torsdag 13 augusti 2009

Skäller, dräglar och skrämmer livet ur en!

Ska man tillåta att grannens stora schäfer i tid och otid springer in på ens tomt och skäller, dräglar och skrämmer livet ur en?
Absolut inte, säger säkerligen de flesta. Ändå förekommer det på en ort nära dig och schäferns ägare gör ingenting åt saken. Den aktuella kommunen, vars tjänstemän väl vet om problemet, gör ingenting heller.
Till saken hör att den arma hunden är vanvårdad. Den ligger kopplad på granntomten hela dagarna och har en löplina som gott och väl räcker in på hälften av den angränsande tomten.
Vanvårdad? Ja, hunden ligger där den ligger hela dagarna och får aldrig någon motion förutom vid de tillfällen, då den blir uppretad och gör en rusning längs löplinan. Den kan liknas vid de bandhundar som fanns förr och som jag trodde var förbjudna i dag.
Jag har själv råkat ut för schäfern, när jag besökte den familj som länge och utan minsta framgång försökt tala med sina grannar om problemet.
Vår medhavda hund skällde till när den fick syn på schäfern på granntomten. Och schäfern kom galopperande och skällde ursinnigt samtidigt som fradgan rann ur käften. Den slet och drog i löplinan och fast jag var livrädd vågade jag ändå stå kvar någon meter ifrån den rasande besten
som en sorts markering. Tänkte väl, att om jag blir biten, så måste det bli slut på den här historien.
Grannkvinnan kom då sättande och jag sa till henne att hon måste korta hundens löplina. Hon svarade inte, utan släpade bara hunden därifrån och svor över den.
Detta hände för något halvår sedan och absolut ingenting har hänt därefter. Saken är i samma läge.
Grannarna med den vanvårdade schäfern gör ingenting och kommunen gör ingenting heller, trots att de mycket väl vet om vad som pågår.
En del av er läsare har nog sett programmet Grannfejden på TV 3 och häpnat över hur grannar som är riktigt osams och helt tappar fattningen kan bete sig.
Det här fallet kunde vara hämtat direkt ur programserien.
Det vuxna paret med schäfern har flera egna barn. Ändå begriper de inte att de inte bara utsätter sin grannfamilj och deras lilla dotter för fara och stor olägenhet, utan även sig själva.
Var detta händer? I Tenhult, ett villasamhälle söder om Jönköping.
Nu undrar jag om det finns paralleller i Skaraborg? Blogga och berätta!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Det finns tydliga riktlinjer för hur hundar ska hållas, dels utrymme i rastgård/hundgård dels ang att vara bunden. Jordbruksverket har dem på sin hemsida (om jag minns rätt).
Om man nu kan belägga att hunden står bunden hela dagarna (antar att grannfamiljen märker detta) och inte får någon mer stimulans så bör skriftlig anmälan ske, dels till förtroendevalda i aktuell miljö- och byggnämnd, dels till förvaltningen, dels till djurskyddet i länet. Det är jättesvårt att nå framgång. Har i åratal brottats med en hunduppfödare som föder upp hundar i stor skala, med inavel och noll koll på vovvarnas mentalitet samt rejäl vanvård. Inte ens när djurskyddsinspektören i den aktuella kommunen snubblade över en död tik inrullad i en filt inne i boningshuset hände något. Fortfarande annonseras valpar ut, Skatteverket var inte intresserat eftersom det rörde sig om för liten summa svarta pengar, 100.000 om året är för lite jämfört med kostnaderna att utreda.
Om dina vänner inte lyckas så kontakta Djurens rätts juridiska expertis samt ansvarig för hundfrågor där. Med en organisations resurser i ryggen kan det möjligen vara lättare. Men mig hjälpte inte ens det.

Ska tillägga att det i vissa kommuner finns djurskyddsinspektörer som är nitiska och tuffa, som vågar vara det.
Vänligen Nen.

Anonym sa...

P.S Jag kikade själv på vad Jordbruksverkets föreskrifter säger. Det är inte tillåtet längre med löplina permanent utomhus. Tillfälligt har man rätt att binda sin hund ute. Men eftersom det finns en skaderisk när hunden rusar och eftersom det är svårt med miljöberikning vid löplina så är det INTE en permanent lösning. Man bör kunna dokumentera grannarnas hundhållning på ngt sätt och anmäla det?
Om det nu är omöjligt att prata med dem... För det är ju smidigast. /nen

Inger Dernroth sa...

Tack för dina tips.
Kommer att gå vidare och hjälpa mina anhöriga för att få en lösning.
Situationen är ju ohållbar.