Ingers måndag - SKÅNSKA RR OCH BACILLUSKER

Kollar på TV-programmet Hem till Tyringe som körs för första gången. Jag gör det medan jag skriver det här. Programmet verkar inte vara min tekopp. Men Tyringe känner jag till lite grand sen Skånetiden. Vi bodde i åtta år i snapphaneland, Hanaskog en liten ort, där det tillverkas golv Själv jobbade jag med att exportera och importera blixtlås i Knislinge nån mil därifrån, var korrespondent på Opti-Nord, som väl är nedlagt nu. Tyringe är för mig en genomfartsgata, där kurhotellet ligger. Där konferensade jag en gång. Det är mitt enda minne av Tyringe, med tjockt skånskt rr i mitten. Det rr som sönerna försökte lära mig, utan framgång. "Säg Brrroby, morsan!" sa J och jag gjorde mitt yttersta med tungrötterna, men blev inte godkänd. Sen flyttade vi till Mariestad. Där var skånska ute och min nästan borttränade västgötska inne, så vi tänkte om allihop. De två sönernas skånska idiom försvann som genom ett trollslag på ett halvår. Men en kompis till den yngste (då var inte de två allra yngsta födda) lärde sig skånska rr av honom och fick gå hos talpedagog i skolan. Ja, då förekom detta. Jag hoppas att dialekt inte arbetas bort på det sättet i dagens plugg. Det finns sannolikt inte resurser idag. Då menar jag tillräckligt med talpedagoger. Skolan har säkert inte heller råd. Våra dialekter är värdefulla. Snart försvinner de förmodligen och då kanske ingen kan säga Haschlerrör, med tungrots-r i mitten och tungspets-r på slutet. Så anser jag att det ska uttalas. Men jag vet inte hur Hasslerörsbor ser på saken. Virus och bakterier har inget som helst med dialekter att göra, därför blir den här övergången knepig. Men jag känner att jag måste skynda mig att skriva färdigt. Kvällspressen hotar med en databacillusk som kan slå ut datorn i morgon, måndagen den 9 juli. Det är tydligen en trojan som är i farten och skurkservrar och skumma hemsidor är inblandade. Jag tänkte inte ge detta virus minsta chans att radera något på min nya dator, efter att den tidigare kraschade två gånger. En bra försäkring räddade mig de gångerna. Men utan dator är det tomt, så nu ska jag vara jädrans försiktig. Bara så ni vet.

Ingers måndag - BYT REGN MOT SOL GENAST!!!

Barnbarnsgrynen F och S kan konsten att ta vara på tillfällena. Under en av sommarens ytterst få soliga dagar badade de loss i den lilla baljan på gräsmattan vid sommarstugan. Vi vuxna kunde bara njuta av deras lek och hoppas på att den här sommaren, trots ett evigt regnande, ska kunna uppamma fler sådana här njutningsdagar. JAG VILL BADA i sjön. NUUU. Juli har precis börjat och eftersom jag är en förhoppningsfull typ som inte ger upp i första taget, vill jag ge sommaren en chans. Byt moln och regn mot sol. GENAST!!! Tänk lite på meteorologerna. De kan inte ha det lätt. Folk har en tendens att skylla dåligt väder på dem. Tänk bara på den där lustiga historien om Åsa Bodén, som var den första kvinnliga meteorologen på TV. Enligt en vandringssägen ska någon ha yttrat, efter en regnperiod, att det var Åsa Bodéns fel, eftersom hon stått i rutan och spått "fel" väder. Skämt åsido, det enda folk pratar om just nu är vädret. Och det är inte så konstigt, när det är semestertider. Så nu får det bli ändring! Och det OMEDELBUMS HÖRRU DU SOM SITTER NÅNSTANS OCH BESTÄMMER VÅR VÄDERLEK.

Ingers måndag - MÅLLÖST OCH MÅLLÖS AV SPÄNNING

Kvartsfinalen i fotbolls-EM mellan England och Italien blev en gastkramande historia. Den mest spännande mållösa match jag sett, som rentav gjorde mig mållös, blåstes till slut av för förlängning och eventuella straffar. Trist med en sån upplösning. Jag hade ingen lust att titta mer och gick för att skriva ner denna lilla drapa. Mina favoriter, efter att Sverige gick på moppe, är England. Varför kan man förstås undra, men jag har alltid diggat landet och dess invånare. Före avspark har min favorit Henke Larsson på sitt oerhört avspända sätt sagt sitt om lagen. Han önskar sig ett snabbt mål för att få en så underhållande match som möjligt. Henke som kommentator verkar dela svenska folket i två läger. Vissa, som Matte på facebook skämtar om att man borde blanda lite speed i hans vattenglas och att han är för allvarlig. Peter tycker att han behöver halstabletter. Jag tror, att han innerst inne är blyg och inte begriper vad söt han är när han ler. Det kommer inget mål, trots att främst Italien har målchanser i massor. Matchen blir så underhålLande att jag skulle ha bitit på naglarna, om jag inte nyss varit och fixat dem. (Inom parentes är de orange med vita prickar). Målvakten Hart och backen Terry är levande väggar hos det engelska laget. Undrar om inte Hart gör sitt livs match. Matchvinnaren i vanliga fall, Wayne Rooney, blixtrar väl till några gånger, men är dessemellan rätt passiv. Den stöddige Rooney ser numera ut som en rundkindad kusin från den engelska bondvischan, för övrigt. På TV4 kommenterar ett par för mig okända killar matchen. Jag funderar lite över varför inte Glenn Strömberg gör det. Han är bäst, men har tydligen tagit ett par exklusiva extraknäck för mycket för att det ska vara klädsamt för hans teve-arbetgivare. Förmodligen är nog Glenn inte med för att matchen inte sänds i SVT funderar jag sen, fast säker är jag absolut inte. Matchen rullar vidare, men jag kommer osökt in på det faktum att IFK Göteborg, Blåvitt, en gång hade fyra spelare med namnet Glenn med i laget: Glenn Strömberg, Glenn Hysén, Glenn Holm och Glenn Schiller. Då sas det, att "alla" i Blåvitt hette Glenn. Sen kommer jag på, att spelarna i lagen på teve just nu har tydliga och bra färger på sina dräkter, blåa för Italien och vita för England. Målvakten Hart är klädd i rött och den italienske målvakten, som inte har så mycket att göra som Hart, är grönklädd. Trots att det är otroligt spännande dyker många funderingar upp. Jag börjar fråga mig varför många fotbollsspelare blir så diviga. Som Zlatan exempelvis, eller Fredrik Ljungberg. Henke Larsson var minst lika duktig som de, men är han en diva? Absolut inte. Matchen ska avgöras med straffläggning. Finns det något tråkigare? Jag börjar bli trött och Henke pratar igen på teven hör jag. Jag måste slita mig och höra vad han säger oh tror. Kommer strax.... Jaha, så var straffarna lagda. Och ni vet hur det gick. Trist, men Italien var värdiga vinnare och ägde spelet mestadels. Men Mr Hart i rött gjorde en fenomenal insats i målet och var enligt mig bäst på plan.

Ingers måndag - FRÖKNARNA TRIPPAR UT!

Kommer någon mer än jag ihåg kampanjen mot ordet fröken? Den gick ut på att fröken skulle ut ur språket och att alla kvinnor skulle tituleras fru. Jämställdhetstanken fanns där givetvis, eftersom alla män i något så när mogen ålder titulerades herr. Med detta gick det väl så där. I dag förekommer knappast några sådana titlar före namnen. Och det tycker jag är skönt. Jag glömmer aldrig vad bilinspektören sa till mig när jag "körde upp" för honom i Karlskrona 1965. Inom parentes var jag 21 år och gift Andersson, född också för övrigt. "Det där var en fullt acceptabel körning, fru Andersson", sa herr bilinspektören. Och jag kände mig uråldrig. Fast många sa att jag såg ut som en sextonåring. I dag säger knappast någon fru Dernroth mer än när de skojar. Och fröken används egentligen bara om lärare av något slag. Jag jobbar ju exempelvis som simfröken en hel del. Och numera talar vi rätt sällan om ogifta damer som fröknar. Nåväl, nu läste jag i Språktidningen att fransoserna hänger på. De vill ta bort det vackra ordet mademoiselle. Madame ska bli den enda benämningen på kvinnor som accepteras, åtminstone i det språk myndigheterna använder. Feministiska aktivister anser att mademoiselle är nedlåtande och sexistiskt och att det antyder att en kvinna inte är självständig. Herrar har alltid bara haft en benämning i franskan, monsieur, vare sig de varit gifta eller inte. Precis som i svenskan och i många andra språk. Det händer saker på den fronten även i Storbritannien och USA. Miss är på tillbakagång medan mrs går framåt. Detsamma i Tyskland, där Fräulein backar och Frau vinner mark. Nu kommer jag osökt in på dureformen, som genomfördes av Medicinalstyrelsens generaldirektör Bror Rexed,kallad Durex. Det var bland det bästa som hänt i landet i modern tid, när alla blev du med varandra. Därför blir jag fly förbannad när någon, oftast en ungdom av någon anledning, niar mig. Då säger jag alltid ifrån att jag ska duas, annars får det vara. Och hade jag varit kung, drottning eller prinsessa så hade jag krävt att bli duad och inte överniad, som kunglig höghet. Så fint är det lilla ordet du för mig.

Ingers måndag - MAGASIN I VITT UTAN REKLAM

Ibland funderar jag över var alla nya tidningar kommer ifrån. För varje gång jag kastar ett getöga över sortimentet av månads- och veckotidningar i livsmedelsaffären, tycker jag att någon ny dykt upp.
Och visst ökar skvallertidningarna i antal, eller? Jag tror det, trots att jag aldrig någonsin skulle komma på tanken att köpa någon. Bara jag ser rubrikerna får jag lust att spy.
Ibland känner jag för att köpa ett magasin, men ofta tappar jag lusten. Mode, mode, mode, mat, mat, mat, trädgård, livsstil och så skvaller är det enda som erbjuds. Visst jag ÄR intresserad av både mode, mat och trädgård, men ibland står det mig ändå upp i halsen.
I början av veckan skulle jag åka bort några dagar och kände för något trevligt att bläddra i.
Då fick jag syn på ett livsstilsmagasin utan reklam och beslöt mig snabbt att ta ett exemplar på väg till kassan. Avsaknaden av reklam märktes på priset som sved, 89 spänn, på det matta papperet och på de bleka färgerna, mest vitt, grönt och lite rosa.
Tidningen är dansk och det märks väl på att översättningen till svenska haltar och att ett och annat danskt ord slinker med i förbifarten. Innehåll får heta indhold, överdrag heter betraek och smak heter smag. Det tycker inte jag är riktigt ok, även om jag inte alls ogillar Magasinet Jeanne d´Arc Living som tidningen heter.
I sommarnumret som jag köpte gillar jag särskilt reportaget "Förbisedda perenner" som innehåller favoriter som kattmynta, stjärnflocka och daggkåpa. Där verkar redaktionen ha ansträngt sig med svenskan, även om jag tycker att redigeringen och rubriksättningen är väl plottrig. Och varför alla dessa versaler mitt i rubrikerna som "En Dröm i Vitt" och liknande. Helt onödigt och förvirrande.
Och helt reklamfritt är magasinet inte, viss så kallad egenreklam förekommer.
Om jag kommer att köpa nästa nummer? Njaä, det tror jag nog inte.

PS. Här försökte jag lägga in en bild. Det misslyckades. Men skam den som ger sig.

Ingers måndag - RAKA RÖR OCH INGET DALT!

"Plocka bort disken efter er! Annars blir fikat dyrare!" Så ungefär lyder den raka uppmaningen direkt på borden till gästerna på kafét på Tidans loppis. Jag gillar såna raka rör. Inget dalt för min del, tack! Så när kompisen och jag druckit upp vårt kaffe och käkat upp våra goda räkmackor vid lunchdags på söndagen, tog vi förstås med oss brickan tillbaka till kassan. Två goda räkmackor och två kaffe kostade bara 70 spänn. Inget att klaga på. Apropå uppmaningen på borden, brukar jag ofta reta upp mig på det som står på skyltar. Som exempel kan jag ta skylten som satt över parkeringen på numera stängda Vänerblommor inne på Johannesbergsområdet i Mariestad. "Parkering enbart för Vänerblommors kunder. Olovlig parkering beivras" stod det. Och skylten kanske finns kvar än. Skyltar brukar ha en förmåga att sitta kvar länge efter att en verksamhet är nedlagd. Jag besökte rätt ofta Vänerblommor, men ibland ställde jag bilen där även när jag skulle gå in på Västgötabagarn eller till asylboendet Luna. Jag retade mig på det ålderdomliga ordet "beivras". Det som låter så snällt och egentligen är detsamma som att dra inför rätta, åtala, straffa eller angripa. Men jag undrar hur många som vet vad det gamla ordet, som låter så mesigt, betyder. Och om de som ser skylten begriper, så tror de sannolikt inte att det händer ett vitten för den som ställer bilen där i annat ärende. Det trodde inte jag och säkert inte särskilt många andra heller. Men å andra sidan är det ju bra att använda gamla ord ibland, så att de inte faller i glömskan, tänkte jag mitt i irritationen. Kompisen och jag gjorde en "kyligtochtråkigtväderturné" på söndagen. Det var efter att meteorologen på teve sagt, att juni hittills är den kallaste sen 1928. Vi började med att styra kosan till Tidans loppis. Mitt kap där blev tre fina vaser för 65 pistoler. Hon köpte ett fint underlägg. Men vi konstaterade, att det är omöjligt att se vad som finns för alla prylar som trängs överallt. Det är ungefär samma som uttrycket att man inte ser skogen för bara trän. De vanligaste loppisföremålen,vad jag kunde se, var bestick och prydnadssaker. Sånt har vi nog av, varför jag slog till på tre plantor av stockrosor. De ska vara fleråriga! Fan trot, jag trodde att alla stockisar var tvååriga. Men jag får se framöver, de är redan utplanterade. Efter loppis styrde vi kosan till min favvobutik Österbergs. Inga inköp gjordes, trots idogt tittande och provande. Prova kläder tillhör mina favoritsysselsättningar, så underlig är jag. Men det krävs ibland när köplusten börjar tränga på. Ser man att det inte passar, är det ju ingen idé. Jag lyckades motstå en skylt för 65 spänn som kompisen ansåg skulle sitta på väggen hemma hos mig. Texten var på engelska och löd ungefär så här: "Tro inte att jag accepterar din attityd, jag har en helt EGEN"! Skylten pryddes nedtill av en katt. Jag hade eventuellt köpt den med en hund nedtill. Stallsiken i Skövde, Skokanonen i konkurs och ett GI-mål på Max blev slutmålet på turnén innan vi vred ratten mot Mariestad. Skoinköp? Yes, box!

Ingers måndag - KOM TILLBAKA DOKTOR DENGROTH OCH FARBROR BOSSE!

I dag när jag gapskrattade så tårarna rann åt en Lorry-sketch kom jag på hur mycket jag saknar den sortens humor. Som tur är finns Lorry och Yrrol på Youtube och även dvd, så det är bara att tacka och ta emot. Staffan, sonen, hade passligt nog lagt in Bilskolan, med Peter Dalle som den skvatt galne "bilskolläraren" och Lena Endre som den aningslösa eleven. Dalle frågar bland annat Endre "vilka färger det finns på bilarna" och om hon kan brumma som en bil. Och det underliga är, att den och de flesta andra Lorry-sketcher inte åldras. De är minst lika roliga nu som när de var nya, när det nu var. Under gruppens storhetstid fick jag den stora äran att åka till Stockholm för Mariestads-Tidningens räkning och göra reportage om när de spelade på Tyrol. Fotografen Charlotte Ferneman och jag gjorde en rad rep, som vi säger, samtidigt i Stockholm, när vi ändå var på plats. Bland annat på Fryshuset, där vi träffade Olof Andersson från Mariestad som spelade i Kaos-orkestern som ackompanjerade Lorry-gänget. På scenen i den uppsättning som vi såg fanns förutom Peter Dalle, Johan Ulveson och Claes Månsson, Gunnel Fred och Susanne Reuter. Jag skrattade så jag grät och glädjetårarna rann ner på reportageblocket. I Lorry-pogrammen som sändes i teverutan fanns Stefan Sauk med som Doktor Dengroth och i inslagen "Tillfälligt avbrott", där han myntade uttrycket "Det är mycket nu". Jag själv som i den vevan hade bytt efternamn från Andersson till Dernroth och dessutom skrev mycket om sjukvård i MT och SLA blev rätt ofta kallad Dengroth och det hade jag absolut ingenting emot. Doktor Dengroth var ofta skeptisk, precis som jag. Lorry hade en rad stående inslag, bland annat uppfinnaren i Peter Dalles gestalt, som alltid besökte Patentverket och Claes Månsson när denne åt lunch vid sitt skrivbord. Sketcherna slutade alltid med att Peter Dalle sa "Tänkte inte på det" när hans galna uppfinningar hade avfärdats av tjänstemannen Månsson. En annan galen Lorry-sketch handlar om familjerådgivning, där Claes Månsson tvingas berätta om sin frus (Susanne Reuters) otrohet med konstig röst och dessutom iförd gristryne. Den äcklige Farbror Bosse, Johan Ulveson, var en annan återkommande figur som satte avtryck. Som sagt, jag saknar Lorry-gänget och deras speciella humor oerhört. Lustigt nog heter deras film Yrrol, Lorry baklänges. Skälet ska ha varit, att tevecheferna inte godkände att filmen hade samma namn som teveserien. Jag vet förstås, att Peter Dalle och de övriga gått vidare och inte håller på så mycket med humor längre. Men det vore otroligt kul om gänget kunde komma tillbaka i någon form. Jag vill ha Lorry-renässans, snälla!