Idag lät jag en öronläkare ta hål på trumhinnan. Det gjorde ont, men var inte så himla obehagligt som jag trodde att det skulle vara. Bedövningen kändes ju, men sen var det inte så särskilt farligt.
Har hört många skräckinjagande historier om hur hemskt det skulle vara att göra ett sånt litet hål.
Därför sa jag ja, när doktorn frågade om hon skulle göra ett hål. Det fanns naturligtvis en anledning. Jag har i två månader haft problem med vänster öra. Det har bubblat och brusat och nu var jag uppledsen på det hela.
Åkte in till KSS och öron-, näs- och halsmottagningen med en remiss från min distriktsläkare i nypan. Skulle få akut behandling.
Och jag blev väldigt väl mottagen. Behövde inte sitta och vänta mer än ett par minuter. Bara en sån sak.
Sen togs jag väl emot av underläkaren Åsa och sjuksköterskan Åsa som även kallade på öronspecialistläkaren Åsa. Alla hette Åsa i rummet, utom jag.
Vätska bakom trumhinnan, javisst. Och jag fick bedövningstussar i näsborrarna, gröna, som jag fick sitta med en stund i det inre väntrummet.
Sen gick specialist-Åsa långt in i näsan med ett tittinstrument med lång svans. Var väl inte direkt trevligt, men ändå uthärdligt. Och nu ska jag tryckutjämna 20-30 gånger om dagen och bli bra igen. Efter tre månader blir det ny undersökning.
Har lärt mig något nytt, nämligen att man inte alls behöver ha öroninflammation för att få vätska innanför trumhinnan. Och nu hoppas jag bara att det lilla hålet läknar snabbt. För jag får inte simma och bada och få vatten i öronen den närmaste tiden.
Det är jag definitivt inte glad över. Men jäklar vad jag kommer att basta i gengäld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar