Ingers måndag -- JAG - EN BILJETTSMITARE?

"Vad är det här då?" frågade den kvinnliga konduktörsaspiranten när hon skulle kolla min biljett, då jag klivit på i Göteborg för att åka tillbaka till Skövde i kväll, tre timmar innan det här skrives. Troligen hoppades hon kunna sätta dit sin första biljettsmitare. Det lät så på rösten. "En regionenruntbiljett" svarade jag sanningsenligt. Jag hade köpt den för 250 spänn i Pressbyrån i Mariestad på torsdagen. Jag köpte två och en hade jag använt på fredagen för att åka buss, tåg och buss Mariestad-Torslanda, utan minsta problem. Aspiranten ropade på sin konduktörskollega som kom sättande, lika sur hon. Jag visade mina kvitton från Pressbyrån. Då snörptes det på munnarna, vill jag lova. "De här kvittona gäller bara inköpet. Du måste ha ett registreringskvitto, som visar när kortet började användas, sa den färdiga konduktören. (Jag började använda kortet på bussen från Torslanda till Centralstationen, men hade inget registreringskvitto). "Och det här kortet gäller inte nu, bara till den 1 april", sa konduktörsaspiranten. "Till den 1 april 2017, ja, kontrade jag i bestämd ton, ni som känner mig vet hur den låter. Jag hade läst ordentligt på min 24-timmarsbiljett. Den gällde i fem år, om den inte användes under den tiden. Men aspiranten gav sig inte ändå. "Du får köpa en ny biljett här på tåget, den kostar 380 kronor", sa hon. Vilket jag besvarade med ett enda ord: "ALDRIG". Och lade till följande: "Menar du att det är en enda person på det här tåget som har betalat 380 kronor för att resa mellan Göteborg och Skövde". Då fick aspiranten, som började se lite plågad ut, en ljus idé. "Du kan förstås köpa ett nytt regionenruntkort här. Då kostar det 250 kronor. Jag morrade högljutt, hela kupén höll andan. Men jag insåg att det nog var bäst att göra som hon sade. Annars kanske jag skulle bli avslängd vid nästa station, Alingsås. Vilket öde! Jag betalade mycket kort med kort och fick ett kvitto i handen. Vid det laget var jag så sur, att jag inte kunde tänka klart. Sen kom jag på att aspiranten sagt, att jag skulle få ett nytt regionenruntkort, vilket jag inte sett röken av. När surpupporna återvände efter en god stund attackerade jag igen: "Hallå där, du sa att jag skulle köpa ett nytt regionenruntkort. Jag fick bara ett kvitto, viftade jag triumferande. Och tillade, att jag förmodligen inte kunde åka med bussen från Skövde till Mariestad på ett kvitto, och utan kort. "Ja, men det här är SJ och vi har inga kort. Det där kvittot gäller som ett kort, sa den färdiga konduktören. "Din kollega sa till mig att jag skulle köpa ett nytt kort. Om man inte får ett kort, VARFÖR SÄGER NI DET DÅ? morrade jag, ilsken som ett bi. Och tillade, att jag skulle kräva tillbaka pengarna för extrakortet som inte var något kort. Surpupporna fann för gott att gå vidare. Den färdiga konduktören som nu var färdig med mig slängde ett "Gör det du!", över axeln. Jag kan tillägga, att resan till Göteborg och därifrån skilde sig som natt och dag. Fredagens resa mellan Skövde och Göteborg var jättetrevlig. Den manlige konduktören var hur mysig som helst och bjöd till och med på en kopp kaffe. Det tåget kördes tydligen av Västtrafik, medan tåget med surpupporna i kördes av SJ. Dessa lärde mig nu på ett handfast sätt hur viktigt det är att ha ett registreringskvitto. Sådana kommer jag i fortsättningen att stoppa upp i halsen på den som ifrågasätter om jag har biljett. När jag berättade det hela för busschauffören Janne i buss 500 mellan Skövde och Mariestad, sa han bara: "Ah, SJ har inte såna läsare som vi har". Han tittade på mitt SJ-kvitto och viftade bara in mig i bussen. Nu är det jag som ska ringa samtal i morgon bitti. Att betala 750 i stället för 500 för den här resan finner jag mig aldrig i.