Ingers måndag – HATTEN AV FÖR STUDENTMÖSSAN!

Jag tänkte sticka ut hakan lite grand och sjunga studentmössans lov. Det passar väl bra så här i valborgs- och första majtider. Och det kanske ändå är politiskt korrekt numera. Fast vissa retar sig nog, men det struntar jag blankt i. Traditionen med tågande sjungande studenter med de vita mössorna på får mig att få en klump i halsen av nostalgi, ibland börjar jag till och med hulka litet, och tårarna kommer. Så fånig är jag. Det är häftigt med manskörer på Valborg och första maj också, helst bör mössorna vara något så när vita, men även gubbs med gulnade mössor kan få passera. OD, Orphei Drängar, är allra bäst förstås, men man kan inte alltid få allt. Min mössa ligger framme i bokhyllan nära min dator. Den är fortfarande ganska vit, fast den har gått igenom en hel del, för att vara en studentmössa. Den har faktiskt burits inte bara av mig, utan av två studenter till, mina två äldsta söner. Det trodde ni inte, va? Så här ligger det till. När den äldste sonen skulle ta studenten på –80.talet var det inte särskilt poppis med studentmössor. Men jag tror ändå, att de allra flesta i sonens klass köpte vita mössor. Inte den ekonomiske sonen., dock. När han hade kollat vad en mössa skulle kosta, berättade han för oss att han tänkte strunta i mössa. Det var onödigt. Men, när han fick syn på min mössa sken han upp. ”Oj, morsan, den är ju vit. Och den passar. Jag tar den,” sa han glatt. Och så blev det. Nästa grej var att studentkillarna behövde var sin kavaj också. Byxor hade sonen faktiskt redan köpt. Han inventerade min garderob och bestämde sig för en vit kavaj, som jag brukade använda. Sa att den dög bra. Sen kom det hem en kompis till honom och lånade en annan av mina kavajer. Jag vet inte om de berättade om det i skolan, och för tjejerna i klassen. Ska fråga nån gång om han kommer ihåg det. När jag berättade den här historien för hans fru flera år senare log hon igenkännande och tyckte det var typiskt honom. Efter fyra år var det dags för son nummer två att ta studenten. Han köpte verkligen en mössa, det var lite viktigare för honom. Han hann att ha den under studenttåget i Skövde. Sen var det dags för studentfest på en dansbana nånstans ute i det gröna i Skaraborg. Nån avundsjuk bråkstake hoppade på sonen och svepte med sig mössan och kastade bort den. Den återfanns aldrig. Dagen efter var det dags för studentbal och studentmössa på skulten var nödvändig. Ni förstår säkert vad som satt som en smäck på sonens skult under den balen? Min vita mössa förstås. När det sen var dags för son nummer tre och dottern att bli studenter var mössan fortfarande vit och låg i beredskap. Men då behövdes den aldrig. Deras mössor satt tryggt kvar på deras huvuden och de fick med dem hem också. När jag skriver det här kommer jag på mig själv med att sitta med mössan på. Den passar fortfarande och är inte det minsta gul. Sjungom studentens lyckliga dag!!!