Som jag har längtat. Och häromdagen kom det efterlängtade plötsligt med posten. Jag talar om Tomas Tranströmers dikter och prosa 1954-2004.
En vacker volym med blå rygg och svart fram- och baksida och med Tranströmers namnteckning. Och ett sidenband att lägga där jag läste senast.
Jag har lagt fram boken på soffbordet och läser lite i den varje dag. Det var länge sedan jag gjorde så med ett diktverk. Minns inte när. Kanske jag inte gjort så sen tonåren.
Jag slår upp en sida på måfå och läser på sidan 72 under rubriken "Hemligheter på vägen".
"Dagsljuset träffade ansiktet på en man som sov
Han fick en livligare dröm
men vaknade ej.
Mörkret träffade ansiktet på en som gick
bland de andra i solens starka
otåliga strålar."
Det är aldrig för sent att upptäcka nya saker i livet, sådant som man tidigare ansett bara vara trist och tråkigt. Fast det kan vara alldeles, alldeles underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar