Ingers måndag - MÅLLÖST OCH MÅLLÖS AV SPÄNNING

Kvartsfinalen i fotbolls-EM mellan England och Italien blev en gastkramande historia. Den mest spännande mållösa match jag sett, som rentav gjorde mig mållös, blåstes till slut av för förlängning och eventuella straffar. Trist med en sån upplösning. Jag hade ingen lust att titta mer och gick för att skriva ner denna lilla drapa. Mina favoriter, efter att Sverige gick på moppe, är England. Varför kan man förstås undra, men jag har alltid diggat landet och dess invånare. Före avspark har min favorit Henke Larsson på sitt oerhört avspända sätt sagt sitt om lagen. Han önskar sig ett snabbt mål för att få en så underhållande match som möjligt. Henke som kommentator verkar dela svenska folket i två läger. Vissa, som Matte på facebook skämtar om att man borde blanda lite speed i hans vattenglas och att han är för allvarlig. Peter tycker att han behöver halstabletter. Jag tror, att han innerst inne är blyg och inte begriper vad söt han är när han ler. Det kommer inget mål, trots att främst Italien har målchanser i massor. Matchen blir så underhålLande att jag skulle ha bitit på naglarna, om jag inte nyss varit och fixat dem. (Inom parentes är de orange med vita prickar). Målvakten Hart och backen Terry är levande väggar hos det engelska laget. Undrar om inte Hart gör sitt livs match. Matchvinnaren i vanliga fall, Wayne Rooney, blixtrar väl till några gånger, men är dessemellan rätt passiv. Den stöddige Rooney ser numera ut som en rundkindad kusin från den engelska bondvischan, för övrigt. På TV4 kommenterar ett par för mig okända killar matchen. Jag funderar lite över varför inte Glenn Strömberg gör det. Han är bäst, men har tydligen tagit ett par exklusiva extraknäck för mycket för att det ska vara klädsamt för hans teve-arbetgivare. Förmodligen är nog Glenn inte med för att matchen inte sänds i SVT funderar jag sen, fast säker är jag absolut inte. Matchen rullar vidare, men jag kommer osökt in på det faktum att IFK Göteborg, Blåvitt, en gång hade fyra spelare med namnet Glenn med i laget: Glenn Strömberg, Glenn Hysén, Glenn Holm och Glenn Schiller. Då sas det, att "alla" i Blåvitt hette Glenn. Sen kommer jag på, att spelarna i lagen på teve just nu har tydliga och bra färger på sina dräkter, blåa för Italien och vita för England. Målvakten Hart är klädd i rött och den italienske målvakten, som inte har så mycket att göra som Hart, är grönklädd. Trots att det är otroligt spännande dyker många funderingar upp. Jag börjar fråga mig varför många fotbollsspelare blir så diviga. Som Zlatan exempelvis, eller Fredrik Ljungberg. Henke Larsson var minst lika duktig som de, men är han en diva? Absolut inte. Matchen ska avgöras med straffläggning. Finns det något tråkigare? Jag börjar bli trött och Henke pratar igen på teven hör jag. Jag måste slita mig och höra vad han säger oh tror. Kommer strax.... Jaha, så var straffarna lagda. Och ni vet hur det gick. Trist, men Italien var värdiga vinnare och ägde spelet mestadels. Men Mr Hart i rött gjorde en fenomenal insats i målet och var enligt mig bäst på plan.