Läste i MT att resandet minskar på många busslinjer, bland andra linje 500 mellan Mariestad och Skövde som jag frekventerade i många år när jag jobbade på SLA.
Självklart att resandet minskar. Dels har ju jag slutat åka, bara en sån sak. Och dels är biljetterna okristligt dyra, det har de varit länge, men det blir bara värre.
Visste ni förresten, att Västtrafik aldrig frågar om biljettpriser när de gör sina enkäter bland resenärerna.
Priset som är det absolut viktigaste till om man åker eller inte, det frågar man inte om.
Och när jag tidigare frågat Västtrafik varför de inte frågar om priset har jag fått underliga svar som handlar om, att kunderna (resenärerna, alltså) mest bryr sig om komforten och turtätheten, inte priset.
Det där är ju nys. Sänk priserna rejält och gör en ordentlig översyn av personaltätheten. Den senare är riktigt stor, tätheten alltså. Och personalen får rejäla lönelyft varje år, som inte på något sätt motsvaras av den som exempelvis sjukvårdspersonalen får.
Sjukvården "ser över" personaltätheten i stort sett varje år, trots att den borde vara en fredad verksamhet, eftersom den sysslar med folks överlevnad.
Varför detta aldrig har gjorts inom Västtrafik har jag aldrig någonsin begripit. Nej, tvärtom ökar den administrativa överbyggnaden och antalet chefer.
Såklart att biljettpriserna stiger då. Och resandet minskar.
Ingen av de politiker som sitter som gisslan i Västtrafiks styrelse gör heller någonsin något åt saken.
Det enda som får folk att börja ställa bilen och ta bussen och tåget med Västtrafik igen är en radikal sänkning av biljettpriset. Så det är bara för de ansvariga att börja agera. Nu!!!
Måste påpeka, att både sjukvården och kollektivtrafiken båda är delar av Västra Götalandsregionen (storlandstinget).
fredag 18 december 2009
onsdag 16 december 2009
Luftslott och god mat
Luftslottet som sprängdes på filmduken, därefter god mat på restaurang Rhodos i Skövde (rekommenderas) i goda kompisars sällskap blev avslutningen på en trevlig tisdag den 15 december.
På förmiddagen blev det en trevlig bilfärd i snöfall i lilla gröna bilen till Töreboda, över Halna, Karlsborg, Mölltorp och så till Skövde, där diverse inköp företogs.
Därefter hämtade jag kompis för gemensam sejour till Rusta och inte minst Plantagen. Gillar deras luftiga exponering av växterna och har hittills inte blivit besviken efter mina inköp.
Millennium-filmen är ju den sista i serien och nu har jag både läst böckerna och sett filmerna. Det blev en bra avrundning. På något sätt saknade åtminstone jag Peter Andersson i film nummer tre. Han spelar otäcking på ett så fasansfullt sätt.
Men det finns obehagliga scener så det räcker även i den tredje filmen.
Stieg Larssons sambo har bok nummer fyra i en dator i sitt förvar och jag är förmodligen inte ensam om att hoppas att den blir utgiven också.
På förmiddagen blev det en trevlig bilfärd i snöfall i lilla gröna bilen till Töreboda, över Halna, Karlsborg, Mölltorp och så till Skövde, där diverse inköp företogs.
Därefter hämtade jag kompis för gemensam sejour till Rusta och inte minst Plantagen. Gillar deras luftiga exponering av växterna och har hittills inte blivit besviken efter mina inköp.
Millennium-filmen är ju den sista i serien och nu har jag både läst böckerna och sett filmerna. Det blev en bra avrundning. På något sätt saknade åtminstone jag Peter Andersson i film nummer tre. Han spelar otäcking på ett så fasansfullt sätt.
Men det finns obehagliga scener så det räcker även i den tredje filmen.
Stieg Larssons sambo har bok nummer fyra i en dator i sitt förvar och jag är förmodligen inte ensam om att hoppas att den blir utgiven också.
fredag 11 december 2009
Domen satte Mariestad på kartan
På fredagen kom domen mot de anställda på häktet i Mariestad som underlåtit att skära ned en man som hängt sig i sin cell.
Den ytterst sorgliga händelsen blev "stor" i massmedia och placerade Mariestad på den så kallade kartan under hela dagen.
Jag anser att det var nödvändigt att händelsen utreddes ordentligt och inte sopades under mattan. Personalens handlande är svårt att förstå och ta in.
Det vore intressant att veta, om något liknande hänt tidigare i svensk häkteshistoria.
Den ytterst sorgliga händelsen blev "stor" i massmedia och placerade Mariestad på den så kallade kartan under hela dagen.
Jag anser att det var nödvändigt att händelsen utreddes ordentligt och inte sopades under mattan. Personalens handlande är svårt att förstå och ta in.
Det vore intressant att veta, om något liknande hänt tidigare i svensk häkteshistoria.
Gåshud av Luciasångerna
På fredagseftermiddagen sjöng Norra Västergötlands lucia Amanda Sandstedt och hennes fyra tärnor traditionsenligt för Mariestadstidningens anställda och pensionärer.
Det gjorde de så vackert och bra, att de bör uppmärksammas särskilt för detta, tycker jag.
Stämsången ljöd så vackert att jag fick gåshud över hela kroppen. Ståpäls skulle Gunde Svan ha sagt. Det är riktigt ovanligt att det inträffar. Och såvitt jag förstår var jag inte ensam om att känna så.
Kanonbra!!! Och jag som numera tycker att lucia är en ganska medioker tradition upptäckte att en stund med dessa vackra sånger kan vara både vilsamt och njutbart, när de framförs så excellent som den här gången.
Det här var den 30:e gången just jag avlyssnade lucia på MT och jag vet aldrig att sångerna framförts på ett så utmärkt sätt som den här gången.
Dessutomn fick jag en känsla av att sångrepertoaren hade både utökats och förändrats till det bättre jämfört med tidigare år.
Tack tjejer!
Det gjorde de så vackert och bra, att de bör uppmärksammas särskilt för detta, tycker jag.
Stämsången ljöd så vackert att jag fick gåshud över hela kroppen. Ståpäls skulle Gunde Svan ha sagt. Det är riktigt ovanligt att det inträffar. Och såvitt jag förstår var jag inte ensam om att känna så.
Kanonbra!!! Och jag som numera tycker att lucia är en ganska medioker tradition upptäckte att en stund med dessa vackra sånger kan vara både vilsamt och njutbart, när de framförs så excellent som den här gången.
Det här var den 30:e gången just jag avlyssnade lucia på MT och jag vet aldrig att sångerna framförts på ett så utmärkt sätt som den här gången.
Dessutomn fick jag en känsla av att sångrepertoaren hade både utökats och förändrats till det bättre jämfört med tidigare år.
Tack tjejer!
torsdag 10 december 2009
Sjukskrivna i konkurrens med Tiger
Sjukskrivna som blir utförsäkrade och riskerar att hamna på bar backe på grund av försäkringskassans nya hårda regler har konkurrerat om spaltutrymmet i rikstidningarna med senaste nytt om Tiger Woods älskarinnor. Nyheter med bråddjup emellan.
Detta har pågått under hela den senaste veckan. Kanske ännu längre. Man tappar räkningen och nästan fattningen.
Och så Anna Ankas julkalender ovanpå det. Snart en ex-Anka, såvitt man förstår.
Vad ska vi kalla det hela? Ankeborg-Sverige har blivit globalare än någonsin, det är klart som korvspad. Allting i en enda mischmasch. Man inser varför vi inte klarar oss utan Kalle på julafton.
Och så Barack Obama på det, som inte ville träffa kung Harald, när han tar emot Nobels fredspris som många, däribland jag, inte tycker att han har förtjänat. Åtminstone inte ännu.
Norrmännen snörper på munnen, när Barack inte har tid varken med kungen eller fredspriskonserten, eller vad det var, efteråt.
Kanske presidenten skäms lite grand över att han faktiskt fick priset så lättförtjänt. Han ska ju ändå hålla ett tal och det ska jag försöka få tid att lyssna till. Nu måste han leva upp till sin nyvunna status som fredspristagare. Det minsta är ju att han ordnar fred i Mellanöstern. Kanske alla skeptiker ändå har fel som säger att det inte går att få till under överskådlig tid.
Tycker att Obama borde överlåta mer makt åt Hillary Clinton, så ordnar hon säkert både det ena och det andra. Inför hela världen höll hon huvudet högt och klarade biffen åt sin make, när han gjorde bort sig i Lewinsky-affären och ett par andra sexskandaler. Vad är det för fel i huvudet på de amerikanska männen, som tror att ingen ska upptäcka vad det är de pysslar med under täcket?
PS. Jag spelar inte och har aldrig någonsin spelat golf. Däremot har jag vistats en hel del på golfbanor, men då enbart som medföljare till golfspelande söner.
Detta har pågått under hela den senaste veckan. Kanske ännu längre. Man tappar räkningen och nästan fattningen.
Och så Anna Ankas julkalender ovanpå det. Snart en ex-Anka, såvitt man förstår.
Vad ska vi kalla det hela? Ankeborg-Sverige har blivit globalare än någonsin, det är klart som korvspad. Allting i en enda mischmasch. Man inser varför vi inte klarar oss utan Kalle på julafton.
Och så Barack Obama på det, som inte ville träffa kung Harald, när han tar emot Nobels fredspris som många, däribland jag, inte tycker att han har förtjänat. Åtminstone inte ännu.
Norrmännen snörper på munnen, när Barack inte har tid varken med kungen eller fredspriskonserten, eller vad det var, efteråt.
Kanske presidenten skäms lite grand över att han faktiskt fick priset så lättförtjänt. Han ska ju ändå hålla ett tal och det ska jag försöka få tid att lyssna till. Nu måste han leva upp till sin nyvunna status som fredspristagare. Det minsta är ju att han ordnar fred i Mellanöstern. Kanske alla skeptiker ändå har fel som säger att det inte går att få till under överskådlig tid.
Tycker att Obama borde överlåta mer makt åt Hillary Clinton, så ordnar hon säkert både det ena och det andra. Inför hela världen höll hon huvudet högt och klarade biffen åt sin make, när han gjorde bort sig i Lewinsky-affären och ett par andra sexskandaler. Vad är det för fel i huvudet på de amerikanska männen, som tror att ingen ska upptäcka vad det är de pysslar med under täcket?
PS. Jag spelar inte och har aldrig någonsin spelat golf. Däremot har jag vistats en hel del på golfbanor, men då enbart som medföljare till golfspelande söner.
tisdag 8 december 2009
Kraschen kommer alltid när skenet bedrar
Sven Nylander var Mr Clean, känd för det åtminstone i Sverige.
Tiger Woods var Mr Clean, åtminstone var det skenet han ville upprätthålla i världen.
Sen kraschade allt, som det måste göra om ett sken inte är underbyggt.
Kan tipsa om att Youtube har lagt ut en rolig underhållning om Tigers bravader som är väl värd att titta på och skratta åt.
Och man undrar. Vad kommer att inträffa härnäst med mannen som har svårt att hålla gylfen uppdragen.
Den tidigare golfförebilden, som nu har fallit tungt från piedestalen, måste ha levat i en bubbla avskärmad från omvärlden. Jag minns väldigt tydligt den lille amerikanske grabb som grät i teve efter att han hade fått stryk av Tigers livvakter.
"Jag ville bara ha hans autograf, men jag fick stryk av Tigers poliser", grät den lille pojken. En stor besvikelse lyste i hans ögon. Och då minns jag att jag undrade vad det är som pågår kring den så kallade idolen egentligen. Inslaget sändes nog för något år sedan eller så.
Svärmodern och den avdankade minstern och landshövdingen Barbro Holmberg drar tydligen till Florida för att hjälpa till. Undras om inte invånarna i Gävleborgs län tycker att hon gott kan stanna där för gott?
I så fall förstår jag dem fuller väl.
Tiger Woods var Mr Clean, åtminstone var det skenet han ville upprätthålla i världen.
Sen kraschade allt, som det måste göra om ett sken inte är underbyggt.
Kan tipsa om att Youtube har lagt ut en rolig underhållning om Tigers bravader som är väl värd att titta på och skratta åt.
Och man undrar. Vad kommer att inträffa härnäst med mannen som har svårt att hålla gylfen uppdragen.
Den tidigare golfförebilden, som nu har fallit tungt från piedestalen, måste ha levat i en bubbla avskärmad från omvärlden. Jag minns väldigt tydligt den lille amerikanske grabb som grät i teve efter att han hade fått stryk av Tigers livvakter.
"Jag ville bara ha hans autograf, men jag fick stryk av Tigers poliser", grät den lille pojken. En stor besvikelse lyste i hans ögon. Och då minns jag att jag undrade vad det är som pågår kring den så kallade idolen egentligen. Inslaget sändes nog för något år sedan eller så.
Svärmodern och den avdankade minstern och landshövdingen Barbro Holmberg drar tydligen till Florida för att hjälpa till. Undras om inte invånarna i Gävleborgs län tycker att hon gott kan stanna där för gott?
I så fall förstår jag dem fuller väl.
Tove, du vinner ändå -- i längden!
Idol är teveprogrammet, där unga wannabees får lära sig att de är fullfjädrade artister. När de sen röstas ut av svenska folket som ju inte är några förståsigpåare, så blir fallet djupt och hårt.
Jag själv har inte följt programmet aktivt någon gång, förrän jag upptäckte en av de tävlande, Tove från Umeå, som faktiskt, enligt min mening, är just något så ovanligt som en nästan fullfjädrad artist, redan som 17-åring. Hon har allt som behövs, en underbar röst, utstrålning och en förmåga att ta en publik.
Hon blev naturligtvis utröstad till förmån för två fullständigt ointressanta killar.
Den ene skriker i falsett och har noll utstrålning förutom gentemot småtjejer i nedre tonåren kan jag tänka mig. Den andre har något bättre röst, lever på sitt skägg och passar nog bäst för att underhålla på klubbarna kring Lund och Malmö. Åtminstone än så länge.
När alla småtjejer har röstat 50 gånger var kommer säkert den förstnämnde att "vinna" tävlingen.
Och Tove är, trots att hon åkte ut, den som kommer att leva vidare och göra karriär.
Remember Amanda Jenssen och remember Darin. Ettorna har alla glömt vid det här laget.
Jag kommer defintivit inte att ägna finalen minsta intresse. Synd på så rara ärtor.
Tove kunde ha blivit en vinnare värd namnet, en som lever kvar efter att Idol för 2009 släckt ned strålkastarna. De två finalkillarna kommer ingen att komma ihåg om ett par år.
Jag själv har inte följt programmet aktivt någon gång, förrän jag upptäckte en av de tävlande, Tove från Umeå, som faktiskt, enligt min mening, är just något så ovanligt som en nästan fullfjädrad artist, redan som 17-åring. Hon har allt som behövs, en underbar röst, utstrålning och en förmåga att ta en publik.
Hon blev naturligtvis utröstad till förmån för två fullständigt ointressanta killar.
Den ene skriker i falsett och har noll utstrålning förutom gentemot småtjejer i nedre tonåren kan jag tänka mig. Den andre har något bättre röst, lever på sitt skägg och passar nog bäst för att underhålla på klubbarna kring Lund och Malmö. Åtminstone än så länge.
När alla småtjejer har röstat 50 gånger var kommer säkert den förstnämnde att "vinna" tävlingen.
Och Tove är, trots att hon åkte ut, den som kommer att leva vidare och göra karriär.
Remember Amanda Jenssen och remember Darin. Ettorna har alla glömt vid det här laget.
Jag kommer defintivit inte att ägna finalen minsta intresse. Synd på så rara ärtor.
Tove kunde ha blivit en vinnare värd namnet, en som lever kvar efter att Idol för 2009 släckt ned strålkastarna. De två finalkillarna kommer ingen att komma ihåg om ett par år.
söndag 6 december 2009
Ankor skiljer sig
Läste på skvallerblaskans hemsida att Ankorna Paul och Anna skulle skiljas.
Fjädrarna ryker i ankdammen med andra ord. Så härligt, nu kanske vi slipper se henne på löpsedlarna i fortsättningen.
Eller det kanske blir tvärtom. Bevare oss väl!
Fjädrarna ryker i ankdammen med andra ord. Så härligt, nu kanske vi slipper se henne på löpsedlarna i fortsättningen.
Eller det kanske blir tvärtom. Bevare oss väl!
Superhjältar inga höjdare
Julkalendern på teve brukar hissas eller dissas varje år. Det har åtminstone jag för mig.
I år har inte jag sett någonting i den vägen. Måste säga att jag är förvånad.
Superhjältejul är så trist, så att klockorna stannar, tycker jag.
Har följt den hittills tillsammans med barnbarnet Vilmer som är drygt tre år som inte är särsklt intresserad. Och jag förstår honom.
Dialogen är tråkig och värmen som jag tycker ska finnas i en adventskalender är det stor brist på. Och så är det det här med den röda tråden. Om den existerar, så är den så tunn att den är genomskinlig.
När kalendrarna är som bäst fängslar de barn och vuxna i alla åldrar. I år förstår jag inte vilka åldrar som kan vara intresserade.
Stentrist och tummen ner med andra ord.
I år har inte jag sett någonting i den vägen. Måste säga att jag är förvånad.
Superhjältejul är så trist, så att klockorna stannar, tycker jag.
Har följt den hittills tillsammans med barnbarnet Vilmer som är drygt tre år som inte är särsklt intresserad. Och jag förstår honom.
Dialogen är tråkig och värmen som jag tycker ska finnas i en adventskalender är det stor brist på. Och så är det det här med den röda tråden. Om den existerar, så är den så tunn att den är genomskinlig.
När kalendrarna är som bäst fängslar de barn och vuxna i alla åldrar. I år förstår jag inte vilka åldrar som kan vara intresserade.
Stentrist och tummen ner med andra ord.
fredag 27 november 2009
Bort med påsen över huvudet
Jag startade en liten debatt, som kunde ha blivit betydligt fräsigare än den blev, i Mariestads-Tidningen. Nu har den ebbat ut och mitt sista inlägg blev aldrig publicerat.
Vad jag ville ha fram i mina inlägg är bara, att vi borde stå för våra åsikter i betydligt större utsträckning än vad vi gör. De slängar och den kritik som förekommer i lokalpressen handlar bara om att gömma sig bakom en anonym signatur för att våga dänga till någon. Och ofta handlar det bara om struntsaker som inte ens är kritiska. Mitt sista inlägg i den avsomnade debatten (som kanske vaknar igen, vad vet jag) väljer jag därför att publicera på min egen blogg. Under rubriken:
"BORT MED PÅSEN ÖVER HUVUDET
Signaturen signatur och Ex-ponent har fått för sig att jag vill ha bort rätten att vara anonym och skriva under signatur.
Det handlar inte om det alls, utan om civilkurage, modet att stå för sin åsikt. Var vänliga och skilj på saker och ting.
Den debatt som vi nu för i MT:s spalter blir väldigt konstig, när den ene står för sin åsikt och den andre inte gör det.
Det är samma sak som ett samtal mellan två personer, där den ene visar sitt ansikte, medan den andre har en påse över huvudet för att han eller hon inte vågar visa det. Då får vi aldrig någon riktig dialog.
Rättigheten att skriva under signatur används alldeles för flitigt, anser jag. Och anledningen, hävdar jag bestämt, är ren och skär feghet hos den som skriver. Det verkar som om den som skriver anonymt är rädd för det snack som åsikterna leder till bland allmänheten. Varför en insändarskribent inte vågar ta det snacket går över mitt förstånd.
Kan berätta, att många har både ringt och kommit fram till mig "på stan" och kommenterat den här debatten och uppmanat mig att fortsätta.
Ex-ponent tror att jag har drabbats av skrivklåda och att det är därför jag engagerar mig i den här frågan. Så är definitivt inte fallet. Skrivit har jag alltid gjort och kommer alltid att göra i olika former. Du är välkommen att besöka min blogg, 40-talistbloggen, som många följer.
Samtliga insändare i MT:s fredagstidning den 13 november var undertecknade med namn, utom "Signaturens". Det var ett framsteg, anser jag.
Och "Ex-ponent"! Jag tar inte tillbaka min åsikt om civilkurage, när jag konstaterar, att det någon enstaka gång kan finnas skäl att inte sätta ut sitt namn. Ibland förekommer hot även i vårt demokratiska samhälle och en hotbild kan vara ett sådant skäl. Men inte blir ni båda signaturer hotade, om ni rakryggat för fram era åsikter. Tvärtom kommer ni att känna er stärkta, jag försäkrar.
Inger Dernroth
exjournalist och bloggare"
Hej alla läsare. Har varit fullt upptagen med helt andra saker än bloggande de allra senaste dagarna. Men återkommer med det snaraste. I full frihet igen.
Inger
Vad jag ville ha fram i mina inlägg är bara, att vi borde stå för våra åsikter i betydligt större utsträckning än vad vi gör. De slängar och den kritik som förekommer i lokalpressen handlar bara om att gömma sig bakom en anonym signatur för att våga dänga till någon. Och ofta handlar det bara om struntsaker som inte ens är kritiska. Mitt sista inlägg i den avsomnade debatten (som kanske vaknar igen, vad vet jag) väljer jag därför att publicera på min egen blogg. Under rubriken:
"BORT MED PÅSEN ÖVER HUVUDET
Signaturen signatur och Ex-ponent har fått för sig att jag vill ha bort rätten att vara anonym och skriva under signatur.
Det handlar inte om det alls, utan om civilkurage, modet att stå för sin åsikt. Var vänliga och skilj på saker och ting.
Den debatt som vi nu för i MT:s spalter blir väldigt konstig, när den ene står för sin åsikt och den andre inte gör det.
Det är samma sak som ett samtal mellan två personer, där den ene visar sitt ansikte, medan den andre har en påse över huvudet för att han eller hon inte vågar visa det. Då får vi aldrig någon riktig dialog.
Rättigheten att skriva under signatur används alldeles för flitigt, anser jag. Och anledningen, hävdar jag bestämt, är ren och skär feghet hos den som skriver. Det verkar som om den som skriver anonymt är rädd för det snack som åsikterna leder till bland allmänheten. Varför en insändarskribent inte vågar ta det snacket går över mitt förstånd.
Kan berätta, att många har både ringt och kommit fram till mig "på stan" och kommenterat den här debatten och uppmanat mig att fortsätta.
Ex-ponent tror att jag har drabbats av skrivklåda och att det är därför jag engagerar mig i den här frågan. Så är definitivt inte fallet. Skrivit har jag alltid gjort och kommer alltid att göra i olika former. Du är välkommen att besöka min blogg, 40-talistbloggen, som många följer.
Samtliga insändare i MT:s fredagstidning den 13 november var undertecknade med namn, utom "Signaturens". Det var ett framsteg, anser jag.
Och "Ex-ponent"! Jag tar inte tillbaka min åsikt om civilkurage, när jag konstaterar, att det någon enstaka gång kan finnas skäl att inte sätta ut sitt namn. Ibland förekommer hot även i vårt demokratiska samhälle och en hotbild kan vara ett sådant skäl. Men inte blir ni båda signaturer hotade, om ni rakryggat för fram era åsikter. Tvärtom kommer ni att känna er stärkta, jag försäkrar.
Inger Dernroth
exjournalist och bloggare"
Hej alla läsare. Har varit fullt upptagen med helt andra saker än bloggande de allra senaste dagarna. Men återkommer med det snaraste. I full frihet igen.
Inger
fredag 20 november 2009
Boende och tuff -- två ord som borde ransoneras
Var kommer ordet boende ifrån? Plötsligt är det det enda ordet som tycks existera när vi menar en person som bor någonstans. Och det gör vi ju alla, om vi inte är hemlösa förstås. Vi är hyresgäster och hyr lägenheter, eller lägenhetsägare, bor i villa och radhus, äldreboende eller vad det kan handla om. Äldreboende är ett ord jag inte heller gillar.
Det jag reagerar på är, att vi alla plötsligt är passiva "boende", i stället för att vara aktiva personer med mängder av intressen som bebor och sätter vår prägel på bostaden.
Är så innerligt trött på ordet boende. Det låter så orkeslöst på något sätt. Som en person som sover bort sin tid inom sina fyra väggar.
Snart får jag förmodligen höra den här frågan ställas: Hur många boende bor det i den här lägenheten? I stället för personer, vuxna, barn. Då kommer jag att reagera kraftfullt, det lovar jag.
Nej, utrota ordet boende, en gång för alla. Ibland behöver det inte ersättas alls, som i frågan här ovan. Och vi har ett problem efter det både finns en eller två boende och ett boende i språket.
En boende är en person som bor i ett boende. Är inte den meningen ett riktigt tråkigt exempel på ett språk som börjat utarmas och behöver piggas upp rejält?
Tuff är ett annat ord som jag har fått svårt för. Ordet är utslitet och borde förpassas till marginalen.
Om jag ska beskriva att någon förväntas få en kämpig tid framöver använder jag aldrig ordet "tuff". Det ordet har blivit alldeles för vekt och mesigt. Kanske använder vi det för ofta. Ordet borde varieras och ransoneras, kanske inte riktigt utrotas, men näst intill.
Språkdiskussioner borde överhuvud taget förekomma oftare. Eller hur?
Det jag reagerar på är, att vi alla plötsligt är passiva "boende", i stället för att vara aktiva personer med mängder av intressen som bebor och sätter vår prägel på bostaden.
Är så innerligt trött på ordet boende. Det låter så orkeslöst på något sätt. Som en person som sover bort sin tid inom sina fyra väggar.
Snart får jag förmodligen höra den här frågan ställas: Hur många boende bor det i den här lägenheten? I stället för personer, vuxna, barn. Då kommer jag att reagera kraftfullt, det lovar jag.
Nej, utrota ordet boende, en gång för alla. Ibland behöver det inte ersättas alls, som i frågan här ovan. Och vi har ett problem efter det både finns en eller två boende och ett boende i språket.
En boende är en person som bor i ett boende. Är inte den meningen ett riktigt tråkigt exempel på ett språk som börjat utarmas och behöver piggas upp rejält?
Tuff är ett annat ord som jag har fått svårt för. Ordet är utslitet och borde förpassas till marginalen.
Om jag ska beskriva att någon förväntas få en kämpig tid framöver använder jag aldrig ordet "tuff". Det ordet har blivit alldeles för vekt och mesigt. Kanske använder vi det för ofta. Ordet borde varieras och ransoneras, kanske inte riktigt utrotas, men näst intill.
Språkdiskussioner borde överhuvud taget förekomma oftare. Eller hur?
onsdag 18 november 2009
I kön till pandemivaccinationen
På tisdagen mellan 17.00 och 19.00 var det vaccinering för barn och vuxna i Tenhult utanför Jönköping.
Klockan 17.00 stod en rejäl folkhop på uppskattningsvis ett par hundra i kö utanför distriktssköterskemottagningen. Nu gällde det att köa för att Filippa 3,5 år skulle få sin dos. Vi och många med oss turades om att köa i snålblåsten.
Längst framme i kön stod några gapiga personer, varav en mamma som var mäkta kritisk mot arrangemanget.
När en av de ansvariga kom ut och berättade om hur insläppet skulle fungera fick han sig en skopa av arga morsan.
Som bland annat uppmanade sjukvårdspersonalen "att tänka". Överhuvudtaget hade förstås hon själv fixat ett "betydligt bättre" arrangemang, om hon fått stå för det hela. Med den medicinska säkerheten i topp givetvis. Men hon fick ingen med sig i sitt agerande, snarare många mot sig.
De flesta i kön insåg säkert, att sjukvårdspersonalen gjorde så gott de kunde. Totalt hade de fått 400 doser som skulle räcka till två "kvällsmottagningar". De övriga som stod och väntade höll humöret uppe och såg till att göra stunden av väntan så trevlig som möjligt.
Precis alla i den ringlande kön upplevde en pandemivaccination för allra första gången. Lite påminde köerna om de köer man såg på teve för länge sedan, från de forna öststaterna, när folk köade för färskt bröd, frukt eller annat som kommit in i begränsade mängder.
Nu hoppas jag bara att landstingen lyckas i sitt uppsåt, att begränsa den lömska svininfluensan så effektivt som möjligt. Och naturligtvis att den drabbar så få som det överhuvudtaget är möjligt.
Klockan 17.00 stod en rejäl folkhop på uppskattningsvis ett par hundra i kö utanför distriktssköterskemottagningen. Nu gällde det att köa för att Filippa 3,5 år skulle få sin dos. Vi och många med oss turades om att köa i snålblåsten.
Längst framme i kön stod några gapiga personer, varav en mamma som var mäkta kritisk mot arrangemanget.
När en av de ansvariga kom ut och berättade om hur insläppet skulle fungera fick han sig en skopa av arga morsan.
Som bland annat uppmanade sjukvårdspersonalen "att tänka". Överhuvudtaget hade förstås hon själv fixat ett "betydligt bättre" arrangemang, om hon fått stå för det hela. Med den medicinska säkerheten i topp givetvis. Men hon fick ingen med sig i sitt agerande, snarare många mot sig.
De flesta i kön insåg säkert, att sjukvårdspersonalen gjorde så gott de kunde. Totalt hade de fått 400 doser som skulle räcka till två "kvällsmottagningar". De övriga som stod och väntade höll humöret uppe och såg till att göra stunden av väntan så trevlig som möjligt.
Precis alla i den ringlande kön upplevde en pandemivaccination för allra första gången. Lite påminde köerna om de köer man såg på teve för länge sedan, från de forna öststaterna, när folk köade för färskt bröd, frukt eller annat som kommit in i begränsade mängder.
Nu hoppas jag bara att landstingen lyckas i sitt uppsåt, att begränsa den lömska svininfluensan så effektivt som möjligt. Och naturligtvis att den drabbar så få som det överhuvudtaget är möjligt.
lördag 14 november 2009
Järvsöfaks tvåa i avskedsloppet
Det världsberömda kallblodet Järvsöfaks gjorde sitt sista lopp i karriären på Gävletravet på lördagen.
Han blev bara tvåa och vann inte sitt 200:e lopp som tanken var. Jag är långt ifrån hästexpert, men vilken otrolig kuse femtonåringen är. Fantastiskt attraktiv och lätt at känna igen, där han kommit farande.
Kommer osökt att tänka på Ideal du Gazeau som jag träffade på Axevallabanan som reporter, när han skulle lägga av med storloppen och ägna sig åt att fixa avkommor i stället.
Det var en otroligt vacker häst som svävade fram på banan. Hans färg var ovanligt svart, vilket fick dåvarande tidningsfotografen Ronny Hvass, som jag jobbade med, att stöna. Resultatet i tidningen blev dock väldigt bra sedan, minns jag.
Avskedet av Ideal du Gazeau togs någon gång på 1980-talet, exakt vilket år minns jag inte, men det måste ha varit något av åren 1982 till 1984, sannolikt det sistnämna året. Läste att han travade in drygt 20 miljoner på sin tid.
Järvsöfaks har förstås också varit en guldkalv.
Han blev bara tvåa och vann inte sitt 200:e lopp som tanken var. Jag är långt ifrån hästexpert, men vilken otrolig kuse femtonåringen är. Fantastiskt attraktiv och lätt at känna igen, där han kommit farande.
Kommer osökt att tänka på Ideal du Gazeau som jag träffade på Axevallabanan som reporter, när han skulle lägga av med storloppen och ägna sig åt att fixa avkommor i stället.
Det var en otroligt vacker häst som svävade fram på banan. Hans färg var ovanligt svart, vilket fick dåvarande tidningsfotografen Ronny Hvass, som jag jobbade med, att stöna. Resultatet i tidningen blev dock väldigt bra sedan, minns jag.
Avskedet av Ideal du Gazeau togs någon gång på 1980-talet, exakt vilket år minns jag inte, men det måste ha varit något av åren 1982 till 1984, sannolikt det sistnämna året. Läste att han travade in drygt 20 miljoner på sin tid.
Järvsöfaks har förstås också varit en guldkalv.
torsdag 12 november 2009
Inga tusingar från kommunerna
Såg ni teveinslaget om att hovet tycker att kommunerna borde lägga upp 75.000 kronor var för att plantera blommor på en och en halv kvadratmeter utanför bröllopslokalen för att glädja Victoria och Daniel, när de gifter sig.
Mycket dumt får man höra innan öronen ramlar av, men det här var så korkat så jag trodde att jag möjligen hört fel.
Nejdå, sen tog en övre hovskrapare tillbaka alltihop, när det framgick att förslaget strider mot kommunallagen om det skulle genomföras.
Nu börjar tramset ta fart för att kulminera nån gång i juni. Eller var det i maj.
Och i täten går de främsta hovskraparna av alla -- de två kvällsblaskorna Expressen och Aftonbladet. Jag och förhoppningsvis flera med mig fortsätter förstås att bojkotta både dem och tramset. Hoppas bara att Daniels nya njure klarar påfrestningen och att han tillfullo har förstått vad han gett sig in i.
JEAN BAPTISTE HETER HAN
Herman Lindqvist, den tidigare journalisten som skrev rätt trevliga krönikor en gång i tiden, är numera en av monarkins främste understödjare.
Jag tänker nog inte läsa hans nya bok om Jean Bernadotte. För mig heter kungens franske anfader Jean Baptiste i förnamn och inget annat. Sorry Lindqvist!
Mycket dumt får man höra innan öronen ramlar av, men det här var så korkat så jag trodde att jag möjligen hört fel.
Nejdå, sen tog en övre hovskrapare tillbaka alltihop, när det framgick att förslaget strider mot kommunallagen om det skulle genomföras.
Nu börjar tramset ta fart för att kulminera nån gång i juni. Eller var det i maj.
Och i täten går de främsta hovskraparna av alla -- de två kvällsblaskorna Expressen och Aftonbladet. Jag och förhoppningsvis flera med mig fortsätter förstås att bojkotta både dem och tramset. Hoppas bara att Daniels nya njure klarar påfrestningen och att han tillfullo har förstått vad han gett sig in i.
JEAN BAPTISTE HETER HAN
Herman Lindqvist, den tidigare journalisten som skrev rätt trevliga krönikor en gång i tiden, är numera en av monarkins främste understödjare.
Jag tänker nog inte läsa hans nya bok om Jean Bernadotte. För mig heter kungens franske anfader Jean Baptiste i förnamn och inget annat. Sorry Lindqvist!
tisdag 10 november 2009
Jerka -- arbetarklasshjälten som slår Beatles!
Har alltid diggat Jerry Williams och har varit på oändligt många av hans föreställningar.
Snart spelar han på Tyrol i Stockholm och vilka tror ni kommer att sitta i salongen och njuta? Givetvis min Stockholmskompis och jag. Häromdagen mejlade hon om att han skulle komma med en ny föreställning i Stockholm i januari nästa år och undrade om jag skulle hänga på. Hon visste mycket väl att jag inte säger nej. Jerka gör aldrig bort sig. Han ger alltid järnet och hans rockröst blir bara bättre. Och hans Stockholms-tugg mellan låtarna gör inte saken sämre.
Många tror att han är äldre än han är, men han är född 1942, alltså 67 år.
BÄTTRE ÄN BEATLES
Hans version av Beatles Working Class Hero är mycket bättre än originalet. Lyssna och njut. Jag har inspelningen på en gammal vinyl.
Hans riktiga namn är Sven Erik Fernström. Och i Mariestad går det en livskraftig vandringssägen som handlar om att hans mor skulle ha varit den numera avlidna Vivi Fernström, som bland annat sålde grönsaker och blommor på torget i Mariestad.
Vivi Fernström avlivade själv detta rykte vid ett flertal tillfällen, bland annat vid en intervju i Mariestads-Tidningen som gjordes av dåvarande reportern Gun Ahlgren. Jag frågade henne vid ett tillfälle själv om saken och hon sa nej, nej, nej.
Men detta hjälpte inte, ryktet dyker upp fortfarande och varje gång säger jag att det inte stämmer. Jag vet inte vad Jerry Williams mor och far heter/hette, men de bodde inte i Mariestad.
Däremot ska han en period ha vistats i Fägre utanför Töreboda som sommarbarn.
Han är för övrigt född i Solna och bor numera i Täby, om någon är intresserad.
Jerka har alltid varit förtegen om sitt privatliv och det hedrar honom sannerligen. Tänk om alla kändisar agerade på det sättet. Då skulle vi slippa allt eländigt skvaller som sköljer över oss, vare sig vi vill eller inte.
Snart spelar han på Tyrol i Stockholm och vilka tror ni kommer att sitta i salongen och njuta? Givetvis min Stockholmskompis och jag. Häromdagen mejlade hon om att han skulle komma med en ny föreställning i Stockholm i januari nästa år och undrade om jag skulle hänga på. Hon visste mycket väl att jag inte säger nej. Jerka gör aldrig bort sig. Han ger alltid järnet och hans rockröst blir bara bättre. Och hans Stockholms-tugg mellan låtarna gör inte saken sämre.
Många tror att han är äldre än han är, men han är född 1942, alltså 67 år.
BÄTTRE ÄN BEATLES
Hans version av Beatles Working Class Hero är mycket bättre än originalet. Lyssna och njut. Jag har inspelningen på en gammal vinyl.
Hans riktiga namn är Sven Erik Fernström. Och i Mariestad går det en livskraftig vandringssägen som handlar om att hans mor skulle ha varit den numera avlidna Vivi Fernström, som bland annat sålde grönsaker och blommor på torget i Mariestad.
Vivi Fernström avlivade själv detta rykte vid ett flertal tillfällen, bland annat vid en intervju i Mariestads-Tidningen som gjordes av dåvarande reportern Gun Ahlgren. Jag frågade henne vid ett tillfälle själv om saken och hon sa nej, nej, nej.
Men detta hjälpte inte, ryktet dyker upp fortfarande och varje gång säger jag att det inte stämmer. Jag vet inte vad Jerry Williams mor och far heter/hette, men de bodde inte i Mariestad.
Däremot ska han en period ha vistats i Fägre utanför Töreboda som sommarbarn.
Han är för övrigt född i Solna och bor numera i Täby, om någon är intresserad.
Jerka har alltid varit förtegen om sitt privatliv och det hedrar honom sannerligen. Tänk om alla kändisar agerade på det sättet. Då skulle vi slippa allt eländigt skvaller som sköljer över oss, vare sig vi vill eller inte.
torsdag 5 november 2009
Medborgerlig plikt att vaccinera sig!
Har tagit influensasprutan.
Det tycker jag att alla borde göra. Inte bara för att skydda sig själva, utan lika mycket för att skydda andra, inte minst nära och kära och framför allt riktigt små barn som inte kan vaccineras.
Det verkar vara de som inte har byggt upp sitt immunförsvar, eller har ett dåligt sådant, som drabbas värst.
Jag blir lite störd av folk som säger att de inte ska ta någon spruta. Förklaringen är ofta tunn, som att det tydligen finns mikroskopiskt lite bly i sprutan som sannolikt varken gör till eller från. Eller att de tror att sprutan gör ont eller att de är rädda för biverkningar av vaccinet. I det senare fallet behöver de faktiskt sprutan ännu mer än de som inte reagerar alls på vaccinet.
De som avstår från att ta sprutan lägger över ansvaret på alla andra att inte utsätta dem för smitta. Och det tycker jag är ett underligt resonemang.
Jag känner till en gravid kvinna i sjunde månaden, gravida är en riskgrupp, som sa nej till vaccin på grund av den mikroskopiska blymängden. Måste skaka på huvudet åt ett sådant beteende. Den kvinnan tänker inte särskilt långt fram. Hon kan mycket väl få svininfluensan samtidigt som förlossningen sätter igång. Och vad händer då?
Det resonemanget köper jag inte. För det betyder mycket att själv ha ett skydd och att inte bli utsatt för smitta från folk runt omkring, inte minst för folk i alla åldrar med dåligt immunförsvar, skruttig lungfunktion, hjärtproblem, allergier och diabetes med mera.
Jag anser helt enkelt, att det är en medborgerlig plikt att ta sin vaccinspruta mot svininfluensa. Inte minst för att skydda andra. Så det så!
PS. Sprutan gjorde absolut inte ont. Den kändes inte. Och jag hade inga som helst besvär efteråt.
Det tycker jag att alla borde göra. Inte bara för att skydda sig själva, utan lika mycket för att skydda andra, inte minst nära och kära och framför allt riktigt små barn som inte kan vaccineras.
Det verkar vara de som inte har byggt upp sitt immunförsvar, eller har ett dåligt sådant, som drabbas värst.
Jag blir lite störd av folk som säger att de inte ska ta någon spruta. Förklaringen är ofta tunn, som att det tydligen finns mikroskopiskt lite bly i sprutan som sannolikt varken gör till eller från. Eller att de tror att sprutan gör ont eller att de är rädda för biverkningar av vaccinet. I det senare fallet behöver de faktiskt sprutan ännu mer än de som inte reagerar alls på vaccinet.
De som avstår från att ta sprutan lägger över ansvaret på alla andra att inte utsätta dem för smitta. Och det tycker jag är ett underligt resonemang.
Jag känner till en gravid kvinna i sjunde månaden, gravida är en riskgrupp, som sa nej till vaccin på grund av den mikroskopiska blymängden. Måste skaka på huvudet åt ett sådant beteende. Den kvinnan tänker inte särskilt långt fram. Hon kan mycket väl få svininfluensan samtidigt som förlossningen sätter igång. Och vad händer då?
Det resonemanget köper jag inte. För det betyder mycket att själv ha ett skydd och att inte bli utsatt för smitta från folk runt omkring, inte minst för folk i alla åldrar med dåligt immunförsvar, skruttig lungfunktion, hjärtproblem, allergier och diabetes med mera.
Jag anser helt enkelt, att det är en medborgerlig plikt att ta sin vaccinspruta mot svininfluensa. Inte minst för att skydda andra. Så det så!
PS. Sprutan gjorde absolut inte ont. Den kändes inte. Och jag hade inga som helst besvär efteråt.
Varför kan Götene och inte Mariestad?
Har snöat in lite på badhus och simhallar på sistone, men det får ni bloggläsare stå ut med.
Besökte Götene simhall på onsdagen igen och det var en lika fin upplevelse som tidigare.
En sak förstår inte jag. Götene har knappt 10.000 invånare såvitt jag förstår och
Mariestad har drygt 23.000, mer än dubbelt så många.
Hur kommer det sig då, att Mariestad inte kan ge sina invånare ett badhus som är värt namnet? Då menar jag exempelvis att badhuset saknar inomhuspool för barn, där de kan lära sig simma under den kalla årstiden.
Det handlar också om att den befintliga bassängen är alldeles för trång och absolut inte räcker till för de aktiviteter som behövs i en sjöstad. Simträningen är bara ett exempel av många. Mängder av Mariestads invånare kan inte simma, varav många är vuxna. Jag vet, eftersom jag tidigare har jobbat som simlärare. Bristerna i Mariestad är omfattande och underhållet av badet har sedan bassängen byggdes 1960, tror jag det var, varit undermåligt. Servicen till badgästerna ska vi inte tala om.
Nu hjälprenoveras badhuset och ingen verkar veta när det öppnar igen.
Götene kommun, med mindre än hälften så många invånare, har däremot en simhall so verkligen svarar mot invånarnas behov och även tillresande besökare från andra kommuner. Här¨finns en fin barnbassäng och en rejäl 25-metersbassäng med fyra breda banor. Och vattnet är dessutom varmare än i badhuset i Mariestad.
Simhallen är fräsch och ombyggd för tre år sedan. Och personalen är otroligt serviceinriktad.
Bara en sån sak att man kan få en varm korv och en kopp kaffe efter simning och bastu är god service och gör att man gärna återvänder. Sen finns det små brister där också, som att omklädningsrummen är trånga. Men det överser åtminstone jag med, eftersom bemötandet från personalen är så proffsigt.
Besökte Götene simhall på onsdagen igen och det var en lika fin upplevelse som tidigare.
En sak förstår inte jag. Götene har knappt 10.000 invånare såvitt jag förstår och
Mariestad har drygt 23.000, mer än dubbelt så många.
Hur kommer det sig då, att Mariestad inte kan ge sina invånare ett badhus som är värt namnet? Då menar jag exempelvis att badhuset saknar inomhuspool för barn, där de kan lära sig simma under den kalla årstiden.
Det handlar också om att den befintliga bassängen är alldeles för trång och absolut inte räcker till för de aktiviteter som behövs i en sjöstad. Simträningen är bara ett exempel av många. Mängder av Mariestads invånare kan inte simma, varav många är vuxna. Jag vet, eftersom jag tidigare har jobbat som simlärare. Bristerna i Mariestad är omfattande och underhållet av badet har sedan bassängen byggdes 1960, tror jag det var, varit undermåligt. Servicen till badgästerna ska vi inte tala om.
Nu hjälprenoveras badhuset och ingen verkar veta när det öppnar igen.
Götene kommun, med mindre än hälften så många invånare, har däremot en simhall so verkligen svarar mot invånarnas behov och även tillresande besökare från andra kommuner. Här¨finns en fin barnbassäng och en rejäl 25-metersbassäng med fyra breda banor. Och vattnet är dessutom varmare än i badhuset i Mariestad.
Simhallen är fräsch och ombyggd för tre år sedan. Och personalen är otroligt serviceinriktad.
Bara en sån sak att man kan få en varm korv och en kopp kaffe efter simning och bastu är god service och gör att man gärna återvänder. Sen finns det små brister där också, som att omklädningsrummen är trånga. Men det överser åtminstone jag med, eftersom bemötandet från personalen är så proffsigt.
måndag 2 november 2009
Oproffsigt bemötande vid simhallen i Töreboda!
Fredagen den 30 oktober hölls halloweenbad i Töreboda simhall.
Annonsering hade skett på måndagen, men det hade vårt badgäng från Mariestad inte uppmärksammat. Glada i hågen åkte vi därför till simhallen för att få en skön stund.
Det blev ingenting av det. Vi kunde inte ens få en halvtimmes bastubad, fast bastun med största sannolikhet var tom under den största delen av kvällen medan de två halloweenspexarna underhöll och det plaskades runt i bassängen.
Personalen i simhallen har tidigare brukat vara hur trevlig som helst. Nu var det kalla handen och ingen idé att resonera överhuvudtaget.
Jag har ingen som helst lust att åka dit igen, utan det får bli simhallen i Götene tills badet i Mariestad öppnar igen.
Nu blev det lite bowling i all hast, en halvtimme, som tröst för oss badsugna.
Jag säger inget om informationen, den hade skötts på ett riktigt sätt. Men bemötandet är minst lika viktigt. Och det sköttes riktigt oproffsigt!
Annonsering hade skett på måndagen, men det hade vårt badgäng från Mariestad inte uppmärksammat. Glada i hågen åkte vi därför till simhallen för att få en skön stund.
Det blev ingenting av det. Vi kunde inte ens få en halvtimmes bastubad, fast bastun med största sannolikhet var tom under den största delen av kvällen medan de två halloweenspexarna underhöll och det plaskades runt i bassängen.
Personalen i simhallen har tidigare brukat vara hur trevlig som helst. Nu var det kalla handen och ingen idé att resonera överhuvudtaget.
Jag har ingen som helst lust att åka dit igen, utan det får bli simhallen i Götene tills badet i Mariestad öppnar igen.
Nu blev det lite bowling i all hast, en halvtimme, som tröst för oss badsugna.
Jag säger inget om informationen, den hade skötts på ett riktigt sätt. Men bemötandet är minst lika viktigt. Och det sköttes riktigt oproffsigt!
fredag 30 oktober 2009
Inte bara en blomsteraffär -- utan en helskön miljö!
Vackra växter är en viktig del av mitt liv.
Därför blev besöket på nyöppnade Vänerblommor på Johannesbergsområdet i Mariestad en oväntad och mysig upplevelser.
Här får man sig en helskön atmosfär till livs, inte bara en blomsteraffär.
När kompisen och jag påpekade detta vid vårt besök, pekade innehavarna på Stig Dahlin som varit och är inspiratören i sammanhanget. Lite undrar man hur denne man hinner med allt. Men det är förstås som vanligt så, att om man trivs med något så kommer krafterna någonstans ifrån.
Här finns vackra orkidéer i massor att njuta av. Och tjusiga krukor och mängder med annat kul.
Det är så roligt att Johannesbergsområdet blivit en riktig oas som lockar mer och mer folk. Inte minst till kaféet, där massor av folk fylkades i det kyliga höstvädret, när vi passerade förbi.
Därför blev besöket på nyöppnade Vänerblommor på Johannesbergsområdet i Mariestad en oväntad och mysig upplevelser.
Här får man sig en helskön atmosfär till livs, inte bara en blomsteraffär.
När kompisen och jag påpekade detta vid vårt besök, pekade innehavarna på Stig Dahlin som varit och är inspiratören i sammanhanget. Lite undrar man hur denne man hinner med allt. Men det är förstås som vanligt så, att om man trivs med något så kommer krafterna någonstans ifrån.
Här finns vackra orkidéer i massor att njuta av. Och tjusiga krukor och mängder med annat kul.
Det är så roligt att Johannesbergsområdet blivit en riktig oas som lockar mer och mer folk. Inte minst till kaféet, där massor av folk fylkades i det kyliga höstvädret, när vi passerade förbi.
torsdag 29 oktober 2009
Heta potatisar vid lyckad krogkväll
Hasses Hot Potatoes spelade tradjazz på restaurang Parnassen i Skövde på torsdagen.
Det blev en glad överraskning för min kompis och mig som valt att äta på restaurangen, eftersom den är ensam i stan om att servera sniglar.
Det blev en glad och god kväll med spelglada herrar i fin form.
Kapellmästare Hasse Linder var för kvällen upptagen med annat och ersattes med den äran av radiokändisen Ronny Nyman som berättade hänt och sant? ur jazzens underbara värld.
Den 26 november spelar de i Skövde igen och då hoppas åtminstone jag, att fler tar chansen att lyssna på välspelad gladjazz. Och att kapellmästaren är tillbaka i högform.
PS. Sniglarna var helt i vår smak och desserten crème caramel med mangosorbet satt som en smäck. Dessutom var kaffet nybryggt och smarrigt.
Det blev en glad överraskning för min kompis och mig som valt att äta på restaurangen, eftersom den är ensam i stan om att servera sniglar.
Det blev en glad och god kväll med spelglada herrar i fin form.
Kapellmästare Hasse Linder var för kvällen upptagen med annat och ersattes med den äran av radiokändisen Ronny Nyman som berättade hänt och sant? ur jazzens underbara värld.
Den 26 november spelar de i Skövde igen och då hoppas åtminstone jag, att fler tar chansen att lyssna på välspelad gladjazz. Och att kapellmästaren är tillbaka i högform.
PS. Sniglarna var helt i vår smak och desserten crème caramel med mangosorbet satt som en smäck. Dessutom var kaffet nybryggt och smarrigt.
Titta på Efterlyst -- du kan göra en insats!
Det känns bra när teveprogrammet Efterlyst visar bilder på brottslingar som sen åker dit så det smäller, när tittarna känner igen dem.
Onsdagens program gav flera sådana exempel. Ett var de fyra killarna som sparkade Stefan i Göteborg sönder och samman för att de "måste ha" hans kontokort, pengar och mobil.
Heder åt programmet som fixar det polisen många gånger inte klarar.
Ett annat exempel var tjuven som tog ett verktyg värt 10.000 inne i ett byggvaruhus. Bilden på den boven var så tydlig, att det inte fanns något att ta fel på.
Förmodligen gladde sig många med mig över att tjuven röjde sig så präktigt.
Efterlyst är enligt mitt tycke ett av de allra bästa teveprogrammen alla kategorier. Det har många tittare, men borde kunna få ännu fler.
Så jag uppmanar alla att titta på Efterlyst! Det är lärorikt och spännande och det kan till och med inträffa någon enstaka gång att man kan få hjälpa till med ett tips.
Programmet återvänder ofta till gamla olösta fall, som dubbelmordet i Linköping för fem år sedan och Helenamordet i Mariestad som inträffade i juni 1992 -- för 17 år sedan.
Jag tycker att det borde finnas plats för ett Efterlystprogram till som bara tar upp kalla fall -- cold cases.
Antar att jag inte är ensam om att reta mig på alla reklamavbrott i Efterlyst. Går det inte att fösa bort dem till andra program eller åtminstone korta ner dem?
Onsdagens program gav flera sådana exempel. Ett var de fyra killarna som sparkade Stefan i Göteborg sönder och samman för att de "måste ha" hans kontokort, pengar och mobil.
Heder åt programmet som fixar det polisen många gånger inte klarar.
Ett annat exempel var tjuven som tog ett verktyg värt 10.000 inne i ett byggvaruhus. Bilden på den boven var så tydlig, att det inte fanns något att ta fel på.
Förmodligen gladde sig många med mig över att tjuven röjde sig så präktigt.
Efterlyst är enligt mitt tycke ett av de allra bästa teveprogrammen alla kategorier. Det har många tittare, men borde kunna få ännu fler.
Så jag uppmanar alla att titta på Efterlyst! Det är lärorikt och spännande och det kan till och med inträffa någon enstaka gång att man kan få hjälpa till med ett tips.
Programmet återvänder ofta till gamla olösta fall, som dubbelmordet i Linköping för fem år sedan och Helenamordet i Mariestad som inträffade i juni 1992 -- för 17 år sedan.
Jag tycker att det borde finnas plats för ett Efterlystprogram till som bara tar upp kalla fall -- cold cases.
Antar att jag inte är ensam om att reta mig på alla reklamavbrott i Efterlyst. Går det inte att fösa bort dem till andra program eller åtminstone korta ner dem?
onsdag 28 oktober 2009
Bort med det unkna signatureländet!
Jag brukar ofta hävda att skaraborgarna är ett fegt släkte. Det tänker jag fortsätta att framhålla. Åtminstone tills jag ser en förändring på lokaltidningarnas insändarsidor.
I dag är det få som vågar stå för sina åsikter och sätta sitt eget namn under en kritisk insändare.
Under insändare som är positiva och gulliga och stryker medhårs brukar folk lite oftare förekomma vid sina rätta namn än när det gäller rena nedsablingar. Men inte alltid där heller.
Jag har påbörjat en liten debatt om detta i Mariestads-Tidningen. Skälet till att den startade var signaturen "ML" som ansåg att tidningen bara sprider gammal dynga och upprepar samma sak hela tiden. Han eller hon framstod också som en åldersrasist genom att hävda att tidningen bara hade ålderstigna reportrar som tänkte i gamla banor och skrev på skrivmaskiner.
Jag bemötte denna okunskap med en rätt tuff insändare (givetvis undertecknad med namn), varpå en ny dök upp, signerad "En iakttagare". Denna person ansåg, att det är hatiskt att kritisera folk som inte står för sina åsikter och skriver under sina insändare med namn.
Nu har jag besvarat även denna drapa. Hoppas nu på, att fler och framför allt modigare personer kan lägga sig i denna debatt, som hittills bara handlat om pseudotjafs.
Det vore befriande med en rak, ärlig och öppen debatt, i stället för det unkna och anonyma signatureländet.
I dag är det få som vågar stå för sina åsikter och sätta sitt eget namn under en kritisk insändare.
Under insändare som är positiva och gulliga och stryker medhårs brukar folk lite oftare förekomma vid sina rätta namn än när det gäller rena nedsablingar. Men inte alltid där heller.
Jag har påbörjat en liten debatt om detta i Mariestads-Tidningen. Skälet till att den startade var signaturen "ML" som ansåg att tidningen bara sprider gammal dynga och upprepar samma sak hela tiden. Han eller hon framstod också som en åldersrasist genom att hävda att tidningen bara hade ålderstigna reportrar som tänkte i gamla banor och skrev på skrivmaskiner.
Jag bemötte denna okunskap med en rätt tuff insändare (givetvis undertecknad med namn), varpå en ny dök upp, signerad "En iakttagare". Denna person ansåg, att det är hatiskt att kritisera folk som inte står för sina åsikter och skriver under sina insändare med namn.
Nu har jag besvarat även denna drapa. Hoppas nu på, att fler och framför allt modigare personer kan lägga sig i denna debatt, som hittills bara handlat om pseudotjafs.
Det vore befriande med en rak, ärlig och öppen debatt, i stället för det unkna och anonyma signatureländet.
måndag 26 oktober 2009
Vår första äkta doktor Dengroth
Pheomelanin markers in melanoma, with reference to their excretion into urine.
Så heter min kära svärdotters doktorsavhandling som blev med bravur godkänd på fredagen i förra veckan.
Hon disputerade vid Linköpings universitet och kan nu titulera sig medicine doktor.
Jag är förstås mäkta stolt över den första doktorn i vår släkt. Hittills är hon den enda som har den unika rätten att kalla sig "doktor Dengroth" på riktigt, däröver ska man inte vara skeptisk alls. Även om vi få som bär det här efternamnet ibland går omkring och presenterar oss som doktor Dengis så är ju det bara på skoj.
Däremot är det ytterst troligt att hon rätt snart följs av en ny äkta Dengroth, vilket jag då ämnar återkomma till.
Så heter min kära svärdotters doktorsavhandling som blev med bravur godkänd på fredagen i förra veckan.
Hon disputerade vid Linköpings universitet och kan nu titulera sig medicine doktor.
Jag är förstås mäkta stolt över den första doktorn i vår släkt. Hittills är hon den enda som har den unika rätten att kalla sig "doktor Dengroth" på riktigt, däröver ska man inte vara skeptisk alls. Även om vi få som bär det här efternamnet ibland går omkring och presenterar oss som doktor Dengis så är ju det bara på skoj.
Däremot är det ytterst troligt att hon rätt snart följs av en ny äkta Dengroth, vilket jag då ämnar återkomma till.
Jag tog hål på trumhinnan
Idag lät jag en öronläkare ta hål på trumhinnan. Det gjorde ont, men var inte så himla obehagligt som jag trodde att det skulle vara. Bedövningen kändes ju, men sen var det inte så särskilt farligt.
Har hört många skräckinjagande historier om hur hemskt det skulle vara att göra ett sånt litet hål.
Därför sa jag ja, när doktorn frågade om hon skulle göra ett hål. Det fanns naturligtvis en anledning. Jag har i två månader haft problem med vänster öra. Det har bubblat och brusat och nu var jag uppledsen på det hela.
Åkte in till KSS och öron-, näs- och halsmottagningen med en remiss från min distriktsläkare i nypan. Skulle få akut behandling.
Och jag blev väldigt väl mottagen. Behövde inte sitta och vänta mer än ett par minuter. Bara en sån sak.
Sen togs jag väl emot av underläkaren Åsa och sjuksköterskan Åsa som även kallade på öronspecialistläkaren Åsa. Alla hette Åsa i rummet, utom jag.
Vätska bakom trumhinnan, javisst. Och jag fick bedövningstussar i näsborrarna, gröna, som jag fick sitta med en stund i det inre väntrummet.
Sen gick specialist-Åsa långt in i näsan med ett tittinstrument med lång svans. Var väl inte direkt trevligt, men ändå uthärdligt. Och nu ska jag tryckutjämna 20-30 gånger om dagen och bli bra igen. Efter tre månader blir det ny undersökning.
Har lärt mig något nytt, nämligen att man inte alls behöver ha öroninflammation för att få vätska innanför trumhinnan. Och nu hoppas jag bara att det lilla hålet läknar snabbt. För jag får inte simma och bada och få vatten i öronen den närmaste tiden.
Det är jag definitivt inte glad över. Men jäklar vad jag kommer att basta i gengäld.
Har hört många skräckinjagande historier om hur hemskt det skulle vara att göra ett sånt litet hål.
Därför sa jag ja, när doktorn frågade om hon skulle göra ett hål. Det fanns naturligtvis en anledning. Jag har i två månader haft problem med vänster öra. Det har bubblat och brusat och nu var jag uppledsen på det hela.
Åkte in till KSS och öron-, näs- och halsmottagningen med en remiss från min distriktsläkare i nypan. Skulle få akut behandling.
Och jag blev väldigt väl mottagen. Behövde inte sitta och vänta mer än ett par minuter. Bara en sån sak.
Sen togs jag väl emot av underläkaren Åsa och sjuksköterskan Åsa som även kallade på öronspecialistläkaren Åsa. Alla hette Åsa i rummet, utom jag.
Vätska bakom trumhinnan, javisst. Och jag fick bedövningstussar i näsborrarna, gröna, som jag fick sitta med en stund i det inre väntrummet.
Sen gick specialist-Åsa långt in i näsan med ett tittinstrument med lång svans. Var väl inte direkt trevligt, men ändå uthärdligt. Och nu ska jag tryckutjämna 20-30 gånger om dagen och bli bra igen. Efter tre månader blir det ny undersökning.
Har lärt mig något nytt, nämligen att man inte alls behöver ha öroninflammation för att få vätska innanför trumhinnan. Och nu hoppas jag bara att det lilla hålet läknar snabbt. För jag får inte simma och bada och få vatten i öronen den närmaste tiden.
Det är jag definitivt inte glad över. Men jäklar vad jag kommer att basta i gengäld.
onsdag 21 oktober 2009
Se Helen Sjöholm som Eliza medan tid är!
My fair lady på Oscars. Ståuppkomik på Norra brunn. Och så filmen "Bröllopsfotografen". Alltihop på samma helg, men inte mer än en föreställning per dag.
Ofta blir det kompakt, när jag besöker min kompis i Stockholm. Vi gillar god underhållning och det finns det gott om i huvudstaden.
Det började med ståupparna på Norra brunn på fredagskvällen. Özz Nûjen, Peter Wahlbeck, Ahmed Berhan och Eric Löwenthal. Uppskattade dem i den ordningen. Özz är bara obetalbar och passerar inte över min oanständighetsgräns, vilket Wahlbeck gör. Den här kvällen bara en gång. I övrigt var Wahlbeck bättre än väntat, men ändå sämre än när han var yngre. De övriga två lockade också till skratt och kanske blir mina favoriter så småningom.
My fair lady var helgens absoluta höjdpunkt. Lördagens eftermiddagsföreställning måste ha varit minst lika bra som kvällens.
Säger bara Helén Sjöholm!! Vilken artist. Hon kan allt och måste vara den bästa Eliza landet sett.
Att Tommy Körberg var sjuk gjorde inte mig något. Här trädde Christopher Wollter in som Higgins och gjorde rollen kanonbra. Vilken sångare han är!
Och så var Jan Malmsjö underbar att se och höra som sopåkare Doolittle. Och Michael Segerström som en underfundig och "typig" överste Pickering.
Kul var också att se Monica Nielsen som professor Higgins mamma. Vilken scenauktoritet hon har.
Kläder och scenografi var underbara och dialogen rolig och modern. Kan inte komma på något negativt. Se föreställningen, den som kan. Den slutar spelas i december.
Några ord också om filmen Bröllopsfotografen som är regisserad av Ulf Malmros från Molkom i Värmland. Det är en härlig, rolig, välspelad rulle med djup. Dialogen känns genuin och man får skratta mycket. Alla gör sina roller med bravur med extra guldstjärnor för Kjell Bergqvist, Björn Starrin och Johannes Brost. Föräldrarna till bröllopsfotografen är dessutom helt underbara. Missade tyvärr deras namn, men kommer att ta reda på det.
Se filmen, ni ångrar er inte!
Och tack kära kompis Marianne för att du är den du är. Kram.
Ofta blir det kompakt, när jag besöker min kompis i Stockholm. Vi gillar god underhållning och det finns det gott om i huvudstaden.
Det började med ståupparna på Norra brunn på fredagskvällen. Özz Nûjen, Peter Wahlbeck, Ahmed Berhan och Eric Löwenthal. Uppskattade dem i den ordningen. Özz är bara obetalbar och passerar inte över min oanständighetsgräns, vilket Wahlbeck gör. Den här kvällen bara en gång. I övrigt var Wahlbeck bättre än väntat, men ändå sämre än när han var yngre. De övriga två lockade också till skratt och kanske blir mina favoriter så småningom.
My fair lady var helgens absoluta höjdpunkt. Lördagens eftermiddagsföreställning måste ha varit minst lika bra som kvällens.
Säger bara Helén Sjöholm!! Vilken artist. Hon kan allt och måste vara den bästa Eliza landet sett.
Att Tommy Körberg var sjuk gjorde inte mig något. Här trädde Christopher Wollter in som Higgins och gjorde rollen kanonbra. Vilken sångare han är!
Och så var Jan Malmsjö underbar att se och höra som sopåkare Doolittle. Och Michael Segerström som en underfundig och "typig" överste Pickering.
Kul var också att se Monica Nielsen som professor Higgins mamma. Vilken scenauktoritet hon har.
Kläder och scenografi var underbara och dialogen rolig och modern. Kan inte komma på något negativt. Se föreställningen, den som kan. Den slutar spelas i december.
Några ord också om filmen Bröllopsfotografen som är regisserad av Ulf Malmros från Molkom i Värmland. Det är en härlig, rolig, välspelad rulle med djup. Dialogen känns genuin och man får skratta mycket. Alla gör sina roller med bravur med extra guldstjärnor för Kjell Bergqvist, Björn Starrin och Johannes Brost. Föräldrarna till bröllopsfotografen är dessutom helt underbara. Missade tyvärr deras namn, men kommer att ta reda på det.
Se filmen, ni ångrar er inte!
Och tack kära kompis Marianne för att du är den du är. Kram.
fredag 16 oktober 2009
Onödigt av Mede -- inget påhopp på handikappade!
Jag gillar programmet Parlamentet i allmänhet, men i den nya upplagan saknas Babben Larsson och det känns mer grabbigt med betydligt färre kvinnliga parlamentariker. Det är trist!
Ändå var det Petra Mede som passerade gränsen, när hon skämtade om prinsessan Lilians underliv i ett av de senaste programmen. Det var onödigt!
Sen har jag förstått, att folk har reagerat negativt på den senaste Ica-reklamen, där Stig har anställt en ny praktikant, en förståndshandikappad kille.
Förstår inte den reaktionen alls, utan tycker att inslaget är rätt trevligt och humoristiskt gjort.
Att det skulle handla om ett påhopp på handikappade människor har jag svårt att se.
Men det vore kul att få igång en diskussion. Varför inte på den här sidan?
Ändå var det Petra Mede som passerade gränsen, när hon skämtade om prinsessan Lilians underliv i ett av de senaste programmen. Det var onödigt!
Sen har jag förstått, att folk har reagerat negativt på den senaste Ica-reklamen, där Stig har anställt en ny praktikant, en förståndshandikappad kille.
Förstår inte den reaktionen alls, utan tycker att inslaget är rätt trevligt och humoristiskt gjort.
Att det skulle handla om ett påhopp på handikappade människor har jag svårt att se.
Men det vore kul att få igång en diskussion. Varför inte på den här sidan?
tisdag 13 oktober 2009
Barnbarn -- det är livet det!
Fem dagar efter den beräknade tiden kom hon, det lilla bedårande grynet. Liten, nåja. Hon vägde sina modiga 4210 gram och mätte 54 cm.
Med nyfödda bebisar är det så konstigt. Man glömmer fort hur små de är från allra första början, även om födelsevikten inte är låg.
Lilla grynets storebror, som snart fyller tre år, känner sig plötsligt med rätta som en jätte. Han hoppar omkring så att det blonda håret flaxar och visar med händerna hur pyttepytteliten hon är och hur bamsestor han är.
Det här lilla grynet är mitt tredje barnbarn. Kan man vara annat än stolt över att vara både mormor och farmor.
Farmor blev jag allra först, för tre och ett halvt år sedan till en skojfrisk, busig tjej med långt hår och många intressen, som lego, roliga böcker, ankorna i Ankeborg och att klä sig i fin kjol.
Barnbarn, det är livet det!
onsdag 7 oktober 2009
Underbara "Livet i Fagervik"!
"Livet i Fagervik" är tillbaka i teve. Och jag gläder mig.
Serien känns så genuin och äkta och skådespelarna är genomgående trovärdiga i sina roller. Inte minst Henrik Johansson och Maria Sid i huvudrollerna.
Det första avsnittet om vårdnadstvisten om den feta bulldoggen? Sonja var helt underbart.
Cecilia Frode var som vanligt obetalbar i sin roll som Sonjas matte. Hon gör aldrig bort sig. Paradrollerna som Wilma i Mäklarna mot Kjell Bergqvist och titelrollen i Fru Marianne mot Per Morberg är två exempel.
Det är härligt med svenska serier, när de är så bra som den här. Och miljön som tydligen är Mariefred gör inte saken sämre.
Kommer att sitta klistrad när de tolv avsnitten sänds. Och blir jag förhindrad går det ju alltid att spela in.
Serien känns så genuin och äkta och skådespelarna är genomgående trovärdiga i sina roller. Inte minst Henrik Johansson och Maria Sid i huvudrollerna.
Det första avsnittet om vårdnadstvisten om den feta bulldoggen? Sonja var helt underbart.
Cecilia Frode var som vanligt obetalbar i sin roll som Sonjas matte. Hon gör aldrig bort sig. Paradrollerna som Wilma i Mäklarna mot Kjell Bergqvist och titelrollen i Fru Marianne mot Per Morberg är två exempel.
Det är härligt med svenska serier, när de är så bra som den här. Och miljön som tydligen är Mariefred gör inte saken sämre.
Kommer att sitta klistrad när de tolv avsnitten sänds. Och blir jag förhindrad går det ju alltid att spela in.
lördag 3 oktober 2009
Kvinnofrukost med mersmak
På lördagsförmiddagen anordnade kyrkorna i Mariestad en numera traditionell kvinnofrukost.
Själv deltog jag för allra första gången och blev närmast överväldigad över att intresset var så stort. Omkring 190 kvinnor mötte upp i Pingstkyrkan förhållandevis tidigt på förmiddagen. Nu efteråt förstår jag mycket väl varför.
För det blev en frukost med mersmak, där vi bjöds på vacker sång, ett roligt och tankeväckande föredrag med näsdukar som tema av prästen Catharina Segerbank och en god, riklig och närande frukost, där vi serverades kaffe, juice och annan förplägnad av ett antal stiliga herrar. Bara en sån sak!
Bakom det hela fanns förstås en rad damer, med Ide-Maj Oldin i spetsen.
Himla trevligt, säger jag bara. Uttrycket "himla" är väl inte direkt fel i sammanhanget. Och behållningen går till dem som verkligen behöver stöd.
Känner bara att jag vill komma igen den 20 mars 2010, när nästa frukost serveras.
Heder åt alla som får denna trevliga sammankomst att gå i lås!
PS Lite grand stördes jag av att Catharina Segerbank sålde sin bok för 200 kronor till oss kvinnor, medan den kostar 160 kronor om man köper den via nätbokhandeln Adlibris.
Själv deltog jag för allra första gången och blev närmast överväldigad över att intresset var så stort. Omkring 190 kvinnor mötte upp i Pingstkyrkan förhållandevis tidigt på förmiddagen. Nu efteråt förstår jag mycket väl varför.
För det blev en frukost med mersmak, där vi bjöds på vacker sång, ett roligt och tankeväckande föredrag med näsdukar som tema av prästen Catharina Segerbank och en god, riklig och närande frukost, där vi serverades kaffe, juice och annan förplägnad av ett antal stiliga herrar. Bara en sån sak!
Bakom det hela fanns förstås en rad damer, med Ide-Maj Oldin i spetsen.
Himla trevligt, säger jag bara. Uttrycket "himla" är väl inte direkt fel i sammanhanget. Och behållningen går till dem som verkligen behöver stöd.
Känner bara att jag vill komma igen den 20 mars 2010, när nästa frukost serveras.
Heder åt alla som får denna trevliga sammankomst att gå i lås!
PS Lite grand stördes jag av att Catharina Segerbank sålde sin bok för 200 kronor till oss kvinnor, medan den kostar 160 kronor om man köper den via nätbokhandeln Adlibris.
Om ambulansen kommer får man vara glad i Skaraborg!
"Ambulans kom efter 20 minuter" toppar Göteborgs-Posten med på sin förstasida på lördagen.
Artikeln handlar om en kvinna som fick hjärtstopp och att ambulansen kom för sent för att rädda henne.
GP har skrivit flera artiklar om att ambulanserna i Göteborg blivit färre och att patienterna har blivit lidande.
FÄRRE AMBULANSER -- FLER CHEFER
I Skaraborg, där det sparas in på ambulanser, men inte på ambulanschefer, får vi vara glada om ambulansen kommer inom 20 minuter och om hjärtstoppspatienter kommer till sjukhus i tid för att räddas. Ofta tar det 30 minuter och inte sällan betydligt längre tid att nå en patient i en ytterst akut situation.
Så var det bland annat för en man i Mariestad som drabbades av allvarliga hjärtproblem nyligen. När den larmade ambulansen aldrig kom fick en vän skjutsa in honom till Kärnsjukhuset. Så får det bara inte gå till.
Ibland kan det vara ren tur. Som den gången när jag i MT och SLA berättade om mannen som bodde utanför Mariestad och som fick en anafylaktisk chock av ett bistick.
Han hade sannolikt inte överlevt, om inte ambulanspersonalen av en händelse hade varit inne på stationen tidigare än de egentligen skulle vara.
Detta var under hösten 2008, vill jag minnas, och en av nattambulanserna i Mariestad var indragen sedan i juni månad. Den enda nattambulansen i tjänst var ute på annat uppdrag och först klockan åtta på morgonen skulle akutambulans nummer två på dagtid börja tjänstgöra igen. Personalen som skulle bemanna den var tidig den morgonen och det räddade mannens liv.
Indragningen av ambulanser är givetvis oacceptabel, men de politiker som ska fatta beslut för vår räkning låter det bara ske. Händer det månne något om de drabbas själva?
Och varför går det inte att fixa ett avtal med räddningstjänsten, så att den kan rycka ut och ge den första hjälpen i väntan på ambulans? Det går över mitt förstånd.
Artikeln handlar om en kvinna som fick hjärtstopp och att ambulansen kom för sent för att rädda henne.
GP har skrivit flera artiklar om att ambulanserna i Göteborg blivit färre och att patienterna har blivit lidande.
FÄRRE AMBULANSER -- FLER CHEFER
I Skaraborg, där det sparas in på ambulanser, men inte på ambulanschefer, får vi vara glada om ambulansen kommer inom 20 minuter och om hjärtstoppspatienter kommer till sjukhus i tid för att räddas. Ofta tar det 30 minuter och inte sällan betydligt längre tid att nå en patient i en ytterst akut situation.
Så var det bland annat för en man i Mariestad som drabbades av allvarliga hjärtproblem nyligen. När den larmade ambulansen aldrig kom fick en vän skjutsa in honom till Kärnsjukhuset. Så får det bara inte gå till.
Ibland kan det vara ren tur. Som den gången när jag i MT och SLA berättade om mannen som bodde utanför Mariestad och som fick en anafylaktisk chock av ett bistick.
Han hade sannolikt inte överlevt, om inte ambulanspersonalen av en händelse hade varit inne på stationen tidigare än de egentligen skulle vara.
Detta var under hösten 2008, vill jag minnas, och en av nattambulanserna i Mariestad var indragen sedan i juni månad. Den enda nattambulansen i tjänst var ute på annat uppdrag och först klockan åtta på morgonen skulle akutambulans nummer två på dagtid börja tjänstgöra igen. Personalen som skulle bemanna den var tidig den morgonen och det räddade mannens liv.
Indragningen av ambulanser är givetvis oacceptabel, men de politiker som ska fatta beslut för vår räkning låter det bara ske. Händer det månne något om de drabbas själva?
Och varför går det inte att fixa ett avtal med räddningstjänsten, så att den kan rycka ut och ge den första hjälpen i väntan på ambulans? Det går över mitt förstånd.
torsdag 1 oktober 2009
Guldstjärna till Götenebadet!
Västerbybadet, simhallen i Götene, är och var en trevlig upplevelse fann badgänget och jag från Mariestad vid vårt besök på torsdagen.
Hallen är fräsch inuti, personalen är tillmötesgående och serviceinriktad.
Och bassängen innehåller ett mjukt och behagligt vatten för motionssimmaren och håller en behaglig temperatur.
Tjugofemmetersbassängen har fyra banor, precis som badhuset i Mariestad, men den i Götene känns ändå större. Förmodligen beroende på att banorna är bredare i sig.
Vi i badgänget njöt av vårt besök i fulla drag.
Bastun var stor och rymlig, men ett litet minus för antalet duschar som inte var tillräckligt för alla de damer som ville löga sig på torsdagskvällen.
Ett par små minus också för bristen på hårtork och tvålautomat. Det fanns en hårtork fastsatt på väggen på damernas avdelning, men den satt verkligen fast och hade ingen rörlig del. Så det blir att ta med egen hårfön nästa gång vi åker dit, för det kommer vi att göra.
Kafét var en överraskning och tjejen som jobbade både i bassängen och i kafét var en riktig pärla. Hon gjorde nytt kaffe på eget initiativ, när hon märkte att vi fyra ville ha. Hon kom ut och serverade både förstatåren och påtåren. Guldstjärna till henne.
Varför inte skicka badhuspersonalen i Mariestad till Götene på studiebesök, innan badhuset öppnar igen efter renoveringen?
Hallen är fräsch inuti, personalen är tillmötesgående och serviceinriktad.
Och bassängen innehåller ett mjukt och behagligt vatten för motionssimmaren och håller en behaglig temperatur.
Tjugofemmetersbassängen har fyra banor, precis som badhuset i Mariestad, men den i Götene känns ändå större. Förmodligen beroende på att banorna är bredare i sig.
Vi i badgänget njöt av vårt besök i fulla drag.
Bastun var stor och rymlig, men ett litet minus för antalet duschar som inte var tillräckligt för alla de damer som ville löga sig på torsdagskvällen.
Ett par små minus också för bristen på hårtork och tvålautomat. Det fanns en hårtork fastsatt på väggen på damernas avdelning, men den satt verkligen fast och hade ingen rörlig del. Så det blir att ta med egen hårfön nästa gång vi åker dit, för det kommer vi att göra.
Kafét var en överraskning och tjejen som jobbade både i bassängen och i kafét var en riktig pärla. Hon gjorde nytt kaffe på eget initiativ, när hon märkte att vi fyra ville ha. Hon kom ut och serverade både förstatåren och påtåren. Guldstjärna till henne.
Varför inte skicka badhuspersonalen i Mariestad till Götene på studiebesök, innan badhuset öppnar igen efter renoveringen?
tisdag 29 september 2009
Använd ditt civilkurage och må bra!
Varför blir politiker tjänstemän så fort de blir valda?
Varför är de inte ute i den riktiga verkligheten? Det räcker med att de "sitter" på den uppgift de är valda till i ett år, så är de fast i tjänstemannaträsket.
De känner att det är lugnare att luta sig mot det tjänstemännen säger, än att ta reda på hur det verkligen är i skolbespisningen, på dagis, i skolan eller på sjukhuset.
Och varför är vi skaraborgare så fega att vi inte vågar säga ifrån, när något är fel?
Vi (kanske inte just jag och några till, men de allra flesta) gnäller hemma på kammaren och inför sådana som vi känner väl.
Men vi ringer aldrig till politiker och skäller ut dem eller skriver insändare med rätt namn under. Under pseudonym möjligen, men den kritiken tar tyvärr inte skruv. Så är det bara.
Det har aldrig någonsin hjälpt att sitta och gnälla hemmavid. Det som händer då, är att du blir ännu mer frustrerad än du redan är och så går gnölet in i hjärnan och du blir en surkart som inte får något gjort.
Personal som jobbar inom sjukvården vågar aldrig säga ifrån, eftersom de tror att de får sparken då. Var kommer sånt trams ifrån. Jo, från olämpliga chefer som outtalat, men ändå tydligt, har hotat dem att det händer saker om de mopsar sig, förstås. Men då gäller det bara, att få bort dessa chefer. Det går faktiskt om man är tillräckligt envis.
Den som säger ifrån får naturligtvis bereda sig på att det blir en konflikt, att någon eller några blir arga. Men sen blir det oftast en förändring och det är ju det alla innerst inne vill.
Jag har funderat mig närmast fördärvad över hur man ska kunna få folk att fatta, att det civilkurage som väl alla har någonstans långt inuti måste användas och är fullständigt nödvändigt för att vi ska kunna överleva och må bra.
Har inte kommit på något bra knep. Tills dess nöjer jag mig med dessa rader och hoppas att någon känner sig träffad.
Varför är de inte ute i den riktiga verkligheten? Det räcker med att de "sitter" på den uppgift de är valda till i ett år, så är de fast i tjänstemannaträsket.
De känner att det är lugnare att luta sig mot det tjänstemännen säger, än att ta reda på hur det verkligen är i skolbespisningen, på dagis, i skolan eller på sjukhuset.
Och varför är vi skaraborgare så fega att vi inte vågar säga ifrån, när något är fel?
Vi (kanske inte just jag och några till, men de allra flesta) gnäller hemma på kammaren och inför sådana som vi känner väl.
Men vi ringer aldrig till politiker och skäller ut dem eller skriver insändare med rätt namn under. Under pseudonym möjligen, men den kritiken tar tyvärr inte skruv. Så är det bara.
Det har aldrig någonsin hjälpt att sitta och gnälla hemmavid. Det som händer då, är att du blir ännu mer frustrerad än du redan är och så går gnölet in i hjärnan och du blir en surkart som inte får något gjort.
Personal som jobbar inom sjukvården vågar aldrig säga ifrån, eftersom de tror att de får sparken då. Var kommer sånt trams ifrån. Jo, från olämpliga chefer som outtalat, men ändå tydligt, har hotat dem att det händer saker om de mopsar sig, förstås. Men då gäller det bara, att få bort dessa chefer. Det går faktiskt om man är tillräckligt envis.
Den som säger ifrån får naturligtvis bereda sig på att det blir en konflikt, att någon eller några blir arga. Men sen blir det oftast en förändring och det är ju det alla innerst inne vill.
Jag har funderat mig närmast fördärvad över hur man ska kunna få folk att fatta, att det civilkurage som väl alla har någonstans långt inuti måste användas och är fullständigt nödvändigt för att vi ska kunna överleva och må bra.
Har inte kommit på något bra knep. Tills dess nöjer jag mig med dessa rader och hoppas att någon känner sig träffad.
lördag 26 september 2009
Inlägg i Västtrafikdebatten
Så här använder en familj i Undenäs Västtrafiks busskur, eller "väderskydd" som bolaget självt föredrar att kalla dem.
De har alltså puttat in soptunnan i den gamla busskur som har blivit över, när Västtrafik har dragit in hållplatsen som de gör på många håll ute på landsbygden.
Visst är det ett väldigt fiffigt sätt, håll med om det!
Men frågan är om det är vad Västtrafik har tänkt sig?
Bild: Inger Dernroth
Vill gärna påpeka, att de bilder som förekommer i bloggen är mina egna och ingen annans.
Kanonbra service i Töreboda!
Simning med efterföljande bastubad är mitt liv det, se!
Därför lider jag just nu, när badhuset i Mariestad är stängt i flera månader.
Somliga säger att det inte öppnar förrän nästa år. Och jag och mina kompisar i badgänget är purkna över att stängningen varar så länge.
Men vi är förstås inte sämre än att vi ser om vårt hus och uppsöker andra badhus i grannkommunerna.
Först i raden blev Töreboda på fredagen. Där har jag varit förut när barnen var små och det blev strul i Mariestad. Två av sönerna har varit tävlingssimmare. Och därför har jag vistats mycket i åtskilliga badhus och simhallar i landet.
Nåväl, jag har haft god erfarenhet av simhallen i Töreboda tidigare och så även den här gången.
Bassängen är fräsch och betydligt bredare än den i Mariestad. Ljudnivån är låg, trots stojande barn. Ett lugn infinner sig, när man hoppar i vattnet och börjar simma. Och framför allt är servicen jättebra.
Vi fick all tänkbar information i receptionen och inne i simhallen. Och när det var dags att basta, tyckte vi att bastun kunde vara betydligt fuktigare.
Vad hände? Jo, den trevliga badvakten kom in med vattenslangen och sa till oss att vi kunde spruta själva. Vi var inte nödbedda. Vi sprutade som hemma i trädgården och trivdes.
En sådan uppmaning och ett sådant bemötande har vi aldrig någonsin fått i Mariestad.
Never! Men kanske det blir en förbättring när badhuset där väl blir renoverat. Hoppeligen leder uppfräschningen till ett lyft av samtlig verksamhet, även den personella. Det ser jag fram emot, även om jag inte är så övertygad om att så sker.
Heja Töreboda! I nästa vecka åker vi till Götene och då tänker jag recensera även det besöket.
Därför lider jag just nu, när badhuset i Mariestad är stängt i flera månader.
Somliga säger att det inte öppnar förrän nästa år. Och jag och mina kompisar i badgänget är purkna över att stängningen varar så länge.
Men vi är förstås inte sämre än att vi ser om vårt hus och uppsöker andra badhus i grannkommunerna.
Först i raden blev Töreboda på fredagen. Där har jag varit förut när barnen var små och det blev strul i Mariestad. Två av sönerna har varit tävlingssimmare. Och därför har jag vistats mycket i åtskilliga badhus och simhallar i landet.
Nåväl, jag har haft god erfarenhet av simhallen i Töreboda tidigare och så även den här gången.
Bassängen är fräsch och betydligt bredare än den i Mariestad. Ljudnivån är låg, trots stojande barn. Ett lugn infinner sig, när man hoppar i vattnet och börjar simma. Och framför allt är servicen jättebra.
Vi fick all tänkbar information i receptionen och inne i simhallen. Och när det var dags att basta, tyckte vi att bastun kunde vara betydligt fuktigare.
Vad hände? Jo, den trevliga badvakten kom in med vattenslangen och sa till oss att vi kunde spruta själva. Vi var inte nödbedda. Vi sprutade som hemma i trädgården och trivdes.
En sådan uppmaning och ett sådant bemötande har vi aldrig någonsin fått i Mariestad.
Never! Men kanske det blir en förbättring när badhuset där väl blir renoverat. Hoppeligen leder uppfräschningen till ett lyft av samtlig verksamhet, även den personella. Det ser jag fram emot, även om jag inte är så övertygad om att så sker.
Heja Töreboda! I nästa vecka åker vi till Götene och då tänker jag recensera även det besöket.
torsdag 24 september 2009
Hur gör fransyskorna?
På torsdagen lärde jag mig något nytt. Det är inte ofta. (Ni märker säkert ironin)
Nåväl, som så många andra Mariestadsbor och andra skaraborgare besökte jag höstmarknaden på Karlsholme.
Och där fanns det franska trosor och andra underkläder i ett stånd. Det här låter något ekivokt, upptäcker jag.
Innan det blev trosinköp upptäckte jag och kompisen, att några av dessa trosor hade små fickor framtill.
-- Vad används de till? frågade jag försäljardamen. Som prompt svarade, att fransyskor, de förvarar både kontokort och pengar där, närmast det mest intima.
-- De är inte som svenskor, som riskerar sina pengar genom att gå omkring med plånboken i ryggsäcken, log hon och blinkade åt min och kompisens ryggsäckar.
Jaha, där ser man hur olika vi är. Sen slog vi till och köpte fem trosor var för 200 spänn tllsammans.
När jag sen kom hem kom jag att tänka på fransyskorna igen. De är speciella, oftast vackra och smala. De blir sällan tjocka och överviktiga, trots att de äter både bakelser och vitt bröd.
Jag plockade fram boken "Franska kvinnors smala hemligheter" av Mireille Guiliano som jag köpte för många år sedan. Den lär ut hur fransyskorna bär sig åt för att i största allmänhet hålla sig slanka livet igenom, trots att de aldrig hoppar över måltider och sällan tillbringar timmar på gym. Däremot tar de gärna trapporna i stället för hissen.
De panikbantar så gott som aldrig. Trots att de älskar att sitta på kaféer och inte göra något annat än att njuta. Och de äter bara för nöjes skull. Hur går detta ihop? Ja, det kan man fundera över. Jag ska läsa om boken igen.
Trots att just jag inte har några direkta viktproblem, så kan man alltid hitta något nyttigt korn.
Ett bra tips är, att aldrig äta på stående fot. Det gör inte fransyskorna.
Våra franska medsystrar äter mindre portioner av fler saker, medan amerikanska kvinnor äter större portioner av färre saker. Med förödande resultat.
Med tanke på kolhydratmetoden som många tagit till sig i Sverige just nu för att gå ner i vikt, kan tilläggas att franska kvinnor älskar bröd och aldrig skulle drömma om ett liv utan kolhydrater. Hur går detta ihop? frågar jag igen. Ja, det ni. Det vore något för en intresserad forskare att ta reda på.
Nåväl, som så många andra Mariestadsbor och andra skaraborgare besökte jag höstmarknaden på Karlsholme.
Och där fanns det franska trosor och andra underkläder i ett stånd. Det här låter något ekivokt, upptäcker jag.
Innan det blev trosinköp upptäckte jag och kompisen, att några av dessa trosor hade små fickor framtill.
-- Vad används de till? frågade jag försäljardamen. Som prompt svarade, att fransyskor, de förvarar både kontokort och pengar där, närmast det mest intima.
-- De är inte som svenskor, som riskerar sina pengar genom att gå omkring med plånboken i ryggsäcken, log hon och blinkade åt min och kompisens ryggsäckar.
Jaha, där ser man hur olika vi är. Sen slog vi till och köpte fem trosor var för 200 spänn tllsammans.
När jag sen kom hem kom jag att tänka på fransyskorna igen. De är speciella, oftast vackra och smala. De blir sällan tjocka och överviktiga, trots att de äter både bakelser och vitt bröd.
Jag plockade fram boken "Franska kvinnors smala hemligheter" av Mireille Guiliano som jag köpte för många år sedan. Den lär ut hur fransyskorna bär sig åt för att i största allmänhet hålla sig slanka livet igenom, trots att de aldrig hoppar över måltider och sällan tillbringar timmar på gym. Däremot tar de gärna trapporna i stället för hissen.
De panikbantar så gott som aldrig. Trots att de älskar att sitta på kaféer och inte göra något annat än att njuta. Och de äter bara för nöjes skull. Hur går detta ihop? Ja, det kan man fundera över. Jag ska läsa om boken igen.
Trots att just jag inte har några direkta viktproblem, så kan man alltid hitta något nyttigt korn.
Ett bra tips är, att aldrig äta på stående fot. Det gör inte fransyskorna.
Våra franska medsystrar äter mindre portioner av fler saker, medan amerikanska kvinnor äter större portioner av färre saker. Med förödande resultat.
Med tanke på kolhydratmetoden som många tagit till sig i Sverige just nu för att gå ner i vikt, kan tilläggas att franska kvinnor älskar bröd och aldrig skulle drömma om ett liv utan kolhydrater. Hur går detta ihop? frågar jag igen. Ja, det ni. Det vore något för en intresserad forskare att ta reda på.
onsdag 23 september 2009
Fem heter Anka i Sverige
Den aktuella Hollywoodfrun Anna Anka, som inte förefaller alltför smart, är i faggorna och ska gästa Sverige under en fyra dagars pr-turne för teveserien, där hon deltar.
Hennes efternamn gör ett så komiskt intryck i Sverige, eftersom serien om familjen Duck heter Anka här.
Man skulle kanske kunna tro, att ingen svensk som är bosatt i Sverige bär det efternamnet, men så är det inte alls.
Jag roade mig med att söka på nätet och hittade fem personer som heter Anka, nästan lika många som Dernroth. Vi är hittills tio.
Undrar lite vad dessa fem tycker om Anna Ankas bravader och lite undrar man också vad hennes man Paul tycker. Men han verkar låta henne hållas.
Apropå komiska namn, har jag också tagit reda på att det finns fyra kvinnor med förnamnet Blondie med olika stavning i landet och 26 Dagobert. Dock kunde jag inte hitta någon enda med efternamnet Krikelin. Dock bär en krog i Skövde det namnet.
Vidare hittade jag hela 87 svenska killar och män med Kermit som tilltals- eller andranamn. Alla är förmodligen inte döpta efter grodan. Någon svensk Piggy finns inte, däremot en Pigy och en Pigi.
Och jag fann 96 som är döpta till Clark, även stavat Klark ibland.
Kan Clark Olofsson månne ha påverkat, tänker jag. Apropå Clark hörde jag en historia, sann eller inte, om att hans mamma alltid uttalade sonens namn med S i början och med ett tydligt r.
Visst påverkar filmstjärnor och andra "idoler" föräldrarnas val av namn. Namnen Tyrone och Zeb efter Power och Macahan är bara ett par exempel av många.
Det hade varit roligt att intervjua exempelvis en Zeb Karlsson eller Tyrone Andersson för att höra deras funderingar över föräldrarnas namnval.
Tyrone Power gjorde verkligen intryck på sin tid. Det finns inte mindre än 407 pojkar som är döpta efter honom i Sverige. De flesta i varje fall.
Zeb finns det inte lika många av, 75. En del stavar namnet Säbb, varav några är flickor.
Hennes efternamn gör ett så komiskt intryck i Sverige, eftersom serien om familjen Duck heter Anka här.
Man skulle kanske kunna tro, att ingen svensk som är bosatt i Sverige bär det efternamnet, men så är det inte alls.
Jag roade mig med att söka på nätet och hittade fem personer som heter Anka, nästan lika många som Dernroth. Vi är hittills tio.
Undrar lite vad dessa fem tycker om Anna Ankas bravader och lite undrar man också vad hennes man Paul tycker. Men han verkar låta henne hållas.
Apropå komiska namn, har jag också tagit reda på att det finns fyra kvinnor med förnamnet Blondie med olika stavning i landet och 26 Dagobert. Dock kunde jag inte hitta någon enda med efternamnet Krikelin. Dock bär en krog i Skövde det namnet.
Vidare hittade jag hela 87 svenska killar och män med Kermit som tilltals- eller andranamn. Alla är förmodligen inte döpta efter grodan. Någon svensk Piggy finns inte, däremot en Pigy och en Pigi.
Och jag fann 96 som är döpta till Clark, även stavat Klark ibland.
Kan Clark Olofsson månne ha påverkat, tänker jag. Apropå Clark hörde jag en historia, sann eller inte, om att hans mamma alltid uttalade sonens namn med S i början och med ett tydligt r.
Visst påverkar filmstjärnor och andra "idoler" föräldrarnas val av namn. Namnen Tyrone och Zeb efter Power och Macahan är bara ett par exempel av många.
Det hade varit roligt att intervjua exempelvis en Zeb Karlsson eller Tyrone Andersson för att höra deras funderingar över föräldrarnas namnval.
Tyrone Power gjorde verkligen intryck på sin tid. Det finns inte mindre än 407 pojkar som är döpta efter honom i Sverige. De flesta i varje fall.
Zeb finns det inte lika många av, 75. En del stavar namnet Säbb, varav några är flickor.
tisdag 22 september 2009
Vem i helsefyr är Göte?
Varför är vi skaraborgare inte malligare än vi är.
Malliga är faktiskt det minsta vi är. Vi hänger med huvudena och inbillar oss att vi är lantisar. Inget kunde vara mer felaktigt. Vad än Annette Kullenberg och andra stockholmsfjäsar påstår.
Och ändå har vi otroligt mycket att vara högfärdiga och malliga för.
Ta exempelvis det vackra berget Billingen, de otroligt fina och rena sjöarna Vänern och Vättern eller den fantastiska vildmarken Tiveden.
Göta kanal är ett annat exempel. Baltzar han kunde tänka framåt han. Och Karlsborgs fästning. Karl XIV Johan var visserligen fransman, men fästningar det förstod han sig på. Att inviga i varje fall.
Och vi bor bevisligen! mitt i Svea rikes vagga och kan luta oss mot historiska fakta. Ett ryggstöd bättre än något.
Så vad hänger vi med våra huvuden för och tycker att stockholmarna är mycket finare än vi.
Vad har de att komma med.
Ett kapsejsat gammalt träfartyg som var för högt och hade förskjutning i lasten. Och vad är Gamla stan mot Varnhem och Läckö?
Nej, nu måste vi höja näsorna mot skyn så att det regnar in i dem och vara stolta. Jante och Luther ger vi på båten och bara njuter.
Och struntar i att det finns elakingar som säger att Skaraborg inte finns längre. Det är de där regionbildarna som hävdar att man kan radera ut ett område som betyder allt för oss invånare.
“Gamla” Skaraborgs län har en del börjat säga.
Bort det och skryt om ditt Skaraborg som är bäst i Sverige på det mesta, kontrar jag. Varför skulle annars så många turister komma hit och njuta.
Karlsborg, Mariestad, Skövde, Tibro och Hjo. Finns det vackrare namn. Smaka på dem och rulla runt dem lite i munnen, så känner ni.
Stockholm ligger inte alls bra i munnen, det bara tar emot när man säger ordet.
Göteborg låter bättre, men vem i helsefyr är den där Göte?
Så upp med hakan och näsan baraskojare och låt inte några nollåttor och andra jantelagare komma där och tro att de är något.
Malliga är faktiskt det minsta vi är. Vi hänger med huvudena och inbillar oss att vi är lantisar. Inget kunde vara mer felaktigt. Vad än Annette Kullenberg och andra stockholmsfjäsar påstår.
Och ändå har vi otroligt mycket att vara högfärdiga och malliga för.
Ta exempelvis det vackra berget Billingen, de otroligt fina och rena sjöarna Vänern och Vättern eller den fantastiska vildmarken Tiveden.
Göta kanal är ett annat exempel. Baltzar han kunde tänka framåt han. Och Karlsborgs fästning. Karl XIV Johan var visserligen fransman, men fästningar det förstod han sig på. Att inviga i varje fall.
Och vi bor bevisligen! mitt i Svea rikes vagga och kan luta oss mot historiska fakta. Ett ryggstöd bättre än något.
Så vad hänger vi med våra huvuden för och tycker att stockholmarna är mycket finare än vi.
Vad har de att komma med.
Ett kapsejsat gammalt träfartyg som var för högt och hade förskjutning i lasten. Och vad är Gamla stan mot Varnhem och Läckö?
Nej, nu måste vi höja näsorna mot skyn så att det regnar in i dem och vara stolta. Jante och Luther ger vi på båten och bara njuter.
Och struntar i att det finns elakingar som säger att Skaraborg inte finns längre. Det är de där regionbildarna som hävdar att man kan radera ut ett område som betyder allt för oss invånare.
“Gamla” Skaraborgs län har en del börjat säga.
Bort det och skryt om ditt Skaraborg som är bäst i Sverige på det mesta, kontrar jag. Varför skulle annars så många turister komma hit och njuta.
Karlsborg, Mariestad, Skövde, Tibro och Hjo. Finns det vackrare namn. Smaka på dem och rulla runt dem lite i munnen, så känner ni.
Stockholm ligger inte alls bra i munnen, det bara tar emot när man säger ordet.
Göteborg låter bättre, men vem i helsefyr är den där Göte?
Så upp med hakan och näsan baraskojare och låt inte några nollåttor och andra jantelagare komma där och tro att de är något.
måndag 21 september 2009
Dubbat och skitdåligt!
Har försökt att ge deckarserien "Kommissarien och havet" i tysk-svensk regi en chans genom att se två hela avsnitt. Men det är så skitdåligt, att jag lägger av nu.
Hälften av skådespelarna är dubbade från tyskan och hälften talar svenska. Jag har bara suttit och koncentrerat mig på att förstå vad det är tyskarna säger egentligen.
Dialogen är erbarmligt dålig och samtliga, både svenska och tyska skådespelare, gör stela intryck, utan någon som helst inlevelse.
Förstår inte varför Frida Hallgren, Anders Ekborg, Sissela Kyhle och många andra duktiga skådisar har lånat sig till detta urusla deckarpekoral. Kan det vara så mycket pengar inblandade, att det kvittar om kvalitetsryktet äventyras, funderar man.
Hälften av skådespelarna är dubbade från tyskan och hälften talar svenska. Jag har bara suttit och koncentrerat mig på att förstå vad det är tyskarna säger egentligen.
Dialogen är erbarmligt dålig och samtliga, både svenska och tyska skådespelare, gör stela intryck, utan någon som helst inlevelse.
Förstår inte varför Frida Hallgren, Anders Ekborg, Sissela Kyhle och många andra duktiga skådisar har lånat sig till detta urusla deckarpekoral. Kan det vara så mycket pengar inblandade, att det kvittar om kvalitetsryktet äventyras, funderar man.
söndag 20 september 2009
Till brädden heter det! Basta!
Läste en intressant artikel i GP som gjort en bred satsning om kokainets utbredning.
Just den här artikeln handlade om en 43-årig tvåbarnsmor som dog på ett hotellrum i Bogotá under dramatiska omständigheter. Kvinnan, Mabel, hade tjänstgjort som kokainkurir och hade kapslar i magen. En av kapslarna hade spruckit och det orsakade hennes död.
Familjen i Sverige fick inte veta den egentliga dödsorsaken förrän fem år senare.
Artikeln av reportern Daniel Olsson var välskriven fram till det bittra slutet som handlade om kvinnans begravning i ett kapell i Göteborg.
Då skriver reportern så här: "De ljusa lokalerna var till bredden fylld med Mabels vänner och familj".
Jag stannade upp i min läsning, blev störtsur och tappade intresset för artikeln helt.
Varför är det så förbannat svårt att skilja på "till brädden" och "till bredden"? I det här fallet är det ett kristallklart fall av "till brädden".
Jag kan inte komma på särskilt många fall där uttrycket "till bredden" är relevant, annat än möjligen i något sportsammanhang. Ungefär så här: Det är viktigt att se till bredden i en speciell sport, fotboll eller någon annan.
Att det också fanns ett annat fel i samma mening tyckte jag inte gjorde så himla mycket i sammanhanget. Lokalerna var naturligtvis fyllda till brädden, inte fylld. Men jag vet, att tiden till artikelskrivandet oftast är mycket knapp. Korrekturläsning existerar ju inte, och redigerarna klagar över att de inte hinner läsa texterna.
Men jag retar mig enormt på "till bredden". Det är alldeles för utbrett för att kunna tolereras. Därmed basta.
Just den här artikeln handlade om en 43-årig tvåbarnsmor som dog på ett hotellrum i Bogotá under dramatiska omständigheter. Kvinnan, Mabel, hade tjänstgjort som kokainkurir och hade kapslar i magen. En av kapslarna hade spruckit och det orsakade hennes död.
Familjen i Sverige fick inte veta den egentliga dödsorsaken förrän fem år senare.
Artikeln av reportern Daniel Olsson var välskriven fram till det bittra slutet som handlade om kvinnans begravning i ett kapell i Göteborg.
Då skriver reportern så här: "De ljusa lokalerna var till bredden fylld med Mabels vänner och familj".
Jag stannade upp i min läsning, blev störtsur och tappade intresset för artikeln helt.
Varför är det så förbannat svårt att skilja på "till brädden" och "till bredden"? I det här fallet är det ett kristallklart fall av "till brädden".
Jag kan inte komma på särskilt många fall där uttrycket "till bredden" är relevant, annat än möjligen i något sportsammanhang. Ungefär så här: Det är viktigt att se till bredden i en speciell sport, fotboll eller någon annan.
Att det också fanns ett annat fel i samma mening tyckte jag inte gjorde så himla mycket i sammanhanget. Lokalerna var naturligtvis fyllda till brädden, inte fylld. Men jag vet, att tiden till artikelskrivandet oftast är mycket knapp. Korrekturläsning existerar ju inte, och redigerarna klagar över att de inte hinner läsa texterna.
Men jag retar mig enormt på "till bredden". Det är alldeles för utbrett för att kunna tolereras. Därmed basta.
lördag 19 september 2009
Annette och Anna Anka
Det finns bloggar. Och så finns det andra bloggar. Och så finns Annette Kullenbergs blogg som svårligen kan intressera särskilt många andra än henne själv.
Hon har ju skrivit en massa böcker som hon vägrar att tala om när hon anlitas för att just göra det. I stället blajar hon om annat.
Eftersom hon har ett känt namn, finns det en handfull så kallade följare av hennes blogg, en person som får ett meddelande så fort det skrivs något nytt på bloggen.
En av dessa "följare" är lustigt nog Annette Kullenberg själv? Man undrar lite om hon inte håller reda på, när hon själv skriver ett inlägg.
En annan "följare" är chefredaktör Måns Johnson på SLA. Undrar så vilka intressanta korn han kan hitta i Kullenbergs blajtexter.
Var det någon mer än jag som trodde att Anna Anka var ett fejknamn, eller en ny släkting till Kalle, Kajsa och dom?
Sen kom förklaringen. Hon är ju gift med Paul, vår gamle vän som på 50-talet sjöng om Diana som var äldre än han, men som han var så kär i. Nu är han långt över de 60, medan Anna är 30 år yngre, om blaskorna har rätt. Och nu ska de tydligen komma till Sverige, så visst var det smart av A Anka att slänga lite skit på den svenska familjemodellen och hylla den skrotade hemmafrun, så rikis hon är.
Jag glömmer aldrig en recension av Paul Ankas hit Diana, då på 50-talet.
"När man kommer över att karlen faktiskt heter Anka, så är låten riktigt, riktigt bra".
Hon har ju skrivit en massa böcker som hon vägrar att tala om när hon anlitas för att just göra det. I stället blajar hon om annat.
Eftersom hon har ett känt namn, finns det en handfull så kallade följare av hennes blogg, en person som får ett meddelande så fort det skrivs något nytt på bloggen.
En av dessa "följare" är lustigt nog Annette Kullenberg själv? Man undrar lite om hon inte håller reda på, när hon själv skriver ett inlägg.
En annan "följare" är chefredaktör Måns Johnson på SLA. Undrar så vilka intressanta korn han kan hitta i Kullenbergs blajtexter.
Var det någon mer än jag som trodde att Anna Anka var ett fejknamn, eller en ny släkting till Kalle, Kajsa och dom?
Sen kom förklaringen. Hon är ju gift med Paul, vår gamle vän som på 50-talet sjöng om Diana som var äldre än han, men som han var så kär i. Nu är han långt över de 60, medan Anna är 30 år yngre, om blaskorna har rätt. Och nu ska de tydligen komma till Sverige, så visst var det smart av A Anka att slänga lite skit på den svenska familjemodellen och hylla den skrotade hemmafrun, så rikis hon är.
Jag glömmer aldrig en recension av Paul Ankas hit Diana, då på 50-talet.
"När man kommer över att karlen faktiskt heter Anka, så är låten riktigt, riktigt bra".
onsdag 16 september 2009
Återkommer snarast!
Vill egentligen skriva varje dag, helst flera gånger om. Men av olika skäl har det blivit oerhört mycket annat några dagar. Så håll ut, jag återkommer inom kort med såväl bitska som soliga inlägg. Sen blir det precis som vanligt igen.
tisdag 8 september 2009
Kul med gamla klassisar
Har upptäckt vad roligt det är att plötsligt få kontakt med gamla skolkamrater igen och upptäcka hur mycket vi fortfarande kan ha gemensamt. I år har min gamla studentklass träffats igen 45 år efter examen. Det var kanonkul.
Det var "bara" 48 år sedan vi tog realexamen. Tror dock att det blir svårare att få ihop det gänget.
Och jag har fått kontakt med en gammal klassis som jag hade mellan sju och sjutton år. Sånt känns riktigt härligt.
Nätet ger fantastiska möjligheter som jag inte har haft tid och möjlighet att utnyttja förrän nu, när jag blivit penschis.
Samtidigt retar jag mig en aning på att det ofta kostar en del att utnyttja systemen fullt ut. Inte så konstigt, eftersom det finns folk som lever på det här. Men jag tycker ändå det är onödiga pengar att lägga ut.
Därför gläder jag mig åt att det är helt gratis, åtminstone med det system jag använder, att ha en blogg. Den ger stora möjligheter att ha levande kontakter med många som har upptäckt och gillar att läsa den.
Jag hoppas på många kommentarer framöver, både ris och ros är välkommet. En levande debatt, det är livet för mig det.
Det var "bara" 48 år sedan vi tog realexamen. Tror dock att det blir svårare att få ihop det gänget.
Och jag har fått kontakt med en gammal klassis som jag hade mellan sju och sjutton år. Sånt känns riktigt härligt.
Nätet ger fantastiska möjligheter som jag inte har haft tid och möjlighet att utnyttja förrän nu, när jag blivit penschis.
Samtidigt retar jag mig en aning på att det ofta kostar en del att utnyttja systemen fullt ut. Inte så konstigt, eftersom det finns folk som lever på det här. Men jag tycker ändå det är onödiga pengar att lägga ut.
Därför gläder jag mig åt att det är helt gratis, åtminstone med det system jag använder, att ha en blogg. Den ger stora möjligheter att ha levande kontakter med många som har upptäckt och gillar att läsa den.
Jag hoppas på många kommentarer framöver, både ris och ros är välkommet. En levande debatt, det är livet för mig det.
Bilden är tagen vid realexamen i Karlsborgs samrealskola 26 maj 1961. Klicka på den så blir den mycket större.
söndag 6 september 2009
Svinis och Asiaten
Nu kommer svininfluensan! Sjukvårdens försök att kalla den "den nya influensan" slog aldrig igenom. Svinis säger många. Pandemin börjar sprida sig, innan influensavaccinet är här, rapporterar media dramatiskt. Och det är inte ett dugg roligt.
Men jag känner på mig, att de kanske tar i en liten aning. Vet ju hur journalister fungerar.
Jag kommer i håg när den allvarligaste pandemin hittills, näst spanska sjukan, gick här i Svedala. (Då hette det inte pandemi, utan det snällare uttrycket epidemi användes).
Det var 1957 och jag gick i konfirmationsundervisningen i Karlsborg för den underbare Thorbjörn Mellander. En av killarna i den stora gruppen dog i sviterna efter tarmvred under vintern och så kom Asiaten och tidningarna skrev och radion berättade att folk dog i typ A-influensan.
Mina kompisar och jag pratade om den där hemska flunsan som vi verkligen var rädda för. Nu läste jag i Wikipedia, att drygt 300.000 svenskar fick den. Då fanns inget vaccin.
Inte heller mot mässling, påssjuka och kikhosta. Så jag missade två skolresor och fick mässling ena gången och påssjuka den andra. Kikhosta hade jag som sexåring och smittade min lillebror som var baby och blev riktigt dålig.
Men jag känner på mig, att de kanske tar i en liten aning. Vet ju hur journalister fungerar.
Jag kommer i håg när den allvarligaste pandemin hittills, näst spanska sjukan, gick här i Svedala. (Då hette det inte pandemi, utan det snällare uttrycket epidemi användes).
Det var 1957 och jag gick i konfirmationsundervisningen i Karlsborg för den underbare Thorbjörn Mellander. En av killarna i den stora gruppen dog i sviterna efter tarmvred under vintern och så kom Asiaten och tidningarna skrev och radion berättade att folk dog i typ A-influensan.
Mina kompisar och jag pratade om den där hemska flunsan som vi verkligen var rädda för. Nu läste jag i Wikipedia, att drygt 300.000 svenskar fick den. Då fanns inget vaccin.
Inte heller mot mässling, påssjuka och kikhosta. Så jag missade två skolresor och fick mässling ena gången och påssjuka den andra. Kikhosta hade jag som sexåring och smittade min lillebror som var baby och blev riktigt dålig.
onsdag 2 september 2009
Är borreliafall anmält till Lex Maria?
Hentorps vårdcentral kritiseras ständigt på insändarsidorna i Skaraborgs Allehanda.
Nu senast hade personal vägrat att ta borreliaprov på en pojke och föräldrarna fick stå på sig kraftfullt för att få provet taget.
Sen visade det sig att pojken har fått borrelia och nu får behandling för den svåra sjukdomen.
Hoppas nu, att vårdcentralens chef Olle Vinensjö träder fram och ställer saker tillrätta.
Och att vårdcentralen har anmält händelsen som ett Lex Maria-ärende, enligt den lag som gäller.
Nu senast hade personal vägrat att ta borreliaprov på en pojke och föräldrarna fick stå på sig kraftfullt för att få provet taget.
Sen visade det sig att pojken har fått borrelia och nu får behandling för den svåra sjukdomen.
Hoppas nu, att vårdcentralens chef Olle Vinensjö träder fram och ställer saker tillrätta.
Och att vårdcentralen har anmält händelsen som ett Lex Maria-ärende, enligt den lag som gäller.
Pinsamheter med Kullenberg
Annette Kullenberg har varit på bibblan i Skövde och orsakat pinsamheter och kaos. Hon har tydligen läst ett stycke från Skövde kommuns hemsida, i stället för ur sin bok om Marianne Höök. Och hon har tydligen sagt att biblioteket är en sunkig arbetsplats. Är det någon som är förvånad?
På sin blogg uttalar hon sig under rubriken "Utbuad i Skövde" förklenande om lantisarna i Skaraborg i allmänhet och om författarkollegan Cecilia von Krusenstjerna/Gyllenhammar i synnerhet.
Håhåjaja, hur ska det gå när hon kommer till Göteborg och Vänersborg? Ska lantisarna där bete sig mer vördnadsfullt mot fru Kullenberg än de idiotiska skaraborgarna som ju alltid ska göra bort sig?
Jag skrev en kommentar till Kullenbergs blogg, som hon förmodligen stryker rakt av. Där ville jag dels veta, om hon inte i förväg brukar ta reda på vad som förväntas av henne, när hon ställer upp vid dylika evenemang, eftersom hon förmodligen får betalt.
Och dels ville jag veta hur hon hade lyckats undgå att snappa upp Cecilia Gyllenhammars namn och om hon inte hade kunnat läsa sig till det själv på biblioteket. Sannolikt fanns det någon affisch som Kullenberg hade kunnat kasta ett getöga på. Så hon hade sluppit att stå där som ett fån.
I sin blogg klagar hon nämligen över att hon inte fått/får veta vad författarkollegan, som bara skrivit en bok och som tillåts framträda samtidigt som Kullenberg, heter.
Lär aldrig få något svar på mina frågor, men det gör mig inte ett smack besviken.
På sin blogg uttalar hon sig under rubriken "Utbuad i Skövde" förklenande om lantisarna i Skaraborg i allmänhet och om författarkollegan Cecilia von Krusenstjerna/Gyllenhammar i synnerhet.
Håhåjaja, hur ska det gå när hon kommer till Göteborg och Vänersborg? Ska lantisarna där bete sig mer vördnadsfullt mot fru Kullenberg än de idiotiska skaraborgarna som ju alltid ska göra bort sig?
Jag skrev en kommentar till Kullenbergs blogg, som hon förmodligen stryker rakt av. Där ville jag dels veta, om hon inte i förväg brukar ta reda på vad som förväntas av henne, när hon ställer upp vid dylika evenemang, eftersom hon förmodligen får betalt.
Och dels ville jag veta hur hon hade lyckats undgå att snappa upp Cecilia Gyllenhammars namn och om hon inte hade kunnat läsa sig till det själv på biblioteket. Sannolikt fanns det någon affisch som Kullenberg hade kunnat kasta ett getöga på. Så hon hade sluppit att stå där som ett fån.
I sin blogg klagar hon nämligen över att hon inte fått/får veta vad författarkollegan, som bara skrivit en bok och som tillåts framträda samtidigt som Kullenberg, heter.
Lär aldrig få något svar på mina frågor, men det gör mig inte ett smack besviken.
måndag 31 augusti 2009
Pudel som inte gäller Skaraborg
Nu gör Västtrafiks ordförande, regionrådet Leif Blomqvist (s), bilden, en kungspudel och ber resenärerna om ursäkt.
Det är inte en dag för tidigt. Problemet är dock att hans ursäkt bara tycks gälla göteborgarna, eftersom han gjort sin pudel som en insändare i Göteborgs-Posten.
Skaraborgarna struntar han förstås i, deras reaktion i samband med indragningen av 20-kortet försvarades trots alla protester i lokaltidningar och andra media. Och inte minst alla protester som busschaufförerna fick ta emot.
Men Skaraborg räknas liksom inte. Den kritik som kommer från oss betraktas av Västtrafik bara som en liten vindpust som viftas bort.
Nu lovar Leif Blomqvist att allt som har blivit fel ska rättas till. Det kommer att bli väldigt svårt, tippar jag, och kommer dessutom att kosta en del pengar.
Under tiden fortsätter resenärerna i hela Västtrafikområdet att klaga över det nya systemet som många inte förstår. Och konsekvensen blir förstås att fler och fler tar bilen och regionen tvingas pumpa in ännu mer pengar i Västtrafik.
Var ska detta sluta, undrar frustrerad 40-talist, det vill säga jag.
lördag 29 augusti 2009
Festivalbanan oslagbar på 20-årsjubileum!
Matfestivalen har firat 20 år och är fortfarande en rolig och trevlig tillställning.
Konceptet är numera gammalt och beprövat, men håller fortfarande. Folk gillar antagligen att det mesta är som förra året och åren dessförinnan.
På lördagen köade folk mest för att köpa den goda festivalbananen med glass till, oslagbart bäst på festivalen anser jag, och så för att köpa festivalhäften på Hertig Johans torg.
Även turistbyrån sålde häften och där var det ingen kö alls och dessutom kunde man betala med kort.
Barnbarnet, 3,5 år, älskar att åka karusell och det blev två roliga turer på Sandtorget. En tur kostade 30 kronor och två 60. Tycker det är tilltaget rejält i överkant.
Konceptet är numera gammalt och beprövat, men håller fortfarande. Folk gillar antagligen att det mesta är som förra året och åren dessförinnan.
På lördagen köade folk mest för att köpa den goda festivalbananen med glass till, oslagbart bäst på festivalen anser jag, och så för att köpa festivalhäften på Hertig Johans torg.
Även turistbyrån sålde häften och där var det ingen kö alls och dessutom kunde man betala med kort.
Barnbarnet, 3,5 år, älskar att åka karusell och det blev två roliga turer på Sandtorget. En tur kostade 30 kronor och två 60. Tycker det är tilltaget rejält i överkant.
Var har den vanliga influensan tagit vägen?
Vaccinet för att stävja svininfluensan är försenat, rapporterar media. Och på text-teve på lördagen kom en flash om att "svinis", som den tydligen kallas, sprider sig blixtsnabbt.
Jag tänker förstås vaccinera mig mot den, det blir för andra gången mot influensa.
Men en sak förstår jag inte. Var har den andra influensan, den som kommer varje år, tagit vägen?
Och ska folk i riskgrupperna vaccinera sig mot den också. Vad är det som gäller? Ingen säger någonting. Varför går inte Smittskyddsinstitutet ut och informerar? Det är ju deras uppgift.
Jag tänker förstås vaccinera mig mot den, det blir för andra gången mot influensa.
Men en sak förstår jag inte. Var har den andra influensan, den som kommer varje år, tagit vägen?
Och ska folk i riskgrupperna vaccinera sig mot den också. Vad är det som gäller? Ingen säger någonting. Varför går inte Smittskyddsinstitutet ut och informerar? Det är ju deras uppgift.
fredag 28 augusti 2009
Bort med fri skolmat -- inför lunchpaket!
Hörde på nyheterna, att kommunerna i landet slänger skolmat för miljoner. Fattar inte att det aldrig går att få ordning på det.
Redan på 1980-talet skrev jag i Mariestads-Tidningen om all skolmat som barnen i kommunen aldrig åt upp.
Då såldes den kasserade maten som grismat, varför kommunen fick in åtminstone lite pengar.
Och i skolmatsalarna var det grupptryck. De barn som "bestämde" åt frimärksstora portioner och tvingade de kamrater som inte stod emot trycket att göra detsamma.
Jag vet för jag såg det med egna ögon. Sen gick skitungarna iväg och köpte cola och chips i livsmedelsaffären.
Att slänga massor av mat vittnar om en väldigt underlig syn på livsmedel i den rika del av världen vi lever i.
Undrar vad som skulle hända om skolmaten tas bort och föräldrarna tvingas skicka med sina barn lunchpaket varje dag? Ramaskri?
Så är det i både Storbritannien och USA. Vår utbytesstudent Elaine från Skottland, som var hos oss ett år i slutet av 90-talet, ansåg att skolmaten i Mariestad var jättebra och att de svenska skolungdomarna var bortskämda. Innan hon kom till Sverige hade hon aldrig hört talas om fri skolmat.
Flera andra engelska ungdomar som vi hade på besök under de åren hade samma åsikt som Elaine.
Ta alltså bort skolmaten! Eller föreslå det först och se vilken reaktion det blir! Det är mitt budskap till kommunerna i Skaraborg.
Många av kommunerna har dålig ekonomi. Att dra in skolmaten vore en bra lösning, eller hur?
Redan på 1980-talet skrev jag i Mariestads-Tidningen om all skolmat som barnen i kommunen aldrig åt upp.
Då såldes den kasserade maten som grismat, varför kommunen fick in åtminstone lite pengar.
Och i skolmatsalarna var det grupptryck. De barn som "bestämde" åt frimärksstora portioner och tvingade de kamrater som inte stod emot trycket att göra detsamma.
Jag vet för jag såg det med egna ögon. Sen gick skitungarna iväg och köpte cola och chips i livsmedelsaffären.
Att slänga massor av mat vittnar om en väldigt underlig syn på livsmedel i den rika del av världen vi lever i.
Undrar vad som skulle hända om skolmaten tas bort och föräldrarna tvingas skicka med sina barn lunchpaket varje dag? Ramaskri?
Så är det i både Storbritannien och USA. Vår utbytesstudent Elaine från Skottland, som var hos oss ett år i slutet av 90-talet, ansåg att skolmaten i Mariestad var jättebra och att de svenska skolungdomarna var bortskämda. Innan hon kom till Sverige hade hon aldrig hört talas om fri skolmat.
Flera andra engelska ungdomar som vi hade på besök under de åren hade samma åsikt som Elaine.
Ta alltså bort skolmaten! Eller föreslå det först och se vilken reaktion det blir! Det är mitt budskap till kommunerna i Skaraborg.
Många av kommunerna har dålig ekonomi. Att dra in skolmaten vore en bra lösning, eller hur?
onsdag 26 augusti 2009
Bölets grufvor -- en otrolig upplevelse!
Frestaren, Paradiset, Drottningen och Stora Bocken är några av de fantasieggande namnen.
De namnen säger inte ett dugg vad det handlar om. När man däremot hör namnet Hästrumphålet börjar man ana, och Vretgruvan och Storgruvan är pang på rödbetan. Det handlar om Bölets gruvor, ett gruvfält i våra skaraborgska trakter och inte vilket som helst.
De namnen säger inte ett dugg vad det handlar om. När man däremot hör namnet Hästrumphålet börjar man ana, och Vretgruvan och Storgruvan är pang på rödbetan. Det handlar om Bölets gruvor, ett gruvfält i våra skaraborgska trakter och inte vilket som helst.
Bilden föreställer Gruva nr 1, 100 meter djup, fylld med vatten, och med ett flertal orter. Andra gruvhål är 250 meter djupa.
Denna historiska lilla pärla har anor från 1680-talet. Och där har min farfar Hjalmar och min farfarsfar Anders en gång arbetat i sitt anletes svett tillsammans med alla de övriga arbetarna.
På måndagen besökte jag detta gruvfält för allra första gången och blev introducerad i dess rika historia på ett utmärkt sätt av Per Lidman från Granviks byalag och med benäget bistånd och på initiativ av Britt och "Sam" Samuelsson.
Det var så intressant, att jag fortfarande är helt uppfylld av händelsen.
Brytningen av mangan här inleddes redan på 1680-talet och pågick fram till första och andra världskrigen, varefter den upphörde. I dag importeras all mangan som vi behöver från Sydafrika, eftersom det är betydligt billigare.
Själv visste jag knappast någonting om gruvorna, förrän jag gjorde en upptäckt, när jag släktforskade för ett par år sedan.
Jag följde min farfarsfar Anders Gustaf Gustafssons liv i kyrkböcker och i andra källor och kunde med stor förvåning läsa att han varit grufarbetare å Bölets mangangrufvor och att han hade omkommit genom en olyckshändelse den 26 maj 1916.
"Krosskada å hufvudet. Maskinskada" står det i begravningsboken och jag kan bara tolka detta som att han har skadats i gruvan och dött den angivna dagen som en följd av detta. Eftersom han föddes den 1 januari 1856 var han drygt 60 år fyllda.
När jag sedan får se en bild från 1915, som varit publicerad i SLA 1985, och min farfarsfar sannolikt finns med på bilden, är min lycka total. Detta bör vara året innan Anders så tragiskt omkom. Med på samma bild finns dessutom en ung man som heter Albin Andersson. Det är mycket möjligt, att han är Anders yngste son och min farfars lillebror, född 1899 och alltså 16 år.
Jag tycker att jag haft en sanslös tur som fått fram allt detta. Tänk om det går att få fram ännu mer. Kan nästan inte bärga mig, innan jag kan ge mig i kast med kyrkböcker och annat igen.
Tack Per, Britt och Sam för upplevelsen!
Denna historiska lilla pärla har anor från 1680-talet. Och där har min farfar Hjalmar och min farfarsfar Anders en gång arbetat i sitt anletes svett tillsammans med alla de övriga arbetarna.
På måndagen besökte jag detta gruvfält för allra första gången och blev introducerad i dess rika historia på ett utmärkt sätt av Per Lidman från Granviks byalag och med benäget bistånd och på initiativ av Britt och "Sam" Samuelsson.
Det var så intressant, att jag fortfarande är helt uppfylld av händelsen.
Brytningen av mangan här inleddes redan på 1680-talet och pågick fram till första och andra världskrigen, varefter den upphörde. I dag importeras all mangan som vi behöver från Sydafrika, eftersom det är betydligt billigare.
Själv visste jag knappast någonting om gruvorna, förrän jag gjorde en upptäckt, när jag släktforskade för ett par år sedan.
Jag följde min farfarsfar Anders Gustaf Gustafssons liv i kyrkböcker och i andra källor och kunde med stor förvåning läsa att han varit grufarbetare å Bölets mangangrufvor och att han hade omkommit genom en olyckshändelse den 26 maj 1916.
"Krosskada å hufvudet. Maskinskada" står det i begravningsboken och jag kan bara tolka detta som att han har skadats i gruvan och dött den angivna dagen som en följd av detta. Eftersom han föddes den 1 januari 1856 var han drygt 60 år fyllda.
När jag sedan får se en bild från 1915, som varit publicerad i SLA 1985, och min farfarsfar sannolikt finns med på bilden, är min lycka total. Detta bör vara året innan Anders så tragiskt omkom. Med på samma bild finns dessutom en ung man som heter Albin Andersson. Det är mycket möjligt, att han är Anders yngste son och min farfars lillebror, född 1899 och alltså 16 år.
Jag tycker att jag haft en sanslös tur som fått fram allt detta. Tänk om det går att få fram ännu mer. Kan nästan inte bärga mig, innan jag kan ge mig i kast med kyrkböcker och annat igen.
Tack Per, Britt och Sam för upplevelsen!
tisdag 25 augusti 2009
Upptäckte en härlig krog mitt i skogen
Krogen mitt i skogen -- Tivedens Mat -- har legat där den ligger i fyra år.
På tisdagen besökte vi äntligen krogen, min väninna och jag, och det blev en riktigt god upplevelse.
Vällagad och smakrik röding med tillbehör och gott vin därtill blev det den här gången.
Som journalist brukar jag aldrig ägna mig åt textreklam och gör det inte nu heller.
Kan bara konstatera fakta, den här krogen rekommenderas å det varmaste.
PS. Ingen textreklam här inte.
lördag 22 augusti 2009
Borde rycka ut -- med "egen" blåljusbil!
Bland kommunerna i östra Skaraborg får invånarna i ytterområdena Gullspång och Hjo vänta längst på akutambulans, när de behöver det. Betydligt längre än de ska, enligt de uppsatta mål som finns. Det finns det papper på.
I det läget sätter politikerna in extrapengar till en nattambulans, men lägger sig inte i var den placeras. Då beslutar ambulansledningen oemotsagd att placera nattambulansen i -- Skara? När beslutet är fattat och varför är ytterst oklart. Förmodligen har verksamhetschefen än en gång tillåtits peka med hela armen.
Visserligen har invånarna i Essunga och Grästorp liknande problem som Gullspång och Hjo, men Skara har redan tidigare fått förstärkning. Men i östra Skaraborg har det dragits ned tre nattambulanser, i Karlsborg, Mariestad och Falköping.
Nyheten om ambulansförstärkningen i Skara rapporterades ut av media, utan att ifrågasätta uppgiften det allra minsta.
Inte bra! Nu hoppas jag, att det blir rabalder om saken.
Verksamhetschefen borde tvingas ut och visa upp sig på barrikaderna och svara på oroliga människors frågor.
Det borde gå ganska lätt. Hon har ju en egen utryckningsbil, med blåljus och allt, som vi skattebetalare står för.
Frågan är nu hur lång tid det går, innan hon flyttar nattambulansen i Skara till Skövde? Ett halvår, kanske?
På bilden står den omtalade blåljusbilen uppställd utanför Kroppefjälls hotell och spa lördagen den 5 september i år.
fredag 21 augusti 2009
Förutsägbar sommar med Göran
Förutsägbar. Seg inledning. Bitvis tramsig. Men det tar sig någonstans i mitten av filmen och sen bjuder Peter Magnusson och kompani på några riktigt goa skratt. Och skratten ska förstås inte föraktas.
Men för mig räcker det inte till mer än godkänt, två Ingerbloggar, för filmen "Sommaren med Göran".
Bättre kan säkert manusförfattaren och huvudrollsinnehavaren Magnusson. Han var riktigt bra som kung i Hey Baberiba, exempelvis. Tycker inte att någon av de övriga skådespelarna utmärker sig för särskilt bra spel, heller. Utom Dan Ekborg som stundtals är riktigt rolig.
En betydligt mycket bättre film jag sett nyligen är Revolutionary Road med Kate Winslet och Leonardo diCaprio. Såg den hemma i blu ray-spelaren. Kanonfilm. Vet inte om den har visats så mycket i Sverige. Den kom förra året.
Inte så många skratt visserligen. Men vilket spel från båda huvudrollsinnehavarna.
Men för mig räcker det inte till mer än godkänt, två Ingerbloggar, för filmen "Sommaren med Göran".
Bättre kan säkert manusförfattaren och huvudrollsinnehavaren Magnusson. Han var riktigt bra som kung i Hey Baberiba, exempelvis. Tycker inte att någon av de övriga skådespelarna utmärker sig för särskilt bra spel, heller. Utom Dan Ekborg som stundtals är riktigt rolig.
En betydligt mycket bättre film jag sett nyligen är Revolutionary Road med Kate Winslet och Leonardo diCaprio. Såg den hemma i blu ray-spelaren. Kanonfilm. Vet inte om den har visats så mycket i Sverige. Den kom förra året.
Inte så många skratt visserligen. Men vilket spel från båda huvudrollsinnehavarna.
Wiberg gör slut på tatueringseländet?
Ingen medalj för Emma Green i höjdhoppsfinalen. Och jag som var så övertygad om att det skulle bli det. Inte bara jag, utan också pojkvännen och tränaren Yannick Tregaro. Men det sket sig.
Nu vann Blanka Vlasic välförtjänt. Hon har en obetalbar stil, när hon forcerar ribban. Tycker som Mattias Sunneborn i TV4, att hon borde koncentrera sig på färre hopp, så fixar hon snart ett fint världsrekord.
När hon tar sina höjder, är det massor av luft emellan. Höjdrekordet är tillräckligt gammalt för att slås.
Niklas Wiberg i tiokamp är verkligen en frisk fläkt. Tror faktiskt han tar medalj i nästa VM, i London är det väl. Någon har säkert, liksom jag, lagt märke till att han bär mörka runda knappar i öronen. Det ser lite kaxigt ut och leder förhoppningsvis till en ny trend.
Allting som får slut på tatueringseländet gör mig oerhört glad.
Nu vann Blanka Vlasic välförtjänt. Hon har en obetalbar stil, när hon forcerar ribban. Tycker som Mattias Sunneborn i TV4, att hon borde koncentrera sig på färre hopp, så fixar hon snart ett fint världsrekord.
När hon tar sina höjder, är det massor av luft emellan. Höjdrekordet är tillräckligt gammalt för att slås.
Niklas Wiberg i tiokamp är verkligen en frisk fläkt. Tror faktiskt han tar medalj i nästa VM, i London är det väl. Någon har säkert, liksom jag, lagt märke till att han bär mörka runda knappar i öronen. Det ser lite kaxigt ut och leder förhoppningsvis till en ny trend.
Allting som får slut på tatueringseländet gör mig oerhört glad.
onsdag 19 augusti 2009
Patientraggning med kaffe och kakor
Nu har väl alla skaraborgare fått kuvertet om val av vårdcentral. Och det är ett väldigt pådrag i teve och annonser i tidningar.
Man märker att regionpolitikerna tycker att det här är viktigt. Annonseringen kostar naturligtvis en hel del extra pengar och det kanske det inte är sååå mycket att säga om.
Men däremot tycker jag det är skumt, när det anordnas särskilda visningar av vårdcentraler, där de som kommer bjuds på kaffe och kakor.
I de annonser jag hittills har sett om sådana visningar är det bara offentliga vårdcentraler som raggar kunder på det viset. Man undrar lite, om de är oroliga över att de privata vårdcentralerna ska ta över för många patienter från dem.
Lite skumt tycker jag det är, det kan jag inte komma ifrån. Och även om bullar och kakor inte kostar så mycket skattepengar, så tar det tid att visa runt. Tid som skulle kunna användas bättre. Till att ta emot riktiga patienter till exempel.
Nu när alla har chansen att välja vilken vårdcentral de vill och välja bort den som de kanske inte alls har tyckt om, så hoppas jag att precis ALLA också tar den chansen.
Man märker att regionpolitikerna tycker att det här är viktigt. Annonseringen kostar naturligtvis en hel del extra pengar och det kanske det inte är sååå mycket att säga om.
Men däremot tycker jag det är skumt, när det anordnas särskilda visningar av vårdcentraler, där de som kommer bjuds på kaffe och kakor.
I de annonser jag hittills har sett om sådana visningar är det bara offentliga vårdcentraler som raggar kunder på det viset. Man undrar lite, om de är oroliga över att de privata vårdcentralerna ska ta över för många patienter från dem.
Lite skumt tycker jag det är, det kan jag inte komma ifrån. Och även om bullar och kakor inte kostar så mycket skattepengar, så tar det tid att visa runt. Tid som skulle kunna användas bättre. Till att ta emot riktiga patienter till exempel.
Nu när alla har chansen att välja vilken vårdcentral de vill och välja bort den som de kanske inte alls har tyckt om, så hoppas jag att precis ALLA också tar den chansen.
tisdag 18 augusti 2009
Welshen Felix tröst i tristess
Musse kom allra sist i hinderfinalen. Trist.
Den första höststormen verkar ha kommit alldeles för tidigt. Och jag håller på att få årets första dunderförkylning. Dubbelt trist.
Det sägs ju att de värsta bacilluskerna kommer från barnbarnen och så långt stämmer det. De behöver inte alls bli så sjuka själva, men smittas gör de. I det här fallet är det det äldsta barnbarnet som har nyst på mig.
Jag nyser och nyser och får tröst av welshen Felix, vårt femåriga charmtroll. Han blir orolig när matte och husse nyser och ställer sig tätt intill och betraktar en deltagande med bruna sammetsögon.
Orolig blir han också om vi öppnar en flaska mousserande vin. Det väser och smäller och han backar in ett annat rum och gömmer sig. Numera reagerar han likadant för alla flaskor som vi tar fram.
Mitt i tristessen är VM i friidrott också en tröst. På tisdagen tog Sanya Richards guld på 400 meter, hennes första riktigt stora framgång. Det var hon verkligen värd. Och nu hoppas jag på medalj för Emma Green senare i veckan.
Och på onsdagen blir det vackert väder. Och så kanske jag kan skriva ett bättre inlägg än det här tramset.
måndag 17 augusti 2009
Mormors fotogenlampa inte till salu
Fick ett infall och prövade på att sälja mormors fantastiskt fina fotogenlampa på Tradera. Den är drygt 80 cm hög, med marmorpelare och -fot och har en otroligt fin glasskärm med typiska jugendblommor.
Men drog tillbaka möjligheten för någon att köpa den, när de bud som gavs hamnade långt under vad jag tänkt mig. Rena skambuden.
Nej, ska någon köpa den, då ska det kosta skjortan. Även om jag inte har någon användning av den, fotogenlampor bara luktar när man tänder dem, så påminner den om min goa mormor. Och morfar förstås.
Men lampan passar inte i mitt hem, så är det ju. Den bara står i ett hörn och är i vägen när jag ska städa. Och så är jag orolig över att jag ska stöta till den och att den ska gå sönder.
När det var några minuter kvar på budgivningen, låg det högsta budet på 775. Det kan man bara inte acceptera.
Kanske jag ska ta med den och visa upp för experterna i Antikrundan. Så får jag en riktig bedömning och får dessutom chansen att vara med i teve.
Kan inte låta bli att surna till över att folk inte förstår sakers rätta värde.
Men drog tillbaka möjligheten för någon att köpa den, när de bud som gavs hamnade långt under vad jag tänkt mig. Rena skambuden.
Nej, ska någon köpa den, då ska det kosta skjortan. Även om jag inte har någon användning av den, fotogenlampor bara luktar när man tänder dem, så påminner den om min goa mormor. Och morfar förstås.
Men lampan passar inte i mitt hem, så är det ju. Den bara står i ett hörn och är i vägen när jag ska städa. Och så är jag orolig över att jag ska stöta till den och att den ska gå sönder.
När det var några minuter kvar på budgivningen, låg det högsta budet på 775. Det kan man bara inte acceptera.
Kanske jag ska ta med den och visa upp för experterna i Antikrundan. Så får jag en riktig bedömning och får dessutom chansen att vara med i teve.
Kan inte låta bli att surna till över att folk inte förstår sakers rätta värde.
söndag 16 augusti 2009
Saknar tidningen Rosie!
Gillar trädgårdstidningar, men tycker inte att Sverige har någon som motsvarar mina krav.
Rosie finns tyvärr inte längre.
Den tidningen var det bästa som hänt på marknaden, men den var tydligen före sin tid och fick läggas ned i lågkonjunkturens spår. Tycker att den var riktigt, riktigt bra och värd ett bättre öde. Trist att inte annonsörerna fattade det.
Jag sparar alla mina nummer av Rosie och hoppas fåfängt på att den ska komma igen.
En härlig och inspirerande tidning som förmedlade trädgårdsglädje och gröna fingrar och inte bara dyra och konstiga inredningsföremål som fick växterna att spela andrafiolen.
Rosie Almeida-Stahlin, f d chefredaktör, vad gör du i dag, undrar jag?
Rosie finns tyvärr inte längre.
Den tidningen var det bästa som hänt på marknaden, men den var tydligen före sin tid och fick läggas ned i lågkonjunkturens spår. Tycker att den var riktigt, riktigt bra och värd ett bättre öde. Trist att inte annonsörerna fattade det.
Jag sparar alla mina nummer av Rosie och hoppas fåfängt på att den ska komma igen.
En härlig och inspirerande tidning som förmedlade trädgårdsglädje och gröna fingrar och inte bara dyra och konstiga inredningsföremål som fick växterna att spela andrafiolen.
Rosie Almeida-Stahlin, f d chefredaktör, vad gör du i dag, undrar jag?
lördag 15 augusti 2009
Härlig girigbuk!
Har just sett sommarens sista föreställning av "Den girige i dag" i Forsvik.
En härlig och riktigt bra föreställning, där alla skådespelare måste få stort beröm.
De bjussade rejält på sig själva och fick publiken med på noterna. Stående ovationer efteråt, vilket var helt i sin ordning.
Om någon ska framhållas särskilt är det förstås Tomas Kronqvist som girigbuken själv.
Har sett många föreställningar i Forsvik. Det här var en av de absolut bästa jag sett.
Hoppas att Forsviksföreställningarna inte kommer att ifrågasättas för nästa sommar.
De är ett givet inslag i Forsviks Industriminne.
En härlig och riktigt bra föreställning, där alla skådespelare måste få stort beröm.
De bjussade rejält på sig själva och fick publiken med på noterna. Stående ovationer efteråt, vilket var helt i sin ordning.
Om någon ska framhållas särskilt är det förstås Tomas Kronqvist som girigbuken själv.
Har sett många föreställningar i Forsvik. Det här var en av de absolut bästa jag sett.
Hoppas att Forsviksföreställningarna inte kommer att ifrågasättas för nästa sommar.
De är ett givet inslag i Forsviks Industriminne.
torsdag 13 augusti 2009
Skäller, dräglar och skrämmer livet ur en!
Ska man tillåta att grannens stora schäfer i tid och otid springer in på ens tomt och skäller, dräglar och skrämmer livet ur en?
Absolut inte, säger säkerligen de flesta. Ändå förekommer det på en ort nära dig och schäferns ägare gör ingenting åt saken. Den aktuella kommunen, vars tjänstemän väl vet om problemet, gör ingenting heller.
Till saken hör att den arma hunden är vanvårdad. Den ligger kopplad på granntomten hela dagarna och har en löplina som gott och väl räcker in på hälften av den angränsande tomten.
Vanvårdad? Ja, hunden ligger där den ligger hela dagarna och får aldrig någon motion förutom vid de tillfällen, då den blir uppretad och gör en rusning längs löplinan. Den kan liknas vid de bandhundar som fanns förr och som jag trodde var förbjudna i dag.
Jag har själv råkat ut för schäfern, när jag besökte den familj som länge och utan minsta framgång försökt tala med sina grannar om problemet.
Vår medhavda hund skällde till när den fick syn på schäfern på granntomten. Och schäfern kom galopperande och skällde ursinnigt samtidigt som fradgan rann ur käften. Den slet och drog i löplinan och fast jag var livrädd vågade jag ändå stå kvar någon meter ifrån den rasande besten
som en sorts markering. Tänkte väl, att om jag blir biten, så måste det bli slut på den här historien.
Grannkvinnan kom då sättande och jag sa till henne att hon måste korta hundens löplina. Hon svarade inte, utan släpade bara hunden därifrån och svor över den.
Detta hände för något halvår sedan och absolut ingenting har hänt därefter. Saken är i samma läge.
Grannarna med den vanvårdade schäfern gör ingenting och kommunen gör ingenting heller, trots att de mycket väl vet om vad som pågår.
En del av er läsare har nog sett programmet Grannfejden på TV 3 och häpnat över hur grannar som är riktigt osams och helt tappar fattningen kan bete sig.
Det här fallet kunde vara hämtat direkt ur programserien.
Det vuxna paret med schäfern har flera egna barn. Ändå begriper de inte att de inte bara utsätter sin grannfamilj och deras lilla dotter för fara och stor olägenhet, utan även sig själva.
Var detta händer? I Tenhult, ett villasamhälle söder om Jönköping.
Nu undrar jag om det finns paralleller i Skaraborg? Blogga och berätta!
Absolut inte, säger säkerligen de flesta. Ändå förekommer det på en ort nära dig och schäferns ägare gör ingenting åt saken. Den aktuella kommunen, vars tjänstemän väl vet om problemet, gör ingenting heller.
Till saken hör att den arma hunden är vanvårdad. Den ligger kopplad på granntomten hela dagarna och har en löplina som gott och väl räcker in på hälften av den angränsande tomten.
Vanvårdad? Ja, hunden ligger där den ligger hela dagarna och får aldrig någon motion förutom vid de tillfällen, då den blir uppretad och gör en rusning längs löplinan. Den kan liknas vid de bandhundar som fanns förr och som jag trodde var förbjudna i dag.
Jag har själv råkat ut för schäfern, när jag besökte den familj som länge och utan minsta framgång försökt tala med sina grannar om problemet.
Vår medhavda hund skällde till när den fick syn på schäfern på granntomten. Och schäfern kom galopperande och skällde ursinnigt samtidigt som fradgan rann ur käften. Den slet och drog i löplinan och fast jag var livrädd vågade jag ändå stå kvar någon meter ifrån den rasande besten
som en sorts markering. Tänkte väl, att om jag blir biten, så måste det bli slut på den här historien.
Grannkvinnan kom då sättande och jag sa till henne att hon måste korta hundens löplina. Hon svarade inte, utan släpade bara hunden därifrån och svor över den.
Detta hände för något halvår sedan och absolut ingenting har hänt därefter. Saken är i samma läge.
Grannarna med den vanvårdade schäfern gör ingenting och kommunen gör ingenting heller, trots att de mycket väl vet om vad som pågår.
En del av er läsare har nog sett programmet Grannfejden på TV 3 och häpnat över hur grannar som är riktigt osams och helt tappar fattningen kan bete sig.
Det här fallet kunde vara hämtat direkt ur programserien.
Det vuxna paret med schäfern har flera egna barn. Ändå begriper de inte att de inte bara utsätter sin grannfamilj och deras lilla dotter för fara och stor olägenhet, utan även sig själva.
Var detta händer? I Tenhult, ett villasamhälle söder om Jönköping.
Nu undrar jag om det finns paralleller i Skaraborg? Blogga och berätta!
onsdag 12 augusti 2009
Inte ett korvöre till spektaklet
Tänkte förbigå gårdagens "höjdpunkt i media", Madeleines förlovning, med tystnad från min blogghorisont i fortsättningen.
Men så snappade jag upp ett citat från statsminister Fredrik Reinfeldt som fick mig att pusta ut.
"Jag förutsätter att kungen betalar" sa han och syftade på det förestående bröllopet. Nu får han stå för det, för jag tänker inte bidra med ett enda korvöre av min skatt. Det räcker med Victorias spektakel nästa år.
Läste också i en ledare i SLA att Svensk Gamtidning (felstavningen är avsedd) varit "först med nyheten" redan i söndags.
Att det tog så lång tid för nyheten att nå ut berodde på den tidningens låga trovärdighet, skrev tidningen. Ibland är det roligt när tidningar fläskar på varandra.
Men så snappade jag upp ett citat från statsminister Fredrik Reinfeldt som fick mig att pusta ut.
"Jag förutsätter att kungen betalar" sa han och syftade på det förestående bröllopet. Nu får han stå för det, för jag tänker inte bidra med ett enda korvöre av min skatt. Det räcker med Victorias spektakel nästa år.
Läste också i en ledare i SLA att Svensk Gamtidning (felstavningen är avsedd) varit "först med nyheten" redan i söndags.
Att det tog så lång tid för nyheten att nå ut berodde på den tidningens låga trovärdighet, skrev tidningen. Ibland är det roligt när tidningar fläskar på varandra.
tisdag 11 augusti 2009
Passivt på hemsidan
Nu är det snart dags för alla oss invånare i Västra Götaland att välja vilken vårdcentral vi vill gå till.
Västra Götalandsregionen kör reklam på teve och i tidningar så det ryker. Det kostar säkert skjortan, men är kanske väl investerade pengar, vad vet jag?
Men varför använder regionen inte sin egen hemsida www.vgregion.se till en rejäl infokampanj? Det kostar inte skjortan.
Men där finns inga inlägg gjorda på bra länge. Sidan har sett lika trist ut under hela sommaren. Får vi be om bättre aktivitet, tack!
Västra Götalandsregionen kör reklam på teve och i tidningar så det ryker. Det kostar säkert skjortan, men är kanske väl investerade pengar, vad vet jag?
Men varför använder regionen inte sin egen hemsida www.vgregion.se till en rejäl infokampanj? Det kostar inte skjortan.
Men där finns inga inlägg gjorda på bra länge. Sidan har sett lika trist ut under hela sommaren. Får vi be om bättre aktivitet, tack!
Muthistoria i hästväg?
Den 7 augusti efterlyste jag en smaskig skandal här i Skaraborg. Då klagade jag på att ingenting händer här, mer än de gamla vanliga trista polisärendena.
Nu tycks jag ha blivit "bönhörd" och det snabbare än väntat. Muthistorien vid Pansarmuseet i Axvall verkar ha förutsättningar att bli något i hästväg och inte bara för närheten till travbanan.
Blir intressant att följa fortsättningen, där fler personer tydligen är misstänkta för inblandning förutom den person som redan är delgiven misstanke för mutbrott.
Nu tycks jag ha blivit "bönhörd" och det snabbare än väntat. Muthistorien vid Pansarmuseet i Axvall verkar ha förutsättningar att bli något i hästväg och inte bara för närheten till travbanan.
Blir intressant att följa fortsättningen, där fler personer tydligen är misstänkta för inblandning förutom den person som redan är delgiven misstanke för mutbrott.
Republikan i motvind
Madeleine förlovad, basuneras det ut. So what! Det var väl på tiden, är väl det enda jag kan tycka.
Nu får jag titta rakt fram när jag går förbi tidningskioskerna för att slippa se alla fåniga bilder och kommentarer om nya "prinsar".
Håhåjaja, det tar på krafterna att vara republikan.
När jag säger till bekanta att jag är emot kungahuset, så säger vissa "att det blir mycket tråkigare utan kungen och Silvia" och en del säger att "det blir minst lika dyrt med president". Argument som heter duga.
När jag då kontrar med att det väl räcker med en statsminister, så tittar de konstigt på mig och verkar tycka att jag inte är riktigt navlad.
Man får kämpa, när man anser att prinsar och prinsessor hör hemma i sagorna och inte i vårt moderna samhälle. Just nu är det lite motvind, men snart vänder den. Var så säkra!
Nu får jag titta rakt fram när jag går förbi tidningskioskerna för att slippa se alla fåniga bilder och kommentarer om nya "prinsar".
Håhåjaja, det tar på krafterna att vara republikan.
När jag säger till bekanta att jag är emot kungahuset, så säger vissa "att det blir mycket tråkigare utan kungen och Silvia" och en del säger att "det blir minst lika dyrt med president". Argument som heter duga.
När jag då kontrar med att det väl räcker med en statsminister, så tittar de konstigt på mig och verkar tycka att jag inte är riktigt navlad.
Man får kämpa, när man anser att prinsar och prinsessor hör hemma i sagorna och inte i vårt moderna samhälle. Just nu är det lite motvind, men snart vänder den. Var så säkra!
måndag 10 augusti 2009
Störtsur på regnet
När jag var något yngre kunde jag utbrista "åh, vilket härligt regn", när dropparna började smattra på taket. Det hände till och med att jag till omgivningens förvåning gick ut och ställde mig mitt i skuren och blev plaskvåt. Det händer aldrig nu. I stället blir jag störtsur, som nu när helgens kanonväder på måndagen förbyttes i det meteorologerna kallar ostadigt.
När jag sen vill trösta mig på kvällskvisten med en bra dvd-film och blir störd mitt i av en figur som ringer och vill att jag ska svara på en kvalitetsenkät om hur bankerna sköter sig, så blir jag rasande, närmast furiös, och slänger på luren.
"Absolut inte, dessutom har jag nix. Varför i h-e ringer du?" hör jag mig själv fräsa i örat på den arma killen.
Eller det kanske var en skum snubbe som skulle kolla om någon var hemma nu i semestertider? Sånt förekommer ju hela tiden, det hör man ju. Så jag tänker inte ha det minsta dåligt samvete för mitt beteende.
Köpte förresten några billiga fjärilslavendelplantor att trösta mig med. Den vackra krukan att ha dem i var förstås inte så billig, men jag får ta det i bedrövelsen.
Och jag tror inte att det övergångna högtrycket var årets sista. Det går säkert att bada i september också.
När jag sen vill trösta mig på kvällskvisten med en bra dvd-film och blir störd mitt i av en figur som ringer och vill att jag ska svara på en kvalitetsenkät om hur bankerna sköter sig, så blir jag rasande, närmast furiös, och slänger på luren.
"Absolut inte, dessutom har jag nix. Varför i h-e ringer du?" hör jag mig själv fräsa i örat på den arma killen.
Eller det kanske var en skum snubbe som skulle kolla om någon var hemma nu i semestertider? Sånt förekommer ju hela tiden, det hör man ju. Så jag tänker inte ha det minsta dåligt samvete för mitt beteende.
Köpte förresten några billiga fjärilslavendelplantor att trösta mig med. Den vackra krukan att ha dem i var förstås inte så billig, men jag får ta det i bedrövelsen.
Och jag tror inte att det övergångna högtrycket var årets sista. Det går säkert att bada i september också.
söndag 9 augusti 2009
Violagra vadå? Viagra hoho!
Viagra, hurra och hoho! Violagra, vadå?
Tog mig friheten att hitta på ett tjejigt namn på ett läkemedel som får tjejer, kvinnor och "tanter" att tända till.
För ett sånt medel finns tydligen sedan flera år, men ingen talar om det och ingen tycks tycka att det är intressant. Inte för att just jag behöver det, men säkert många andra. Men det är väl ganska typiskt att det är så.
Viagra har blivit oerhört inarbetat och rubriksättarna, åtminstone inom den närmaste lokalpressen, jublar när de hittar något TT-telegram, där det förekommer. Då åker texten ofelbart in i tidningen.
På TV 4:s söndagsmorgon den 9 augusti presenterades "Violagra" som Viagra för "tanter" vilket gjorde mig vansinnig. Vadå tanter?
Är Viagra sexstimulans för "farbröder" eller "gubbar"? Jag trodde, att det var avsett för män som har svårt att få upp den. I alla åldrar. Genom mitt jobb har jag fått veta att det finns flera olika sorters Viagraliknande preparat som fungerar olika, eftersom män liksom kvinnor är olika och inte stöpta i samma form.
Ett kan ge ett "snabbt tillslag" som en urolog beskrev det, medan ett annat tar betydligt längre tid innan det får effekt. Vissa vill ha pang på rödbetan, medan andra vill varva upp lite långsamt.
Allvarligt talat. Har man problem med sexet, så inträffar det väl i alla åldrar, även om det förmodligen är något vanligare uppåt i åren (torra slemhinnor och sånt).
Uttrycket "Viagra för tanter" fick mig att gå i taket av ilska. Uttalat av 60-talisten Elisabeth Frerot som borde veta bättre. "Violagra för kvinnor eller damer" borde det ha varit.
Sen är det förfärligt typiskt med den här skillnaden när det gäller både publiciteten och inställningen i allmänhet, när det gäller sexpreparat för män och kvinnor. Puh, nu fick jag det sagt.
Tog mig friheten att hitta på ett tjejigt namn på ett läkemedel som får tjejer, kvinnor och "tanter" att tända till.
För ett sånt medel finns tydligen sedan flera år, men ingen talar om det och ingen tycks tycka att det är intressant. Inte för att just jag behöver det, men säkert många andra. Men det är väl ganska typiskt att det är så.
Viagra har blivit oerhört inarbetat och rubriksättarna, åtminstone inom den närmaste lokalpressen, jublar när de hittar något TT-telegram, där det förekommer. Då åker texten ofelbart in i tidningen.
På TV 4:s söndagsmorgon den 9 augusti presenterades "Violagra" som Viagra för "tanter" vilket gjorde mig vansinnig. Vadå tanter?
Är Viagra sexstimulans för "farbröder" eller "gubbar"? Jag trodde, att det var avsett för män som har svårt att få upp den. I alla åldrar. Genom mitt jobb har jag fått veta att det finns flera olika sorters Viagraliknande preparat som fungerar olika, eftersom män liksom kvinnor är olika och inte stöpta i samma form.
Ett kan ge ett "snabbt tillslag" som en urolog beskrev det, medan ett annat tar betydligt längre tid innan det får effekt. Vissa vill ha pang på rödbetan, medan andra vill varva upp lite långsamt.
Allvarligt talat. Har man problem med sexet, så inträffar det väl i alla åldrar, även om det förmodligen är något vanligare uppåt i åren (torra slemhinnor och sånt).
Uttrycket "Viagra för tanter" fick mig att gå i taket av ilska. Uttalat av 60-talisten Elisabeth Frerot som borde veta bättre. "Violagra för kvinnor eller damer" borde det ha varit.
Sen är det förfärligt typiskt med den här skillnaden när det gäller både publiciteten och inställningen i allmänhet, när det gäller sexpreparat för män och kvinnor. Puh, nu fick jag det sagt.
lördag 8 augusti 2009
Förstår inte bara "ut" och "köttbulle"
Hundarna är intelligentare än man trott rapporteras det nu. De flesta kan förstå runt 150 ord och signaler. De har en intelligens som ett barn på två och ett halvt år. Och de klarar av att lura både andra hundar och människor för att få en belöning.
Det var väl det jag kände på mig att vår welsh springer spaniel Felix är riktigt smart.
Favoritorden för honom är "ut" och "köttbulle". De orden snappar han fortare än blixten.
Men det är lite svårt att förstå hur förståsigpåarna har kollat, att hundarna verkligen förstår.
För de kan ju inte räcka upp tassen och säga ja som vanliga barn.
Det är väl nån som kan tala med hundar som har gjort testerna, konstaterar en bekant.
Det var väl det jag kände på mig att vår welsh springer spaniel Felix är riktigt smart.
Favoritorden för honom är "ut" och "köttbulle". De orden snappar han fortare än blixten.
Men det är lite svårt att förstå hur förståsigpåarna har kollat, att hundarna verkligen förstår.
För de kan ju inte räcka upp tassen och säga ja som vanliga barn.
Det är väl nån som kan tala med hundar som har gjort testerna, konstaterar en bekant.
Kan kryddväxter hjälpa fjärilar?
Det är kärvt för våra fjärilar berättade experter i TV 4:s morgonprogram på lördagen.
De minskar på grund av förändringarna i naturen, att ängarna blir färre och så vidare.
Vet inte om det hjälper, men jag odlar så mycket kryddväxter jag bara kan. Mina lavendelplantor är alltid fulla med fjärilar, humlor och bin, likadant är det med citronmelissen och salvian. Ska försöka ta reda på hur det är med det där. Och om man kan göra något mer.
Vi måste värna om våra fjärilar, eller hur?
De minskar på grund av förändringarna i naturen, att ängarna blir färre och så vidare.
Vet inte om det hjälper, men jag odlar så mycket kryddväxter jag bara kan. Mina lavendelplantor är alltid fulla med fjärilar, humlor och bin, likadant är det med citronmelissen och salvian. Ska försöka ta reda på hur det är med det där. Och om man kan göra något mer.
Vi måste värna om våra fjärilar, eller hur?
fredag 7 augusti 2009
Nu vill jag ha en saftig skandal!
Varför händer det ingenting här i Skaraborg? Jo, olyckor händer förstås och brott begås precis som vanligt. Och det är förstås trist och inte ett dugg muntert.
Men vad jag vill ska hända är en riktigt präktig skandal. Roligast är om en makthavare gör bort sig riktigt rejält.
Som landshövdingen på Gotland exempelvis. Det var en skandal i min smak. Hon var ju så totalt fel på sitt jobb. Sen kan man fundera över om en man hade blivit sparkad i samma läge. Det får vi aldrig veta. Men om man jämför med andra affärer, där ministrar varit inblandade, så har de kvinnliga fallit tyngre och straffats hårdare än männen.
Nu väntar jag bara på en riktigt saftig Skaraborgsskandal som vi kan gotta oss åt så här i det underbara sommarvädret som äntligen kommit till oss.
Vi kan inte ha det fööör lugnt och skandalfritt. Hela sommaren och hela det här året har passerat skandalfria, i stort sett.
Kommunalråd som kör rattfulla är bara tragiskt. Nej, något smaskigare vore häftigt.
Som att någon har utnyttjat sin maktställning och tagit emot mutor i form av champagne eller älgkött, eller vad vet jag, i utbyte mot en tjänst eller att få gå före i en kö. Det vore något att gotta sig i.
För inte är politikerna i våra trakter bättre än de är på andra håll i landet. Eller?
Men vad jag vill ska hända är en riktigt präktig skandal. Roligast är om en makthavare gör bort sig riktigt rejält.
Som landshövdingen på Gotland exempelvis. Det var en skandal i min smak. Hon var ju så totalt fel på sitt jobb. Sen kan man fundera över om en man hade blivit sparkad i samma läge. Det får vi aldrig veta. Men om man jämför med andra affärer, där ministrar varit inblandade, så har de kvinnliga fallit tyngre och straffats hårdare än männen.
Nu väntar jag bara på en riktigt saftig Skaraborgsskandal som vi kan gotta oss åt så här i det underbara sommarvädret som äntligen kommit till oss.
Vi kan inte ha det fööör lugnt och skandalfritt. Hela sommaren och hela det här året har passerat skandalfria, i stort sett.
Kommunalråd som kör rattfulla är bara tragiskt. Nej, något smaskigare vore häftigt.
Som att någon har utnyttjat sin maktställning och tagit emot mutor i form av champagne eller älgkött, eller vad vet jag, i utbyte mot en tjänst eller att få gå före i en kö. Det vore något att gotta sig i.
För inte är politikerna i våra trakter bättre än de är på andra håll i landet. Eller?
torsdag 6 augusti 2009
Äntligen kom årets bästa dag!
Årets ljuvligaste dag med perfekt väder, precis lagom varmt och underbart att bada i vår sjö Viken. Förutom badet ägnades dagen åt att måla altanräcket på sommarstugan. Tog sina modiga timmar och uteduschen kändes väldigt skön efteråt.
Pilutta er som har köpt resor till Mallis eller Kanarieholmarna. Vi har det bättre hääääär!
Inte mycket tid till bloggen, men på kvällskvisten såg jag på Gotlands Allehandas hemsida, att de lagt ut en läsarenkät som frågade om Gotland behövde ha någon landshövding.
En kraftig majoritet ansåg att det inte behövdes. Men de tänker kanske inte på att om landshövdingen försvinner, måste regeringen flytta länsstyrelsen också och då tappar Gotland många arbetstillfällen som ön sannolikt behöver.
Kan inte hjälpas, jag längtar tillbaka till Gotland och Fårö. Det får bli en resa dit snart, när de flesta turisterna har åkt hem.
Pilutta er som har köpt resor till Mallis eller Kanarieholmarna. Vi har det bättre hääääär!
Inte mycket tid till bloggen, men på kvällskvisten såg jag på Gotlands Allehandas hemsida, att de lagt ut en läsarenkät som frågade om Gotland behövde ha någon landshövding.
En kraftig majoritet ansåg att det inte behövdes. Men de tänker kanske inte på att om landshövdingen försvinner, måste regeringen flytta länsstyrelsen också och då tappar Gotland många arbetstillfällen som ön sannolikt behöver.
Kan inte hjälpas, jag längtar tillbaka till Gotland och Fårö. Det får bli en resa dit snart, när de flesta turisterna har åkt hem.
onsdag 5 augusti 2009
I elefantkyrkogården
På onsdagen höll den sparkade landshövdingen på Gotland, Marianne Samuelsson, en egen presskonferens. Hon framförde argument som man inte blev ett dugg klokare av än de hon förfäktat tidigare.
Hon får behålla sin lön fram till pensionen om något år, blir generaldirektör och hamnar i regeringens så kallade elefantkyrkogård.
Naturvårdsverket har med rätta reagerat kraftfullt över de avsteg från strandskyddet som den sparkade landshövdingen beslutat om.
Men jag måste ställa frågan igen. Varför fick Ingmar Bergman stänga av stranden vid sitt hus på Fårö? Var det för att hålla nyfikna på avstånd? Visserligen fattades det beslutet för längesedan och Bergman är död. Men principen är densamma som i dag. Den som är känd och rik får gräddfil.
Hon får behålla sin lön fram till pensionen om något år, blir generaldirektör och hamnar i regeringens så kallade elefantkyrkogård.
Naturvårdsverket har med rätta reagerat kraftfullt över de avsteg från strandskyddet som den sparkade landshövdingen beslutat om.
Men jag måste ställa frågan igen. Varför fick Ingmar Bergman stänga av stranden vid sitt hus på Fårö? Var det för att hålla nyfikna på avstånd? Visserligen fattades det beslutet för längesedan och Bergman är död. Men principen är densamma som i dag. Den som är känd och rik får gräddfil.
Har folk inga liv?
Allsång på Skansen är (tydligen) slut för i år. Och nu anordnar kvällsblaskorna enkäter, där de frågar om Anders Lundin ska få sparken. Puh! Har folk inga liv?
tisdag 4 augusti 2009
Borde gjort en rejäl pudel
Marianne Samuelsson, Gotlands landshövding, skyllde på en illojal medarbetare och att hon lockats i en fälla.
För sin egen skull borde hon ha gjort en rejäl pudel. Det hade sannolikt inte hjälpt ett smack, men för hennes egen skulle hade det varit bättre, om hon erkänt att hon gjort bort sig.
Kommunminister Mats Odell gav henne som väntat kicken på tisdagen.
Nu ska hon tydligen få andra arbetsuppgifter i regeringskansliet, osäkert vilka.
Avgångna landshövdingar brukar få utredningsuppdrag. Så var det exempelvis med Skaraborgs siste landshövding Birger Bäckström som fick gå innan hans förordnande var slut, när Skaraborgs län försvann och gick upp i Västra Götalands län.
Sparkade landshövdingar är så ovanliga, att jag inte kan erinra mig något fall på bra länge.
Mer än möjligen Eva Erikssons företrädare i Värmland, som omplacerades av regeringen till ett annat uppdrag.
Sen övertog Eva uppdraget och såvitt jag känner till har "Äva" inte ifrågasatts det minsta av värmlänningarna.
Ett visst Gotlandstema har av någon anledning präglat den här bloggen ända från start. Förklaringen kan vara, att jag värnar mycket om Gotland efter att ha besökt ön och speciellt Fårö under en lång period.
Förhoppningsvis får gotarna nu en ny hövding som får deras förtroende från första början.
För sin egen skull borde hon ha gjort en rejäl pudel. Det hade sannolikt inte hjälpt ett smack, men för hennes egen skulle hade det varit bättre, om hon erkänt att hon gjort bort sig.
Kommunminister Mats Odell gav henne som väntat kicken på tisdagen.
Nu ska hon tydligen få andra arbetsuppgifter i regeringskansliet, osäkert vilka.
Avgångna landshövdingar brukar få utredningsuppdrag. Så var det exempelvis med Skaraborgs siste landshövding Birger Bäckström som fick gå innan hans förordnande var slut, när Skaraborgs län försvann och gick upp i Västra Götalands län.
Sparkade landshövdingar är så ovanliga, att jag inte kan erinra mig något fall på bra länge.
Mer än möjligen Eva Erikssons företrädare i Värmland, som omplacerades av regeringen till ett annat uppdrag.
Sen övertog Eva uppdraget och såvitt jag känner till har "Äva" inte ifrågasatts det minsta av värmlänningarna.
Ett visst Gotlandstema har av någon anledning präglat den här bloggen ända från start. Förklaringen kan vara, att jag värnar mycket om Gotland efter att ha besökt ön och speciellt Fårö under en lång period.
Förhoppningsvis får gotarna nu en ny hövding som får deras förtroende från första början.
måndag 3 augusti 2009
Kaffesurr av ogräs med växtvärk
Just nu känns det som om sommartorkan, när det gäller nyheter, är mer utbredd än någonsin tidigare. Samtidigt strilar regnet värre än nånsin och semesterfirarna står inte ut, utan åker på restresor till Mallis och Kanarieholmarna.
I väntan på högtrycket som ska komma växer gräs och ogräs högt i skyn, särskilt det senare.
Att inte kirskålen, knölklockorna och maskrosorna får växtvärk är en gåta. Och de där irriterande snöbären som gillar att tränga sig emellan spireaplantorna i häckarna. Alltihop när trädgårdsälskarna försöker få lite semester. Och det går inte att göra saft av all fläder som växer så det nästan syns.
I mitt fall har faktiskt den väna blåa cikorian blivit ett gissel. Den som jag tog hem från Gotland för många år sedan, fast det kanske var förbjudet.
Den är vacker, men den trivs för bra i vår trädgård och poppar upp överallt, om den inte hålls i en mycket hård tukt och förmaning precis hela tiden.
Cikorians framfart får mig ibland att tänka att jag borde starta kaffesurrogattillverkning. Under andra världskriget gjordes kaffesurr på cikorians rot. Det kanske inte smakar så pjåkigt och kaffet är inte speciellt billigt. Vilken affärsidé jag plötsligt fick.
I väntan på högtrycket som ska komma växer gräs och ogräs högt i skyn, särskilt det senare.
Att inte kirskålen, knölklockorna och maskrosorna får växtvärk är en gåta. Och de där irriterande snöbären som gillar att tränga sig emellan spireaplantorna i häckarna. Alltihop när trädgårdsälskarna försöker få lite semester. Och det går inte att göra saft av all fläder som växer så det nästan syns.
I mitt fall har faktiskt den väna blåa cikorian blivit ett gissel. Den som jag tog hem från Gotland för många år sedan, fast det kanske var förbjudet.
Den är vacker, men den trivs för bra i vår trädgård och poppar upp överallt, om den inte hålls i en mycket hård tukt och förmaning precis hela tiden.
Cikorians framfart får mig ibland att tänka att jag borde starta kaffesurrogattillverkning. Under andra världskriget gjordes kaffesurr på cikorians rot. Det kanske inte smakar så pjåkigt och kaffet är inte speciellt billigt. Vilken affärsidé jag plötsligt fick.
söndag 2 augusti 2009
Torpa stenhus värt ett besök
Besökte Torpa stenhus i helgen. Det är en 1400-talsbyggnad utanför Ulricehamn som är väl värd ett besök.
Duktiga guider berättar mycket och gärna om huset invånare, som Gustaf Vasas tredje hustru Katarina Stenbock, och livet under medeltiden. Ta på bekväma skor som duger att gå i ojämna och slitna stentrappor är mitt råd.
Slottet är en av "gårdarna runt sjön" i Birgit Th Sparres romaner som jag dock inte tänker läsa.
Inga större skandaler i landet just i dag såvitt jag förstått.
Men i VM tog Therese Alshammar revansch och silvermedalj på 50 fritt. Roligt och grattis.
Duktiga guider berättar mycket och gärna om huset invånare, som Gustaf Vasas tredje hustru Katarina Stenbock, och livet under medeltiden. Ta på bekväma skor som duger att gå i ojämna och slitna stentrappor är mitt råd.
Slottet är en av "gårdarna runt sjön" i Birgit Th Sparres romaner som jag dock inte tänker läsa.
Inga större skandaler i landet just i dag såvitt jag förstått.
Men i VM tog Therese Alshammar revansch och silvermedalj på 50 fritt. Roligt och grattis.
lördag 1 augusti 2009
Tessan bara fyra
Ingen kul VM-simning alls i dag för Sverige. Therese Alshammar missade medalj, blev fyra och Sarah Sjöström sexa på 50 fjäril. Och Stefan Nystrand blev sist på 50 fritt. Therese har ny chans på 50 fritt, hoppas på det.
Fajten mellan Phelps och Cavic på 100 fjäril var en rysare!
Det fina sommarvädret har återvänt och nu hoppas jag det stannar.
Har planterat två rosa rosenplantor som en färgklick i trädgården och läser trädgårdstidning från pärm till pärm.
Trädgårdsintresset bara växer, förhoppningsvis inte över huvudet. Det finns många roliga hemsidor att bli inspirerad av.
I dag skriver tidningarna om den tragiska förlisningen av ett norskt fraktfartyg med sex besättningsmän. Och så U2-konserten i Göteborg som enligt säkra källor var riktigt bra.
Fajten mellan Phelps och Cavic på 100 fjäril var en rysare!
Det fina sommarvädret har återvänt och nu hoppas jag det stannar.
Har planterat två rosa rosenplantor som en färgklick i trädgården och läser trädgårdstidning från pärm till pärm.
Trädgårdsintresset bara växer, förhoppningsvis inte över huvudet. Det finns många roliga hemsidor att bli inspirerad av.
I dag skriver tidningarna om den tragiska förlisningen av ett norskt fraktfartyg med sex besättningsmän. Och så U2-konserten i Göteborg som enligt säkra källor var riktigt bra.
fredag 31 juli 2009
Kanonbra Tessan!
Jag är oerhört imponerad av Therese Alshammar som trots motgångar de senaste åren har kämpat på så beundransvärt. Unnar henne verkligen en guldmedalj på 50 fjäril efter världsrekordet. Och varför inte, kanske Sarah Sjöström tar en ny medalj.
Kommer att sitta klistrad vid teven.
Kommer att sitta klistrad vid teven.
Inte ens en kungspudel
Nu har landshövding Marianne Samuelsson på Gotland krupit fram ur sitt gömställe i ett av sina tre hus, beläget i Alingsås, och försökt släta över sina misstag.
Tyvärr, tyvärr, det hjälper inte ens om hon gör en hel kungspudel. Har gotlänningarna nånsin haft förtroende för henne, så har de tappat det fullständigt nu.
Minns ni förresten Jan O Karlssons pudel? Den handlade väl om att han tagit ut dubbla ersättningar. Det är han inte ensam om.
Och apropå brott mot den lagstadgade strandrätten, har vi flera exempel i vårt närområde i Skaraborg.
På Torsö pågår exempelvis ett långdraget ärende, som vi nog inte sett slutet på. Vart man än kommer längs våra sjöar försöker hus- och sommarstugeägare att skapa revir och stänga av stränderna på tvärs mot denna lag.
För några år sedan byggde en kvinna och hennes familj utan tillstånd en stenpir vid Viken, där de lade upp en stor husbåt.
Där gjorde Karlsborgs kommun och länsstyrelsen gemensam sak och fick bort eländet.
Tyvärr, tyvärr, det hjälper inte ens om hon gör en hel kungspudel. Har gotlänningarna nånsin haft förtroende för henne, så har de tappat det fullständigt nu.
Minns ni förresten Jan O Karlssons pudel? Den handlade väl om att han tagit ut dubbla ersättningar. Det är han inte ensam om.
Och apropå brott mot den lagstadgade strandrätten, har vi flera exempel i vårt närområde i Skaraborg.
På Torsö pågår exempelvis ett långdraget ärende, som vi nog inte sett slutet på. Vart man än kommer längs våra sjöar försöker hus- och sommarstugeägare att skapa revir och stänga av stränderna på tvärs mot denna lag.
För några år sedan byggde en kvinna och hennes familj utan tillstånd en stenpir vid Viken, där de lade upp en stor husbåt.
Där gjorde Karlsborgs kommun och länsstyrelsen gemensam sak och fick bort eländet.
torsdag 30 juli 2009
Odell tar Samuelsson i örat
Regeringen och Mats Odell (KD) ska nu ta landshövdingen på Gotland, Marianne Samuelsson, i örat efter avslöjandet om att hon gör stor skillnad på folk och folk.
Den stora frågan är om regeringen kan låta det tidigare språkröret i MP sitta kvar eller om hon får silkessnöret?
Det mesta lutar nog åt hon får lämna länsstyrelsen på Gotland för en mer undanskymd post någonstans.
Nu rapporterar dessutom media på Gotland, att Samuelsson är skyldig skatteverket stora belopp i pensionspengar. Så det är inte mycket som talar för att gotlänningarna har något förtroende kvar för sin hövding. Och det bör de ha, om hon ska kunna fortsätta marknadsföra ön med hedern i behåll.
Men som tidigare påpekats. Det här är absolut inte första gången. Varken på Gotland eller i övriga landet. På Gotland fick Ingmar Bergman länsstyrelsens godkännande för att stänga av stranden från allmänheten vid sitt hus på Fårö. Det kanske inte heller var första gången på Gotland.
Nu förutsätter jag att regeringen visar handlingskraft och reder ut olikheterna inför lagen.
Den stora frågan är om regeringen kan låta det tidigare språkröret i MP sitta kvar eller om hon får silkessnöret?
Det mesta lutar nog åt hon får lämna länsstyrelsen på Gotland för en mer undanskymd post någonstans.
Nu rapporterar dessutom media på Gotland, att Samuelsson är skyldig skatteverket stora belopp i pensionspengar. Så det är inte mycket som talar för att gotlänningarna har något förtroende kvar för sin hövding. Och det bör de ha, om hon ska kunna fortsätta marknadsföra ön med hedern i behåll.
Men som tidigare påpekats. Det här är absolut inte första gången. Varken på Gotland eller i övriga landet. På Gotland fick Ingmar Bergman länsstyrelsens godkännande för att stänga av stranden från allmänheten vid sitt hus på Fårö. Det kanske inte heller var första gången på Gotland.
Nu förutsätter jag att regeringen visar handlingskraft och reder ut olikheterna inför lagen.
onsdag 29 juli 2009
Samuelsson ska avgå eller få sparken!
Landshövding Marianne Samuelsson har gjort bort sig kapitalt genom sitt sätt att ge rika människor rätt att bryta mot strandrätten och därigenom skilja på folk och folk.
Hennes beteende är pinsammare än pinsamt, inte minst därför hon tidigare varit språkrör i miljöpartiet.
Att hennes handlande drabbar miljöpartiet negativt inser nog de allra flesta.
Därför bör hon själv inse att hon inte kan sitta kvar som landshövding. Gör hon inte det bör regeringen flytta henne åt sidan.
Heder åt personalen på länsstyrelsen på Gotland som dels spelade in henne på band och dels försökte framhärda, när hon ansåg att det var helt ok att bryta mot lagen.
Men lagbrott i det sammanhanget har förekommit tidigare på Gotland. Det mest kända exemplet är Ingmar Bergman som av någon outgrundlig anledning tilläts att stänga av en god bit av stranden utanför sitt hus på Fårö.
Vem var landshövding då och varför ifrågasattes inte det beslutet, undrar jag.
Bergman gjorde förstås mycket gott för Gotland, men varför diskuterades aldrig hans gräddfil och lagbrottet i samband med den.
Hennes beteende är pinsammare än pinsamt, inte minst därför hon tidigare varit språkrör i miljöpartiet.
Att hennes handlande drabbar miljöpartiet negativt inser nog de allra flesta.
Därför bör hon själv inse att hon inte kan sitta kvar som landshövding. Gör hon inte det bör regeringen flytta henne åt sidan.
Heder åt personalen på länsstyrelsen på Gotland som dels spelade in henne på band och dels försökte framhärda, när hon ansåg att det var helt ok att bryta mot lagen.
Men lagbrott i det sammanhanget har förekommit tidigare på Gotland. Det mest kända exemplet är Ingmar Bergman som av någon outgrundlig anledning tilläts att stänga av en god bit av stranden utanför sitt hus på Fårö.
Vem var landshövding då och varför ifrågasattes inte det beslutet, undrar jag.
Bergman gjorde förstås mycket gott för Gotland, men varför diskuterades aldrig hans gräddfil och lagbrottet i samband med den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)