Ingers måndag - ÖGONBLICKSBILD MITT I JULDAGSNATTEN

Ute blåser friska vindar och termometern visar på plus 10,3 grader på JULDAGEN 2011. Klockan visar på 23.25. Alldeles nyss gick jag ut en sväng i min tunna röda klänning med vita prickar. Jag frös inte ett dugg.
Skälet till att jag begav mig ut med bestämda steg var dånande hög musik från huset i korsningen Sjöängsvägen-Noltorpsvägen, där en högljudd fest pågick. Många av grannarna morrade säkert, men eftersom ingenting hände, ingrep jag.
Jag bestämde mig för att vara trevlig och bad några festdeltagare som satt på trappan utanför att skruva ned musiken.
_ Jag ska gå in och säga till dem det, sa en rejäl tjej. Killarna runt om hukade sig så, att jag inte skulle se dem. Och si, det blev resultat, musiken tystnade.
Om volymen skulle höjas igen senare, övervägde jag att ringa polisen. Var rätt säker på att det finns nån regel som säger, att det ska vara lugnt och förhållandevis tyst vid elvasnåret i tättbebyggt område.
Julen har annars förlöpt ganska normalt, förutom värmen utomhus. Den temperaturen är inte direkt ovanlig mitt i sommaren.
Tomten och julklappsutdelningen har varit höjdpunkten. De små barnbarnen gläder sig så och ser fram mot tomtens ankomst. De älskar att hjälpa honom och är inte ett smack rädda. Och vi vuxna gillar att slänga käft med tomten som alltid har nya infall att ventilera. I år bekymrade han sig för att han kanske inte har något jobb nästa jul och att tomtekonkurrensen hårdnar.
Nu är det tyst i vårt hus och stora och små har kommit till vila. Det är bara aktiva morsan, jag själv förstås, och hunden Felix som är igång. Ja, igång är han väl inte. Han ligger utsträckt under skrivbordet och väntar på att jag ska köra honom i säng.
Och jag retar mig på all felaktig särskrivning som sköljer över oss så att vi snart drunknar om vi inte kämpar emot. På facebook är det så vanligt, att jag har bestämt mig. Dels för att påpeka felen, när jag har en rimlig möjlighet och dels att inte svara på inlägg, där särskrivning förekommer.
Snart är det ny årsafton läser jag, just på fejan, och ser strax därefter en annons som saluför en skum figur för 60 spänn. Nån vill sälja en lack hylla och herr Cykel har kommit tillrätta efter en månads bortovaro... Så glad fru Cykel ska bli, efter all oro, tänker jag.
Särskrivning kallas för engelska sjukan i det nederländska språket läser jag i Wikipedia. Alltid får man lära sig något nytt. Engelska sjukan grasserade ju i vårt land, innan fiskleveroljan blev ett motmedel. Och nu grasserar språksjukan särskrivning och förstör vårt idiom. Att särskrivning enbart beror på på engelskans inflytande tror varken de lärde eller jag särskilt mycket på.
Nu säger vi god natt och ni får läsa texten i morgon, på själva annandag jul.

Ingers måndag: NEEEJ TILL BRUNA BÖNOR, LUTFISK OCH STOPPAD KORV

Korvstoppning, nej inte nu längre. Det slutade jag med för många år sedan.
Pepparkakor, jaaa. Jag har använt ett recept från ett oerhört tummat nummer av Allt om Mat sedan 1975!!! Degen innehåller vispgrädde och cedroolja. I stället för den oljan droppar jag numera i “naturlig citronarom” från en liten flaska från Ica, eftersom cedroolja är svår att få tag i.
I den 36-åriga mattidningen finns också recept på vaniljkrokar som de vuxna barnen, särskilt Minst, anser är ett måste varje jul. Och de är roliga att baka, jag lovar. Innehåller bara fyra ingredienser.
I samma tidning finns doppabrödet och vörtbrödet som också blivit ett stående inslag i familjens jular. Snart faller tidningssidorna sönder. Jag måste kopiera dem, men blir ju aldrig färdig till det. Baktraditionerna står och faller med dessa fyra recept. Olyckan vore fullständigt om de bara försvann.
Annars har vi inte så många måsten under julen. Bruna bönor på julbordet, nehej. Sillsallad? Njaej, tror inte det. Möjligen rödbetssallad.
Lutfisk med vit sås med mycket peppar älskar jag. Men jag är fullständigt ensam om det hemma, så därför skippar vi det.
Dopp i grytan? Javisst, men bara så länge skinkspadet räcker. Numera köper jag färdigkokt skinka som griljeras. Och då blir det bara spad till en eller möjligen två måltider i vår stora familj.
Det som doppas i spadet är det ovan nämnda doppabrödet, brödkakor som innehåller rågsikt och lite vetemjöl och lite salt som enda krydda.
Vörtbrödet har degspad av julmust och porter och massor med olika julkryddor ingår. Och är jättemumsigt med bara smör på.
Hur är det med risgrynsgröten då, med mandel i? Jo, ibland äter vi det, men långt ifrån varje jul.
Däremot säger vi alltid ja till sill i långa banor, Jansson förstås och så mycket gravad lax med goda såser.
Och nej, nej, nej till bruna bönor. Jag har aldrig förstått vad de har på julbordet att göra.
En stor härlig sallad med mängder av färska grönsaker är självskriven. I år ska valnötter och fetaost ingå.
Och så får julen komma farande. Det ska bli skönt att sätta ner rumpan ett slag efter alla bestyr. Stress, näää inte så farligt, alls.

Ingers måndag - KNUGLIGA ARMBÅGAR PÅ NOBLA BORD

Armbågar på bordet? Är det verkligen comme il faut på festernas fest, den nyss avhållna Nobelfesten i Stockholms stadshus?
Jag måste ha tappat alla hakorna, utan att jag märkte det, när etikettsoraklet Magdalena Ribbing svarade på armbågsfrågan i teve.
Nobelfesten sändes ju oavbrutet en hel lördagskväll, närmare sex timmar var det väl.
Där utsågs festens tre smaschigaste klänningar och där pekades det ut kändisar till förbannelse, i blåsor och pingvindräkter. Det var knugen i närbild, när han tuggade i sig alla rätterna. Och så var det den ständigt närvarande fru Ribbing som man alltid kallar in när vett och etikett ska ältas.
Hon hade svarat på ett och annat, medan jag slötittade, när jag plötsligt lade märke till att jag spetsade öronen.
-- Är det tillåtet, att placera armbågarna på bordet, när man som nu har suttit och ätit i två och en halv timme, frågade reportern.
Fru Ribbing log hult som hon brukar och svarade att det kunde man visst göra, bara man höll armbågarna längs kroppen och ryggen rak.
Utan att tänka mig för prövade jag ställningen med armbågarna på soffbordet. Fann det inte särskilt bekvämt. Men jag begrep, att det ser bonnigt ut med armbågar långt isär och överkroppen lutad framåt.
Samtidigt som jag glodde på teven lade jag in armbågshändelsen på facebook och fick roliga kommentarer.
Tony skrev att prinsessan Christina släppt loss armbågarna och tätt därefter meddelade Christer att prins Carl Philip, den odågan, gjort detsamma. En knuglig demonstration, eller vad?
Jag dånade nästan och konstaterade på fejan, inte konterfejan, att världen måste vara ur led, när armbågar tillåts vila på de nobla borden.
Vad händer härnäst? Ska det bli comme il faut att gäspa, sova, rapa och till och med fisa, när man är på dunderfest?

Ingers måndag: SPÄNNING FÖR 50 SPÄNN I MINUTEN

Köpte en sån där dubbeltriss à 50 kronor. Med två gröna julkulor på.
Tycker egentligen att lotten är ohemult dyr. Men dels har jag inte köpt trisslotter på år och dag. Dels kändes designen lockande. Och så är det ju snart jul och lite extra kulor till julklappar är aldrig fel.
Och så var det väl utsikten att få ett litet uns av spänning.
Det får man ju inte mycket av, håhåjaja. Nåväl, det blev max en minuts skrapande upphetsning. En minut som kostade 50 spänn jämnt, krasst räknat.
De få gånger jag ska skrapa triss, uppsöker jag en av husets få lugna vrår och klämmer åstad med bordskniven. Ni skraplottsveteraner vet exakt vad jag talar om.
Tvåhundra kronor står det på den första klicken. Inte vad jag hoppats på, eftersom det går att vinna en miljon. Jag fortsätter och på nästa klick står det 10 000 kr.
Hjärtat börjar bulta lite grand, när jag genast skrapar vidare. Men modet sjunker genast, när jag därefter skrapar fram fjuttsumman 25 kr.
På de båda gröna julkulorna finns det tolv siffror på varje. Och chanserna är större här än på vanliga trisslotter. Får man inte triss på någon av kulorna kan man kombinera och räkna ihop tre belopp från båda. Om man nu har det, ja.
En stråle av hopp tänds när jag på nytt skrapar fram 10.000. Nu har jag två långschalar och man ska ha tre. Jag skrapar på och en mille dyker upp, men bara en.
Snart återstår bara två siffror av totalt 24, och det kan bli 10.000, 200, 25 eller ingenting. Tar en liten minipaus före den sista kraftansträngningen.
Och så på´t igen. Och 75 kr och 100.000 dyker upp under kniven. Förtrollningen är puts väck. Icke ett nickel tillbaka.
Jag spanar runt på lotten och hoppas hitta en extrachans att skrapa på. Förr om åren har man kunnat skrapa fram tre tomtar för att vinna nån hundring och tre julgranskulor för en ny trisslott. Men nix, här finns inget sånt.
Då faller blicken på ett par fält längst ner. Får ej skrapas, står det. Under vinstutbetalarens långsmala skrapklick står det NOS och under lotteriets 482. Intressant, eller hur?
Senare på dagen förstärks min tillfälliga? otur i spel och dobbel med att jag får tre rätt på lotto. Noll kronor där också. Och jag beslutar mig för att aldrig köpa några trisslotter mer.

Många vattendjur i simskolan

Simskolan är avslutad för i år. Totalt har vi haft sex barngrupper om tolv barn i varje och en vuxengrupp om tolv deltagare under hösten.
Resultatet har varit gott och samtliga, både barn och vuxna, har gått framåt och lärt sig mycket. Barnen har tagit märken på löpande band och förbättrat både vattenvana och simkunnighet. Många har blivit riktiga vattendjur på kuppen.
Att lära barn och vuxna simma är bland det roligaste man kan syssla med. Därför ser jag fram emot nästa omgång simskolan. Den startar i början av mars under våren 2012.
Kram och sköna helger önskar jag barn, föräldrar och vuxna.