Vi 40-talister är många, starka och vackra och dessutom rätt intelligenta. Vi brukar kallas köttberget eller jätteproppen Orvar. Vi har fortfarande stor makt i samhället, men jantelagen har vi inte lyckats lyfta bort. Och jämställdheten är det fortfarande riktigt skruttigt med. Därför ska vi fortsätta kämpa mot orättvisorna. Alla bör blogga, inte minst 40-talister. Obs. Alla är välkomna till min blogg!
söndag 18 mars 2012
Ingers måndag - DEN SCHÖTA PORSLINSFIGUREN
Knugen och Silvia blev ju morföräldrar härförleden. Och självfallet, som knugen ofta brukar säga, har hans lagvigda gjort intervjuer i tyska skvallerblaskor.
I en av dem ska hon, enligt löpsedeln, ha sagt att lilla Estelle är väldigt “schöt” och att hon är som en liten porslinsfigur.
Jag tycker det är synnerligen allvarligt att Silvia tycker detta, eftersom det tyder på, att det är nåt vajsing med mormorskänslorna och känslolivet.
Om man tar upp sina barnbarn i famnen, så är de mjuka och underbara att gosa med och att sniffa och pussa på. De dräglar på ens kläder och pruttar och rapar och har sig. Och skriker efter mamma. De är raka motsatsen till en stel och hård porslinsfigur.
När Silvia liknar barnbarnet vid en sådan tyder det på, att hon aldrig någonsin lyft upp den lilla prinsessan i famnen. Sannolikt har hon bara studerat henne på håll.
Jag är ju också farmor och mormor, och rakt inte perfekt som sådan. Det inbillar jag mig inte. Men jag umgås med mina goingar så ofta det går.
I den gångna helgen var det dags att träffa lilla F och lilla S, en femåring och en tvååring. Lilla S är i värsta kladdåldern, inte minst vid matbordet. I den söta plutmunnen åker maten in eller bredvid, med hjälp av sked eller fingrar. Men tro inte, att munnen öppnas om det inte är hon själv som håller i ätverktyget. Hon kan dricka fint i glas, men just nu är det mycket roligare att dricka genom att stoppa skeden i glaset och vispa runt först. Och sen eventuellt få med ett par droppar in i munnen.
Storasyster lilla F är en kramig tjej med långt hår som ofta busar med lillasyster och spelar orgel med en hand och sjunger vackert. Offentligt till min oerhörda stolthet. Och hon ringer farmor och skräms. Berättar att hon är ensam hemma med lillasyster och att föräldrarna är på bio. Efter att hon broderat ut situationen en stund, undrar jag oroligt var föräldrarna är.
- De står här intill och skrattar, säger illbattingen kolugnt.
Det här är bara ett par utdrag ur det verkliga mor- och farmorslivet som jag önskar att Silvia kunde få uppleva.
Hon får så gärna komma på studiebesök hos oss “undersåtar”. Jag ställer bara ett villkor! Att jag själv slipper medverka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar