.

Vi fick all tänkbar information i receptionen och inne i simhallen. Och när det var dags att basta, tyckte vi att bastun kunde vara betydligt fuktigare.
Vad hände? Jo, den trevliga badvakten kom in med vattenslangen och sa till oss att vi kunde spruta själva. Vi var inte nödbedda. Vi sprutade som hemma i trädgården och trivdes.
En sådan uppmaning och ett sådant bemötande har vi aldrig någonsin fått i Mariestad.
Never! Men kanske det blir en förbättring när badhuset där väl blir renoverat. Hoppeligen leder uppfräschningen till ett lyft av samtlig verksamhet, även den personella. Det ser jag fram emot, även om jag inte är så övertygad om att så sker.
Heja Töreboda! I nästa vecka åker vi till Götene och då tänker jag recensera även det besöket.

Hur gör fransyskorna?

På torsdagen lärde jag mig något nytt. Det är inte ofta. (Ni märker säkert ironin)
Nåväl, som så många andra Mariestadsbor och andra skaraborgare besökte jag höstmarknaden på Karlsholme.
Och där fanns det franska trosor och andra underkläder i ett stånd. Det här låter något ekivokt, upptäcker jag.
Innan det blev trosinköp upptäckte jag och kompisen, att några av dessa trosor hade små fickor framtill.
-- Vad används de till? frågade jag försäljardamen. Som prompt svarade, att fransyskor, de förvarar både kontokort och pengar där, närmast det mest intima.
-- De är inte som svenskor, som riskerar sina pengar genom att gå omkring med plånboken i ryggsäcken, log hon och blinkade åt min och kompisens ryggsäckar.
Jaha, där ser man hur olika vi är. Sen slog vi till och köpte fem trosor var för 200 spänn tllsammans.
När jag sen kom hem kom jag att tänka på fransyskorna igen. De är speciella, oftast vackra och smala. De blir sällan tjocka och överviktiga, trots att de äter både bakelser och vitt bröd.
Jag plockade fram boken "Franska kvinnors smala hemligheter" av Mireille Guiliano som jag köpte för många år sedan. Den lär ut hur fransyskorna bär sig åt för att i största allmänhet hålla sig slanka livet igenom, trots att de aldrig hoppar över måltider och sällan tillbringar timmar på gym. Däremot tar de gärna trapporna i stället för hissen.
De panikbantar så gott som aldrig. Trots att de älskar att sitta på kaféer och inte göra något annat än att njuta. Och de äter bara för nöjes skull. Hur går detta ihop? Ja, det kan man fundera över. Jag ska läsa om boken igen.
Trots att just jag inte har några direkta viktproblem, så kan man alltid hitta något nyttigt korn.
Ett bra tips är, att aldrig äta på stående fot. Det gör inte fransyskorna.
Våra franska medsystrar äter mindre portioner av fler saker, medan amerikanska kvinnor äter större portioner av färre saker. Med förödande resultat.
Med tanke på kolhydratmetoden som många tagit till sig i Sverige just nu för att gå ner i vikt, kan tilläggas att franska kvinnor älskar bröd och aldrig skulle drömma om ett liv utan kolhydrater. Hur går detta ihop? frågar jag igen. Ja, det ni. Det vore något för en intresserad forskare att ta reda på.

Fem heter Anka i Sverige

Den aktuella Hollywoodfrun Anna Anka, som inte förefaller alltför smart, är i faggorna och ska gästa Sverige under en fyra dagars pr-turne för teveserien, där hon deltar.
Hennes efternamn gör ett så komiskt intryck i Sverige, eftersom serien om familjen Duck heter Anka här.
Man skulle kanske kunna tro, att ingen svensk som är bosatt i Sverige bär det efternamnet, men så är det inte alls.
Jag roade mig med att söka på nätet och hittade fem personer som heter Anka, nästan lika många som Dernroth. Vi är hittills tio.
Undrar lite vad dessa fem tycker om Anna Ankas bravader och lite undrar man också vad hennes man Paul tycker. Men han verkar låta henne hållas.
Apropå komiska namn, har jag också tagit reda på att det finns fyra kvinnor med förnamnet Blondie med olika stavning i landet och 26 Dagobert. Dock kunde jag inte hitta någon enda med efternamnet Krikelin. Dock bär en krog i Skövde det namnet.
Vidare hittade jag hela 87 svenska killar och män med Kermit som tilltals- eller andranamn. Alla är förmodligen inte döpta efter grodan. Någon svensk Piggy finns inte, däremot en Pigy och en Pigi.
Och jag fann 96 som är döpta till Clark, även stavat Klark ibland.
Kan Clark Olofsson månne ha påverkat, tänker jag. Apropå Clark hörde jag en historia, sann eller inte, om att hans mamma alltid uttalade sonens namn med S i början och med ett tydligt r.
Visst påverkar filmstjärnor och andra "idoler" föräldrarnas val av namn. Namnen Tyrone och Zeb efter Power och Macahan är bara ett par exempel av många.
Det hade varit roligt att intervjua exempelvis en Zeb Karlsson eller Tyrone Andersson för att höra deras funderingar över föräldrarnas namnval.
Tyrone Power gjorde verkligen intryck på sin tid. Det finns inte mindre än 407 pojkar som är döpta efter honom i Sverige. De flesta i varje fall.
Zeb finns det inte lika många av, 75. En del stavar namnet Säbb, varav några är flickor.

Vem i helsefyr är Göte?

Varför är vi skaraborgare inte malligare än vi är.
Malliga är faktiskt det minsta vi är. Vi hänger med huvudena och inbillar oss att vi är lantisar. Inget kunde vara mer felaktigt. Vad än Annette Kullenberg och andra stockholmsfjäsar påstår.
Och ändå har vi otroligt mycket att vara högfärdiga och malliga för.
Ta exempelvis det vackra berget Billingen, de otroligt fina och rena sjöarna Vänern och Vättern eller den fantastiska vildmarken Tiveden.
Göta kanal är ett annat exempel. Baltzar han kunde tänka framåt han. Och Karlsborgs fästning. Karl XIV Johan var visserligen fransman, men fästningar det förstod han sig på. Att inviga i varje fall.
Och vi bor bevisligen! mitt i Svea rikes vagga och kan luta oss mot historiska fakta. Ett ryggstöd bättre än något.
Så vad hänger vi med våra huvuden för och tycker att stockholmarna är mycket finare än vi.
Vad har de att komma med.
Ett kapsejsat gammalt träfartyg som var för högt och hade förskjutning i lasten. Och vad är Gamla stan mot Varnhem och Läckö?
Nej, nu måste vi höja näsorna mot skyn så att det regnar in i dem och vara stolta. Jante och Luther ger vi på båten och bara njuter.
Och struntar i att det finns elakingar som säger att Skaraborg inte finns längre. Det är de där regionbildarna som hävdar att man kan radera ut ett område som betyder allt för oss invånare.
“Gamla” Skaraborgs län har en del börjat säga.
Bort det och skryt om ditt Skaraborg som är bäst i Sverige på det mesta, kontrar jag. Varför skulle annars så många turister komma hit och njuta.
Karlsborg, Mariestad, Skövde, Tibro och Hjo. Finns det vackrare namn. Smaka på dem och rulla runt dem lite i munnen, så känner ni.
Stockholm ligger inte alls bra i munnen, det bara tar emot när man säger ordet.
Göteborg låter bättre, men vem i helsefyr är den där Göte?
Så upp med hakan och näsan baraskojare och låt inte några nollåttor och andra jantelagare komma där och tro att de är något.

Dubbat och skitdåligt!

Har försökt att ge deckarserien "Kommissarien och havet" i tysk-svensk regi en chans genom att se två hela avsnitt. Men det är så skitdåligt, att jag lägger av nu.
Hälften av skådespelarna är dubbade från tyskan och hälften talar svenska. Jag har bara suttit och koncentrerat mig på att förstå vad det är tyskarna säger egentligen.
Dialogen är erbarmligt dålig och samtliga, både svenska och tyska skådespelare, gör stela intryck, utan någon som helst inlevelse.
Förstår inte varför Frida Hallgren, Anders Ekborg, Sissela Kyhle och många andra duktiga skådisar har lånat sig till detta urusla deckarpekoral. Kan det vara så mycket pengar inblandade, att det kvittar om kvalitetsryktet äventyras, funderar man.