Ingers måndag - FRÖKNARNA TRIPPAR UT!

Kommer någon mer än jag ihåg kampanjen mot ordet fröken? Den gick ut på att fröken skulle ut ur språket och att alla kvinnor skulle tituleras fru. Jämställdhetstanken fanns där givetvis, eftersom alla män i något så när mogen ålder titulerades herr. Med detta gick det väl så där. I dag förekommer knappast några sådana titlar före namnen. Och det tycker jag är skönt. Jag glömmer aldrig vad bilinspektören sa till mig när jag "körde upp" för honom i Karlskrona 1965. Inom parentes var jag 21 år och gift Andersson, född också för övrigt. "Det där var en fullt acceptabel körning, fru Andersson", sa herr bilinspektören. Och jag kände mig uråldrig. Fast många sa att jag såg ut som en sextonåring. I dag säger knappast någon fru Dernroth mer än när de skojar. Och fröken används egentligen bara om lärare av något slag. Jag jobbar ju exempelvis som simfröken en hel del. Och numera talar vi rätt sällan om ogifta damer som fröknar. Nåväl, nu läste jag i Språktidningen att fransoserna hänger på. De vill ta bort det vackra ordet mademoiselle. Madame ska bli den enda benämningen på kvinnor som accepteras, åtminstone i det språk myndigheterna använder. Feministiska aktivister anser att mademoiselle är nedlåtande och sexistiskt och att det antyder att en kvinna inte är självständig. Herrar har alltid bara haft en benämning i franskan, monsieur, vare sig de varit gifta eller inte. Precis som i svenskan och i många andra språk. Det händer saker på den fronten även i Storbritannien och USA. Miss är på tillbakagång medan mrs går framåt. Detsamma i Tyskland, där Fräulein backar och Frau vinner mark. Nu kommer jag osökt in på dureformen, som genomfördes av Medicinalstyrelsens generaldirektör Bror Rexed,kallad Durex. Det var bland det bästa som hänt i landet i modern tid, när alla blev du med varandra. Därför blir jag fly förbannad när någon, oftast en ungdom av någon anledning, niar mig. Då säger jag alltid ifrån att jag ska duas, annars får det vara. Och hade jag varit kung, drottning eller prinsessa så hade jag krävt att bli duad och inte överniad, som kunglig höghet. Så fint är det lilla ordet du för mig.