Det gör åtminstone jag bäst genom att glädja mig åt alla fräscha uppkomna nyord som har strömmat in i vårt ädla språk det senaste året.
Jag fick en adrenalinkick, när senaste numret av Språktidningen landade i brevlådan. Den visade sig vara en specialutgåva med alla nyorden samlade.
Jag fläkte upp sidorna med min vanliga frenesi. Och fastnade först för ordet “brutalrea”. Det ordet tänker jag plåga mina bekanta med när vi träffas efter helgerna:
-- Du har väl kollat alla brutalreor i mellandagarna? Jag fyndade en tunika med 80 procents rabatt, det slår du inte, ska jag skryta och se hur folk reagerar.
Nästa roliga ord att ha koll på är “vavva”. Ni känner säkerligen till ordet “vabba”, vård av sjukt barn. Det ordet använder alla småbarnsföräldrar nuförtiden, åtminstone mina barn.
Nu finns alltså också vavva, vård av nyfödd valp, något som försäkringskassan sannolikt inte ersätter.
Och så finns “vobba”, det vill säga man jobbar lite hemifrån samtidigt som man tar hand om sjukt barn. Man tar tempen och läser sagor för barnet, samtidigt som man svarar på jobbmejl och deltar i telefonkonferenser på sin arbetsplats. Ungefär som det brukar vara när man vabbar, föreställer jag mig.
Begreppet curlingföräldrar känner vi till sen länge. Jag brukar gå lite längre och kalla dem daltföräldrar. Det är såna som daltar, skämmer bort och curlar med sina barn, så till den grad att barnen aldrig behöver ta något ansvar. Det är såna föräldrar som inte fattar, att de måste sätta ned foten, säga ifrån och kräva ansvar för att få respekt tillbaka, åtminstone så småningom, från barnens sida.
Det finns ännu inget riktigt bra begrepp för sådana föräldrar. Däremot har ordet “flipperföräldrar” dykt upp. Det är föräldrar som vågar och låter barnen ta stötarna själva för att lära sig den vägen.
Slutligen har jag fastnat för nyordet “åsiktstaliban”. Smaka på det ordet, gott folk! Det kräver viss artikulation. Den sortens taliban är en person som bara tillåter en enda åsikt i en fråga. En person man inte kan diskutera med, med andra ord. Ett roligt ord är det, ett som jag tänker använda mig av, var så säkra.
Tomtavägen har ingenting med tomtar att göra. Gatan återfinns i småländska Tenhult, för den som undrar.
3 kommentarer:
Jag har burit med mig det här inlägget nu i veckan. Här hemma dyker det "nya ord" titt som tätt när jag lyssnar på sonen och hans kompisar spelar TV-spel framförallt. De "levvlar" hit och "knivas" dit. Något som den generationen har svårt med också är han & honom, hon & henne. Det kliar i min inneboende språkpolis. Har dock fått höra att det är jobbigt att jag aaaaalltid rättar alla ord. Vilket inte är hela sanningen. Då skulle jag vara ännu tjatigare ;-)
Förlåt, att jag inte har svarat på din kommentar förrän nu.
Visst har många det svårt med han och hon, honom och henne. Inte bara ungdomar.
Och det är inte bara våra kära invandrare som har svårt med de och dem, utan många infödda också. Jag tror inte att du är ett dugg tjatig med att rätta ord, Gisan. Jämfört med mig är du säkert en västanfläkt. Och jag har varit betydligt värre tidigare. Vi är ju inga språkpoliser. Vi vill ju bara hjälpa till, eller hur. Tillvaron blir betydligt lättare för den som behärskar svenska på ett flytande och på det hela taget språkriktigt sätt.
Ja tror som du att det är en hjälp. Ju mer som sitter "i ryggraden" desto lättare när det ska läsas grammatik i skolan =)
Skicka en kommentar