Inte bara en blomsteraffär -- utan en helskön miljö!

Vackra växter är en viktig del av mitt liv.
Därför blev besöket på nyöppnade Vänerblommor på Johannesbergsområdet i Mariestad en oväntad och mysig upplevelser.
Här får man sig en helskön atmosfär till livs, inte bara en blomsteraffär.
När kompisen och jag påpekade detta vid vårt besök, pekade innehavarna på Stig Dahlin som varit och är inspiratören i sammanhanget. Lite undrar man hur denne man hinner med allt. Men det är förstås som vanligt så, att om man trivs med något så kommer krafterna någonstans ifrån.
Här finns vackra orkidéer i massor att njuta av. Och tjusiga krukor och mängder med annat kul.
Det är så roligt att Johannesbergsområdet blivit en riktig oas som lockar mer och mer folk. Inte minst till kaféet, där massor av folk fylkades i det kyliga höstvädret, när vi passerade förbi.

Heta potatisar vid lyckad krogkväll

Hasses Hot Potatoes spelade tradjazz på restaurang Parnassen i Skövde på torsdagen.
Det blev en glad överraskning för min kompis och mig som valt att äta på restaurangen, eftersom den är ensam i stan om att servera sniglar.
Det blev en glad och god kväll med spelglada herrar i fin form.
Kapellmästare Hasse Linder var för kvällen upptagen med annat och ersattes med den äran av radiokändisen Ronny Nyman som berättade hänt och sant? ur jazzens underbara värld.
Den 26 november spelar de i Skövde igen och då hoppas åtminstone jag, att fler tar chansen att lyssna på välspelad gladjazz. Och att kapellmästaren är tillbaka i högform.

PS. Sniglarna var helt i vår smak och desserten crème caramel med mangosorbet satt som en smäck. Dessutom var kaffet nybryggt och smarrigt.

Titta på Efterlyst -- du kan göra en insats!

Det känns bra när teveprogrammet Efterlyst visar bilder på brottslingar som sen åker dit så det smäller, när tittarna känner igen dem.
Onsdagens program gav flera sådana exempel. Ett var de fyra killarna som sparkade Stefan i Göteborg sönder och samman för att de "måste ha" hans kontokort, pengar och mobil.
Heder åt programmet som fixar det polisen många gånger inte klarar.
Ett annat exempel var tjuven som tog ett verktyg värt 10.000 inne i ett byggvaruhus. Bilden på den boven var så tydlig, att det inte fanns något att ta fel på.
Förmodligen gladde sig många med mig över att tjuven röjde sig så präktigt.
Efterlyst är enligt mitt tycke ett av de allra bästa teveprogrammen alla kategorier. Det har många tittare, men borde kunna få ännu fler.
Så jag uppmanar alla att titta på Efterlyst! Det är lärorikt och spännande och det kan till och med inträffa någon enstaka gång att man kan få hjälpa till med ett tips.
Programmet återvänder ofta till gamla olösta fall, som dubbelmordet i Linköping för fem år sedan och Helenamordet i Mariestad som inträffade i juni 1992 -- för 17 år sedan.
Jag tycker att det borde finnas plats för ett Efterlystprogram till som bara tar upp kalla fall -- cold cases.
Antar att jag inte är ensam om att reta mig på alla reklamavbrott i Efterlyst. Går det inte att fösa bort dem till andra program eller åtminstone korta ner dem?

Bort med det unkna signatureländet!

Jag brukar ofta hävda att skaraborgarna är ett fegt släkte. Det tänker jag fortsätta att framhålla. Åtminstone tills jag ser en förändring på lokaltidningarnas insändarsidor.
I dag är det få som vågar stå för sina åsikter och sätta sitt eget namn under en kritisk insändare.
Under insändare som är positiva och gulliga och stryker medhårs brukar folk lite oftare förekomma vid sina rätta namn än när det gäller rena nedsablingar. Men inte alltid där heller.
Jag har påbörjat en liten debatt om detta i Mariestads-Tidningen. Skälet till att den startade var signaturen "ML" som ansåg att tidningen bara sprider gammal dynga och upprepar samma sak hela tiden. Han eller hon framstod också som en åldersrasist genom att hävda att tidningen bara hade ålderstigna reportrar som tänkte i gamla banor och skrev på skrivmaskiner.
Jag bemötte denna okunskap med en rätt tuff insändare (givetvis undertecknad med namn), varpå en ny dök upp, signerad "En iakttagare". Denna person ansåg, att det är hatiskt att kritisera folk som inte står för sina åsikter och skriver under sina insändare med namn.
Nu har jag besvarat även denna drapa. Hoppas nu på, att fler och framför allt modigare personer kan lägga sig i denna debatt, som hittills bara handlat om pseudotjafs.
Det vore befriande med en rak, ärlig och öppen debatt, i stället för det unkna och anonyma signatureländet.

Vår första äkta doktor Dengroth

Pheomelanin markers in melanoma, with reference to their excretion into urine.
Så heter min kära svärdotters doktorsavhandling som blev med bravur godkänd på fredagen i förra veckan.
Hon disputerade vid Linköpings universitet och kan nu titulera sig medicine doktor.
Jag är förstås mäkta stolt över den första doktorn i vår släkt. Hittills är hon den enda som har den unika rätten att kalla sig "doktor Dengroth" på riktigt, däröver ska man inte vara skeptisk alls. Även om vi få som bär det här efternamnet ibland går omkring och presenterar oss som doktor Dengis så är ju det bara på skoj.
Däremot är det ytterst troligt att hon rätt snart följs av en ny äkta Dengroth, vilket jag då ämnar återkomma till.

Jag tog hål på trumhinnan

Idag lät jag en öronläkare ta hål på trumhinnan. Det gjorde ont, men var inte så himla obehagligt som jag trodde att det skulle vara. Bedövningen kändes ju, men sen var det inte så särskilt farligt.
Har hört många skräckinjagande historier om hur hemskt det skulle vara att göra ett sånt litet hål.
Därför sa jag ja, när doktorn frågade om hon skulle göra ett hål. Det fanns naturligtvis en anledning. Jag har i två månader haft problem med vänster öra. Det har bubblat och brusat och nu var jag uppledsen på det hela.
Åkte in till KSS och öron-, näs- och halsmottagningen med en remiss från min distriktsläkare i nypan. Skulle få akut behandling.
Och jag blev väldigt väl mottagen. Behövde inte sitta och vänta mer än ett par minuter. Bara en sån sak.
Sen togs jag väl emot av underläkaren Åsa och sjuksköterskan Åsa som även kallade på öronspecialistläkaren Åsa. Alla hette Åsa i rummet, utom jag.
Vätska bakom trumhinnan, javisst. Och jag fick bedövningstussar i näsborrarna, gröna, som jag fick sitta med en stund i det inre väntrummet.
Sen gick specialist-Åsa långt in i näsan med ett tittinstrument med lång svans. Var väl inte direkt trevligt, men ändå uthärdligt. Och nu ska jag tryckutjämna 20-30 gånger om dagen och bli bra igen. Efter tre månader blir det ny undersökning.
Har lärt mig något nytt, nämligen att man inte alls behöver ha öroninflammation för att få vätska innanför trumhinnan. Och nu hoppas jag bara att det lilla hålet läknar snabbt. För jag får inte simma och bada och få vatten i öronen den närmaste tiden.
Det är jag definitivt inte glad över. Men jäklar vad jag kommer att basta i gengäld.

Se Helen Sjöholm som Eliza medan tid är!

My fair lady på Oscars. Ståuppkomik på Norra brunn. Och så filmen "Bröllopsfotografen". Alltihop på samma helg, men inte mer än en föreställning per dag.
Ofta blir det kompakt, när jag besöker min kompis i Stockholm. Vi gillar god underhållning och det finns det gott om i huvudstaden.
Det började med ståupparna på Norra brunn på fredagskvällen. Özz Nûjen, Peter Wahlbeck, Ahmed Berhan och Eric Löwenthal. Uppskattade dem i den ordningen. Özz är bara obetalbar och passerar inte över min oanständighetsgräns, vilket Wahlbeck gör. Den här kvällen bara en gång. I övrigt var Wahlbeck bättre än väntat, men ändå sämre än när han var yngre. De övriga två lockade också till skratt och kanske blir mina favoriter så småningom.
My fair lady var helgens absoluta höjdpunkt. Lördagens eftermiddagsföreställning måste ha varit minst lika bra som kvällens.
Säger bara Helén Sjöholm!! Vilken artist. Hon kan allt och måste vara den bästa Eliza landet sett.
Att Tommy Körberg var sjuk gjorde inte mig något. Här trädde Christopher Wollter in som Higgins och gjorde rollen kanonbra. Vilken sångare han är!
Och så var Jan Malmsjö underbar att se och höra som sopåkare Doolittle. Och Michael Segerström som en underfundig och "typig" överste Pickering.
Kul var också att se Monica Nielsen som professor Higgins mamma. Vilken scenauktoritet hon har.
Kläder och scenografi var underbara och dialogen rolig och modern. Kan inte komma på något negativt. Se föreställningen, den som kan. Den slutar spelas i december.
Några ord också om filmen Bröllopsfotografen som är regisserad av Ulf Malmros från Molkom i Värmland. Det är en härlig, rolig, välspelad rulle med djup. Dialogen känns genuin och man får skratta mycket. Alla gör sina roller med bravur med extra guldstjärnor för Kjell Bergqvist, Björn Starrin och Johannes Brost. Föräldrarna till bröllopsfotografen är dessutom helt underbara. Missade tyvärr deras namn, men kommer att ta reda på det.
Se filmen, ni ångrar er inte!
Och tack kära kompis Marianne för att du är den du är. Kram.

Onödigt av Mede -- inget påhopp på handikappade!

Jag gillar programmet Parlamentet i allmänhet, men i den nya upplagan saknas Babben Larsson och det känns mer grabbigt med betydligt färre kvinnliga parlamentariker. Det är trist!
Ändå var det Petra Mede som passerade gränsen, när hon skämtade om prinsessan Lilians underliv i ett av de senaste programmen. Det var onödigt!
Sen har jag förstått, att folk har reagerat negativt på den senaste Ica-reklamen, där Stig har anställt en ny praktikant, en förståndshandikappad kille.
Förstår inte den reaktionen alls, utan tycker att inslaget är rätt trevligt och humoristiskt gjort.

Att det skulle handla om ett påhopp på handikappade människor har jag svårt att se.
Men det vore kul att få igång en diskussion. Varför inte på den här sidan?

Barnbarn -- det är livet det!

Fem dagar efter den beräknade tiden kom hon, det lilla bedårande grynet. Liten, nåja. Hon vägde sina modiga 4210 gram och mätte 54 cm.
Med nyfödda bebisar är det så konstigt. Man glömmer fort hur små de är från allra första början, även om födelsevikten inte är låg.
Lilla grynets storebror, som snart fyller tre år, känner sig plötsligt med rätta som en jätte. Han hoppar omkring så att det blonda håret flaxar och visar med händerna hur pyttepytteliten hon är och hur bamsestor han är.
Det här lilla grynet är mitt tredje barnbarn. Kan man vara annat än stolt över att vara både mormor och farmor.
Farmor blev jag allra först, för tre och ett halvt år sedan till en skojfrisk, busig tjej med långt hår och många intressen, som lego, roliga böcker, ankorna i Ankeborg och att klä sig i fin kjol.
Barnbarn, det är livet det!

Underbara "Livet i Fagervik"!

"Livet i Fagervik" är tillbaka i teve. Och jag gläder mig.
Serien känns så genuin och äkta och skådespelarna är genomgående trovärdiga i sina roller. Inte minst Henrik Johansson och Maria Sid i huvudrollerna.
Det första avsnittet om vårdnadstvisten om den feta bulldoggen? Sonja var helt underbart.
Cecilia Frode var som vanligt obetalbar i sin roll som Sonjas matte. Hon gör aldrig bort sig. Paradrollerna som Wilma i Mäklarna mot Kjell Bergqvist och titelrollen i Fru Marianne mot Per Morberg är två exempel.
Det är härligt med svenska serier, när de är så bra som den här. Och miljön som tydligen är Mariefred gör inte saken sämre.
Kommer att sitta klistrad när de tolv avsnitten sänds. Och blir jag förhindrad går det ju alltid att spela in.

Kvinnofrukost med mersmak

På lördagsförmiddagen anordnade kyrkorna i Mariestad en numera traditionell kvinnofrukost.
Själv deltog jag för allra första gången och blev närmast överväldigad över att intresset var så stort. Omkring 190 kvinnor mötte upp i Pingstkyrkan förhållandevis tidigt på förmiddagen. Nu efteråt förstår jag mycket väl varför.
För det blev en frukost med mersmak, där vi bjöds på vacker sång, ett roligt och tankeväckande föredrag med näsdukar som tema av prästen Catharina Segerbank och en god, riklig och närande frukost, där vi serverades kaffe, juice och annan förplägnad av ett antal stiliga herrar. Bara en sån sak!
Bakom det hela fanns förstås en rad damer, med Ide-Maj Oldin i spetsen.
Himla trevligt, säger jag bara. Uttrycket "himla" är väl inte direkt fel i sammanhanget. Och behållningen går till dem som verkligen behöver stöd.
Känner bara att jag vill komma igen den 20 mars 2010, när nästa frukost serveras.
Heder åt alla som får denna trevliga sammankomst att gå i lås!

PS Lite grand stördes jag av att Catharina Segerbank sålde sin bok för 200 kronor till oss kvinnor, medan den kostar 160 kronor om man köper den via nätbokhandeln Adlibris.

Om ambulansen kommer får man vara glad i Skaraborg!

"Ambulans kom efter 20 minuter" toppar Göteborgs-Posten med på sin förstasida på lördagen.
Artikeln handlar om en kvinna som fick hjärtstopp och att ambulansen kom för sent för att rädda henne.
GP har skrivit flera artiklar om att ambulanserna i Göteborg blivit färre och att patienterna har blivit lidande.

FÄRRE AMBULANSER -- FLER CHEFER
I Skaraborg, där det sparas in på ambulanser, men inte på ambulanschefer, får vi vara glada om ambulansen kommer inom 20 minuter och om hjärtstoppspatienter kommer till sjukhus i tid för att räddas. Ofta tar det 30 minuter och inte sällan betydligt längre tid att nå en patient i en ytterst akut situation.
Så var det bland annat för en man i Mariestad som drabbades av allvarliga hjärtproblem nyligen. När den larmade ambulansen aldrig kom fick en vän skjutsa in honom till Kärnsjukhuset. Så får det bara inte gå till.
Ibland kan det vara ren tur. Som den gången när jag i MT och SLA berättade om mannen som bodde utanför Mariestad och som fick en anafylaktisk chock av ett bistick.
Han hade sannolikt inte överlevt, om inte ambulanspersonalen av en händelse hade varit inne på stationen tidigare än de egentligen skulle vara.
Detta var under hösten 2008, vill jag minnas, och en av nattambulanserna i Mariestad var indragen sedan i juni månad. Den enda nattambulansen i tjänst var ute på annat uppdrag och först klockan åtta på morgonen skulle akutambulans nummer två på dagtid börja tjänstgöra igen. Personalen som skulle bemanna den var tidig den morgonen och det räddade mannens liv.
Indragningen av ambulanser är givetvis oacceptabel, men de politiker som ska fatta beslut för vår räkning låter det bara ske. Händer det månne något om de drabbas själva?
Och varför går det inte att fixa ett avtal med räddningstjänsten, så att den kan rycka ut och ge den första hjälpen i väntan på ambulans? Det går över mitt förstånd.

Guldstjärna till Götenebadet!

Västerbybadet, simhallen i Götene, är och var en trevlig upplevelse fann badgänget och jag från Mariestad vid vårt besök på torsdagen.
Hallen är fräsch inuti, personalen är tillmötesgående och serviceinriktad.
Och bassängen innehåller ett mjukt och behagligt vatten för motionssimmaren och håller en behaglig temperatur.
Tjugofemmetersbassängen har fyra banor, precis som badhuset i Mariestad, men den i Götene känns ändå större. Förmodligen beroende på att banorna är bredare i sig.
Vi i badgänget njöt av vårt besök i fulla drag.
Bastun var stor och rymlig, men ett litet minus för antalet duschar som inte var tillräckligt för alla de damer som ville löga sig på torsdagskvällen.
Ett par små minus också för bristen på hårtork och tvålautomat. Det fanns en hårtork fastsatt på väggen på damernas avdelning, men den satt verkligen fast och hade ingen rörlig del. Så det blir att ta med egen hårfön nästa gång vi åker dit, för det kommer vi att göra.
Kafét var en överraskning och tjejen som jobbade både i bassängen och i kafét var en riktig pärla. Hon gjorde nytt kaffe på eget initiativ, när hon märkte att vi fyra ville ha. Hon kom ut och serverade både förstatåren och påtåren. Guldstjärna till henne.
Varför inte skicka badhuspersonalen i Mariestad till Götene på studiebesök, innan badhuset öppnar igen efter renoveringen?