Grattis på födelsedagen, Christian!

I vår familj är oktober den mest frekventa födelsedagsmånaden. Inte mindre än fem av totalt 14 fyller år i oktober, ett helt stim. Det börjar den 9, sen rullar det på med den 11, 16, 19 och till sist i morgon, den 31.
Då fyller Christian år. Han syns på bilden här upptill vid sitt bröllop den 4 september i år, tillsammans med sin fru Ulrika.
Hurra, hurra, hurra, hurra för dig. Du har fått en alldeles perfekt födelsedag, i mitt tycke. Då får du en hel timme extra till skänks för att dra dig lite extra och bli firad.
Det året du föddes var, såvitt jag minns, inte sommar- och vintertiden införd. Men jag kanske har fel.
Vi andra nio fyller inte lika tätt, utan lite mer utspritt under vår- och sommarhalvåret. Det börjar med en februarisnubbe, sen följer tre marskatter, två apriltöser och så två maj- och en junifyllare. Födelsedagar är mysiga, håll med om det.
Ha nu en riktig go´ och avkopplande dag. Och vi ses ju inom kort allihop, det blir kanon.

Undervisningsbassäng 2012? Ska vi tro på det?

Hej, ni läsare!
Bloggen lever vidare och jag har inte glömt bort er. Var bortrest i förra veckan och ägnade mig åt barn och barnbarn och då blir det inte nån tid över till något annat.
Och så till lite hälsosam vila mellan varven.
Nu är jag på språng till simskolan för både vuxna och massor av barn. Alla är så duktiga. Vi hålls förstås i Johannesbergsbassängen, hittills den enda undervisningsbassäng som finns inomhus i sjöstaden Mariestad.
Jag har aldrig förstått varför ingen ansvarig politiker har förstått att en sådan behövs i kommunen.
Efter alla år av väntan på en sådan blir det tydligen skarpt läge 2012. Då ska badhusets trånga 25-metare tydligen få en undervisnings- och en barnbassäng.
För min del tror jag inte på det förrän jag ser resultatet.

Huksittning och häng på hej då-festen

Vissa arbetskamrater sprider en naturlig värme och glädje omkring sig. En sån är
Mats Österman som nu har slutat på min gamla arbetsplats MT.
Häromdan vinkade vi lycka till vid en härlig hej då-fest på Golfrestaurangen.
Jag tar mig den stora och vanskliga friheten att lägga ut några av mina
dåliga bilder på det här viset. Tror inte att ni kompisar tar illa upp.
I så fall så får ni ta mig i örat, så tar jag bort bilderna.
Vid festen vankades allehanda trevligheter i tävlingsform, som kylig golfputtning i skenet av billyktor, fräckisberättande, ölhävning, huksittning med häng och snabbteckning. Dessutom utsågs en mästare i att minnas bilnummer. Festfixarna hade m a o gjort ett stiligt jobb. Vad som sedan hände efter festen i lilla stygga stan är jag fullständigt ovetande om.
En symbolisk blomma till festföremålet överlämnas härmed från Dengrothskan.

Vem behöver mest motion, Felix eller jag?

Hur mycket motion behöver en medelstor hund egentligen? Jag vet inte, men för säkerhets skull har welshen Felix och jag varit ute tre timmar per dag de senaste dagarna, en timme gånger tre per dag.
George (maken) är den som vanligen går ut med honom, även om jag rycker in ibland. Men när han fick ligga på sjukhus några dagar blev jag och Felix ensamma hemma. Och då fanns inget val för en latmask som jag. Nåja, det där var en liten överdrift.
Jag läste nånstans att människor (vi alltså) borde gå raska promenader minst en timme i veckan, så det här bör ha gjort nytta lite varstans.
Tycker att det där borde gå efter storleken, ju större man är, desto mer motion behöver man.
För några år sedan gick alla omkring med stegräknare fastsatt i midjan. Man skulle avverka minst 10.000 steg per dag för att hålla sig frisk, hette det. Är dessa räknare utslitna, undrar jag, för ingen talar om dem i dag.
Nu vill det till att jag stegar på även i fortsättningen, för i dag kommer George hem igen, saknad av oss båda. Och då tar han säkert över det mesta av hundgörat med promenaderna igen.
För motion är en typisk färskvara. Effekterna sitter inte i särskilt länge.

Kvinnofrukost med hög mysfaktor

Var på kvinnofrukost för andra gången på lördagsförmiddagen tillsammans med drygt
200 medsystrar. Mysigt och mättande, avkopplande och själsstimulerande. Det kändes så gott att få sätta sig till bords med en rågad frukosttallrik och bli uppassad med juice och kaffe av stiliga herrar i vita skjortor med rosett eller fluga under hakan.
Herrbuketten, som Ide-Maj Oldin fyndigt uttryckte det, underhöll dessutom med skönsång i starten, vilket var en nyhet. En skön öppning på helgen.
Vi fick veta, att höstens kvinnofrukost var den 18:e i raden. Arrangörer är kyrkorna i Mariestad.
Dukningen av borden var något alldeles extra, tyckte jag. Inte minst idén att pryda borden med höstglöd och mossa i "krukor" som bestod av vackra kaffekoppar. De såldes sedan till förmån för Världens barn-insamlingen och jag köpte med mig två hem.
En av dem är den Gustafsbergskopp som syns på bilden ovanför.
När vi inmundigat så mycket frukost vi orkade och mer, åtminstone för min del, var det dags att lyssna på Laila Dahl, samtalsterapeut och sångerska från Bromma.
Hon sjöng vackert och uttryckte många tänkvärda, tröstande och tankeväckande ord.
Och vi åhörare gick hem stärkta både till kropp och själ.

Jerry, trädgård och konst -- en höjdarhelg!

De här bilderna berättar om väninnans och min höjdarhelg i Stockholm. Den innehöll först och främst en konsert med Jerry Williams på Tyrol. Tillsammans med sin orkester och sina dansare gav han oss en kanonupplevelse. Vi tycker att han är bättre än någonsin. Och då har vi erfarenhet, eftersom vi upplevt samtliga hans konserter under de senaste 30 åren. Man får inte ta bilder på Tyrol, varför jag inte kan visa någon. Men jag köpte en härlig svart t-shirt som jag glassade med på tåget hem på söndagen.
De tre bilderna längst ner har jag tagit i Zetas trädgård, där det var höstmarknad under den gångna helgen. Avsmakning av frukt, god mat och härlig miljö överhuvud taget.
De övre bilderna är tagna i och omkring Waldemarsudde, där vi såg en fin utställning av skärgårdskonstnären Roland Svensson som föddes 1910 och dog 2003. Jag minns honom från min barndom, då han illustrerade egna reportage i tidningen Vi.
Waldemarsudde gillar vi också för den goda maten. Nu blev det kyckling med rödvinssås med mycket kapris i och Johns supergoda mörka bröd. Kalas med ett glas vitt vin. Omgivningarna är så vackra och man kan åka till Waldemarsudde med spårvagn från Sergels torg.
På fredagen åkte vi ut till Gudrun Sjödéns nya outlet i Årstaberg. Det var inte lätt att hitta, eftersom skyltningen var obefintlig. Men väl där trivdes vi som fiskar i vattnet.