Ingers måndag - EN ELLER ETT POMMES FRITES?

,

Språkfunderingar är alltid lattjo. Och min senaste spaning gäller ord som är eller håller på att bli utslitna, förbrukade. Finito helt enkelt. Ett sådant ord är tuff, ett ord som helt har tappat stinget. Därför har jag länge försökt undvika det, om det går. Både som journalist och skribent. Om man gluttar i synonymordboken finner man, att tuff ska vara ungefär detsamma som frän, hänsynslös, hård, hårdkokt, stram, strong, fräck, brutal och känslokall. Och dessutom “barkad” och “säker”. Barkad har jag aldrig hört talas om, förutom om träd, så det måste jag genast googla om. Och nu vet jag, att barkad står för garvad, väderbiten, skrovlig. Men inte skulle jag byta ut de orden mot tuff inte. Säker, nja. En säker brud. Eller en tuff brud. Smaka på de uttrycken! När jag hör uttrycket en tuff brud vill jag bara lägga till “i lyxförpackning”, efter den gamla utslitna och trötta schlagern med Lill-Babs. En säker brud i lyxförpackning går bara inte. Den bruden ska ha skepparkavaj, runda glasögon och stuprörsjeans. Ett annat urblekt ord i mina ögon är fantastisk. Egentligen vill jag sluta använda det och uppfinna ett annat, men vad ska jag ta till? Fenomenal, oerhörd, förbluffande, vidunderlig, fabulös, osannolik, lysande, otrolig (också slitet i överkant)? Det finns en hel del synonymer, som kvällsblaskorna kör med så det ryker. Popartisten överträffade alla förväntningar, han var otroligt bra! Nej, så skriver man inte. Det är för mesigt. Inte groteskt bra heller, eller? Eller var han vettlöst bra? Eller möjligen fabulöst bra? Håller vi på att ta kål på alla våra från början fina adjektiv genom att överdriva ständigt och jämt. Vi och vi förresten, jag försöker att vara måttfull. Åtminstone ibland. Nu lämnar jag de utslitna orden den här gången för att gagga lite om en och ett. Många har svårt för det. I den utmärkta tidningen Språks senaste nummer frågade ett par läsare om det heter en eller ett pommes frites. Svaret som gavs var, att pommes frites egentligen bara finns i plural och att det är ovanligt att man talar om enstaka friterade potatisstavar. Att säga en pommes frites har ändå framtiden för sig, konstaterar tidningen. Så om man till äventyrs skulle fråga sin lunchkompis på restaurangen om man kan ta den sista pommes fritesen i skålen, så är det lättare att säga så, än om man skulle drista sig att fråga om man kan ta det sista pommes friteset. Jag som ska reta mig på det mesta har lagt märke till att folk säger pommes, med svenskt uttal. Det betyder egentligen äpplen och pommes frites betyder alltså friterade äpplen. När jag läste franska för den inspirerande läraren Karin Tellander på min tid fick jag lära mig att det från början hette pommes de terre frites. Friterade jordäpplen (potatisar) med andra ord. Och så föll “de terre” bort och försvann i glömskan. Så kan det gå när inte haspen är på. Hej, svejs för denna måndag.