Fler anklagelser mot äckelpäcklet

Misstankar om ännu fler grova brott riktas nu mot den tidigare polischefen som fortfarande blånekar.
Hur länge ska detta pågå, undrar man. Och hur har han kunnat hålla på med sitt uppenbara dubbelliv så länge, innan någon har satt stopp? Det är ofattbart.
Läste, att poliser i Uppsala gick till konditori Fågelsången i Uppsala och firade med tårta, när han hade häktats. Jag tolkar detta som om de hade haft misstankar mot sin tidigare länspolischef länge.

Två OS-mössor med olika blå färg. Vilken färg är snyggast tycker ni läsare?

OS-MÖSSAN GAV VIRKHYSTERI

Vad kommer det sig att en ren virkhysteri bröt ut när de svenska OS-deltagarna visade upp sina mössor?
Garn och virknålar har tagit slut i affärerna runt om i landet och i de båda garnaffärerna i centrala Mariestad strömmar kunderna till för att hänga med i trenden.
Jag för min del tror att det beror på snön. Vi är så insnöade att vi tittar mer på OS än om våren hade varit här. Och då kan vi specialstudera medaljörernas mössor, när de står där på prispallen och får glädjefnatt.
Även jag rusade åstad och köpt garn snabbt som ögat. Det gick att virka en mössa på ett par timmar och nu har jag redan två klara.
Den blåa färgen är ett särskilt kapitel. OS-deltagarnas mössor har inte den vanliga flaggblåa färgen, utan en mer ljusblå variant. Detta har lett till intressanta diskussioner i garnaffärerna.
Beskrivning finns på nätet, så det är bara att sätta igång. Eftersom virknålarna i den rätta storleken var slut, valde jag ett nummer större. Det gick också bra.
Och mössorna är varma och sköna. Men jag kommer att ge bort mina.

Madlyckan den 21 februari 2010

Söndagen den 21 blev en vacker solig dag, som gjord för promenader i den gnistrande snön. Lördagen däremot var oerhört trist med piskande blåst och fallande snö precis hela dagen.
Drygt två månader med kyla och snö börjar gå många på nerverna, märker man på snacket.
Men vädret kan man ju inte göra något åt. Är man insnöad, så är man. Vi människor ska inte klaga, vi klarar oss. Det är värre för rådjur, fåglar och andra djur.
En tröst i eländet är OS, och som tur är tar svenskarna medaljer varenda dag.

Tröstlös i Tampa

Två storkar tjänstgör som vakter av entrédörren till ett hus i St Petersburg, Florida. Jag kan garantera att det är levande storkar.

Folk- och djurliv på den kilometerlånga stranden vid St Pete beach. Här är det roligare att se flockar av vilda delfiner leka, än att se dem uppträda på Sea World i Orlando.

APROPÅ FILMTITLAR

De flesta kanske har hört talas om, eller sett, filmen "Sömnlös i Seattle". Jag har inte sett den, men jag tänkte av någon anledning på den när vi råkade ut för flygförseningar på hemväg från Florida för några dagar sedan.
Tre veckor i solparadiset är kanon, men när de är slut, så vill man inte missa planet hem. Åtminstone vill man inte ofrivilligt hamna på hotell i oviss väntan. Hur trevligt än hotellet är.
Men det var vad vi gjorde. Nu ska sägas, att vi kunde ha råkat betydligt värre ut.
Jag lider verkligen med de resenärer som tvingas vänta länge, kanske flera dygn på en flygplats.
Men nu var det så, att vi skulle vända hemåt efter tre veckor och en dag.
Då inträffade det värsta snökaoset i nordöstra USA sedan 100 år tillbaka. Det snöade förstås inte Florida, men väl där vi skulle mellanlanda, i området runt Philadelphia, Washington och New York.
Cancelled (jag väljer den engelska stavningen med två l) stod det om vårt och många andra plan på flygbolagets hemsida. Skit också.
Flygbolaget var dock rätt juste och lät oss bo på hotell i Tampa nära flygplatsen för cirka en tredjedel av det ordinarie priset. Och personalen var genomgående proffsig och tillmötesgående.
Men detta var ju inte det vi hade valt själva. Och det var i det läget jag började tänka i filmtitlar.
För ett tag kändes det tröstlöst i Tampa. Det första planet skulle gå på lördagsmiddagen, men blev uppskjutet ett drygt dygn till söndagseftermiddagen. Då skulle mellanlandningen ske i Charlotte, en stad längre söderut som inte drabbats av snön.
Det planet ställdes också in, och vi skulle få åka på måndagskvällen i stället.
Då kändes det en aning träligt för att tala ren svenska. Det fanns inte så mycket att fördriva tiden med mitt i storstan, utan bil. Ingen lång skön strand som vid Silver Sands i St Pete beach och ingen pool. Jo, det fanns en pool uppe på taket, men vindarna var friska och baddräkt och handdukar nedpackade i resväskan.
Vi läste, löste sudoku, gick runt i ett jättestort köpcentrum strax intill och prövade närliggande restauranger, drack vin i hotellbaren och såg på teve.
När måndagen kom var jag helt inställd på inställd resa igen. Men som genom ett under blev det inga förseningar, utan vi nådde snötäckta Sverige på tisdagskvällen.
Och sen slog jetlagen till, kanske lite kraftigare än vanligt på grund av den ovissa väntetiden.

Men som sagt, det är de som har haft det mycket värre än så.

Solnedgång över Mexikanska golfen

Stranden i St Pete beach mot Mexikanska golfen är vacker i alla väder. Och havet ska vi inte tala om. Den här bilden är tagen den 27 januari cirka 06.30 p.m.