Ingers måndag - EN EXTRA FÅDD TIMME!

Det är väl härligt när man helt apropå får ett par extra timmar till skänks. Det gick till så här och jag kan ge er en liten ledtråd. Det hade med vintertiden att göra. Jag vaknade rätt tidigt på söndagsmorgonen av att barnbarnet kom sättande och ville morgonmysa med mig. Klart jag blev glad, trots att jag var genomförkyld och hängig. Klockan visade på sju och plötsligt fick jag för mig att hon var åtta, på grund av vintertiden. Barnbarnet och jag vilade vidare ett tag, tills han började prata om frukost. Och vi gick upp, fast det övriga huset var ovanligt tyst, tyckte jag fast klockan hade blivit nio. Trodde jag. I verkligheten var hon ju sju, vilket jag förstod när jag satte på teven för att vi skulle kolla på barnkanalen. Jag stirrade på min klocka som jag skruvat fram en timme och på tevetiden och insåg att jag befann mig två timmar fel. För första gången sen vintertid och sommartid infördes, när det nu var, hade jag blandat ihop ställa fram klockan och ställa tillbaka den. Man ställer ut trädgårdsmöblerna och ställer in dem, ni vet. Lapsusen skyller jag på min jätteförkylning och hängighet. Jag kunde inte tänka klart. Men under resten av dagen kändes det bättre med den extra "fådda" timmen. Den livade upp mig lite i all min hängighet. Häromdagen fick jag 350 spänn till skänks hos polisen. inte dåligt, va? Maken hade varit och skaffat nytt pass, eftersom vi ska till Florida om några veckor igen. Eftersom jag var övertygad om att mitt pass inskaffades samtidigt med hans, stack jag också till bylingen (ett ord som väl knappast används om polisen i dag, men jag gillar återanvändning) för att fixa pass jag med. Jag tog med mig passet och kollade inte hur länge det gällde. Det upptäckte i stället polispersonalen som inte tyckte att ett nytt behövdes. Det går ut i slutet av augusti nästa år och därmed slapp jag betala avgiften ett bra tag till. Och dessutom fungerar det i ett halvår efter USA-besöket som jänkarna kräver. Och det känns inte fel med några extra hundringar nu när det snart drar ihop till julhandel. Varför måste näringsställena förresten annonsera om julbord så ofantligt tidigt? På något sätt får det mig att tappa lusten för julskinka och hela rasket, förutom det vi äter hemma. Det är så jag reagerar, men jag kanske är ensam om det.

Ingers tisdag - AVBRYTARSJUKAN ÄR SMITTSAM!

Att kunna lyssna på andra utan att avbryta är en dygd som blir alltmer sällsynt bland svenskar, hävdar jag. Och vill poängtera, att precis alla faktiskt tjänar på att låta sina medmänniskor prata till punkt. Numera har tyvärr många av oss svenskar oerhört svårt att lyssna på en hel mening, utan att avbryta och komma med egna inpass. Som jag känner det har den här sjukan ökat rejält i omfattning de senaste åren. Och den tycks smitta rejält. Jag kan förstås ha fel. Men som jag känner det urartar fler och fler utlysta möten på grund av att folk tjafsar i munnen på varandra. Tonläget blir högre och högre och det tävlas om att överrösta. Det viktiga ämnet som diskuteras kommer på något vis i bakgrunden. Här har herrarna med sina basröster förstås ett övertag. Kvinnorna höjer rösterna i stället och så blir det ett allmänt kakalorum. När jag var med vid ett möte nyligen, där ett allvarligt ämne skulle ventileras, krävde jag att någon skulle leda mötet och fördela ordet ordentligt, för att det inte skulle urarta till tjafs. Lösningen var pennmetoden. En penna gick runt till alla deltagare. Den som hade pennan hade ordet och talade till punkt, utan att bli avbruten. Alla fick säga sitt och komma till tals i lugn och ro. Ingen blev avbruten. Och när penninnehavaren hade sagt sitt gick pennan över till nästa person. Diskussioner och debatter blir ofta rena orgier, där det tävlas i att tala mest och lyssna minst. Åtminstone upplever jag det så. Men det skulle också kunna vara så, att jag numera har fått ännu kortare stubin och tålamod än jag haft tidigare. Kanske jag överreagerar, när jag talar om att avbrytarsjukan ökat kraftigt de senaste tio åren. Det vore roligt, att höra hur andra upplever den här situationen. Kanske ett sätt vore att kalla till ett möte, där man tar upp och ventilerar avbrytarsjukans existens och lyssnandets ädla konst. Ja, vad säger ni, gott folk?

Ingers måndag - GOTT SKRATT ÅT KNUGASATIR!

Ja, jag drog på munnen när jag såg Elisabeth Ohlsson Wallins satiriska bild på kungen och hans vänner som åt pizza från magen på en naken Camilla Henemark. Samtidigt skrubbade drottningen frenetiskt på en hakkorsbild på golvet.. Jag inte bara drog på munnen, jag fick mig ett gott skratt. Och skäms inte ett dugg för det. Sen läste jag en insändare från den oerhört irriterade Sivert Aronsson i MT, där han ondgjorde sig över nidbilden som han kallade det. Han tog i så han blev blå och pratade om smutskastning, nedriga personangrepp, usel sensationsjournalistik och ren mobbning mot den knugliga familjen. Ja, jag skriver knugliga, eftersom det är mitt sätt att ironisera. Därmed mobbar jag inte de svenska rojaliteterna alls. Det är bara det att vi undersåtar har rätt att förvänta sig vissa saker av den som faktiskt är statschef i Sverige. Och de kraven borde inte vara så oändligt svåra att uppfylla som de har visat sig med den nuvarande knugen. Han ska kunna Sveriges geografi bättre än¨en förstaklassare och dessutom kunna hålla reda på var han befinner sig, när han är ute och klipper band. Exempel Arboga- Örebrofallet. Vi ska kunna släppa ut honom i världen som svensk företrädare och kunna lita på att han inte beter sig pinsamt. Tänk när han besökte Brunei och uttalade sig om landets diktator. Kungen sa, att han upplevde att diktatorn hade en kolossal närhet till sitt folk. En kolossalt pinsam historia som ledde till att jag tog steget till medlemskap i Republikanska föreningen. Och jag vet att jag inte var ensam om detta. En ytterligare skandal är att vi förser knugligheterna med ett gigantiskt apanage som vi sen inte får veta ett smack om hur det används. Sivert Aronsson talar om en mobbningsvåg mot knugahuset. Herregud, svenska folket och journalisterna har varit underdåniga och bugande mot den så kallade överheten så oerhört länge, att man baxnar. Det vi ser nu, är en helt normal trötthet på monarkin som är en totalt förlegad och föråldrad institution som bör vara på utdöende. Den bör och ska kritiseras precis som allt annat i ett öppet samhälle. Och eftersom främst kungen, men även drottningen främst i samband med avslöjandet av faderns nazistiska förflutna, gör bort sig ideligen, leder detta helt naturligt till en våg av kritik. Vi ska inte ha så kallade övermänniskor som inte tillåter oss undermänniskor att ens säga du till dem. Den tiden är för länge sen förbi, mina vänner. Och nu är det dags att något av de partier som har republik inskrivet i partiprogrammet gör slag i saken.

Ingers måndag - VATTENPOKER OCH TYCKONOMI

Tidningen Språk har blivit måste för mig, en favorit. Jag läser den från pärm till pärm och återvänder ofta för att kontrollera att jag inte missat något intressant. Där kan man få redan på varför vi går runt med våra sedlar, mynt samt kredit- och betalkort i en plånbok. Vad då plån? Och där kan man läsa om de allra fräschaste nya orden som spränger sig in i vårt omhuldade, ja åtminstone av mig, svenska språk. Har ni exempelvis hört talas om vattenpoker? Det hade inte jag. Men i senaste Språk berättas det om att vattenpoker går ut på att den som förlorar ett parti poker måste dricka ett glas vatten som straff. Tidningen berättar om ett tragiskt fall som nyligen inträffat i samband med vattenpoker. En ung kvinna ska ha dött när hon på kort tid drack sex liter vatten. När hon kom in till sjukhus gick hennes liv inte att rädda. Hon hade drabbats av vattenförgiftning som leder till att hjärnan svullnar. Det ges ju en hel del hurtiga råd om hur viktigt det är att dricka vatten. Det här visar att det verkligen finns gränser. Ett bra råd är att aldrig dricka mer än högst en liter vätska i timmen. Tyckonomi är ett roligt nyord, anser jag. När tyckonomin regerar i ett land, eller i ett äktenskap med för den delen, så är det överdrivna åsikter och lättköpta poänger som går före analyser, fakta och källkritik. Ordet helt som förstärkningsord retar upp många. Inte minst min tidigare journalistkollega Hans-Eric Åhman i Grebbestad. Han reagerade starkt när jag hade använt det i något sammanhang på facebook. Kanske det var uttrycket "helt gratis" som han ogillade. Och senast hade Språktidningen själva skrivit följande mening: "Samisk graffiti är helt fri från betong". Detta fick Hans-Eric att koka och fråga redaktionen om de var från vettet eller helt från vettet när de skrev så. Redaktionen svarade, att de förstod Hans-Erics irritation, men att språket inte är helt logiskt och att man ibland kan tillåta ett förstärkningsord för att markera att exempelvis fri verkligen är fritt. Språkdiskussioner är alltid intressanta, eftersom de aldrig upphör. Det jag retar mig på allra mest är särskrivning. Och jag har länge undrat om det finns något knep att komma tillrätta med det. Dagens skola verkar inte bry sig särskilt mycket. Argumentet brukar vara att det inte finns tid. Men se det där tror jag inte ett smack på...