Ingers måndag -- BOTTENLÖS AVUNDSJUKA, ELLER?

En felaktig dödsannons var införd i Göteborgs-Posten häromdagen. Den gällde en 35-årig kvinna. Hennes mor fick självklart en chock, när hon upptäckte annonsen. Tidningen beklagar förstås och ska skärpa rutinerna när privatpersoner ringer in dödsannonser. GP säger, att den kvinna som beställde annonsen uppgav att hon var syster till 35-åringen. Det här var säkert inte första gången i världshistorien något liknande händer. Men det är svårt att tänka sig ett mer utstuderat elakt och sjukt beteende för att såra och skada någon. Hur i hela världen hanterar man en sån händelse om man blir drabbad? Och går det att förlåta en person som gjort något sådant mot en om det skulle handla om en nära anhörig som har fått totalfnatt? Är det en vanlig tok som har gjort något sådant av underliga skäl är det förstås lättare att hantera än om det är en närstående. Jag har funderat på hur man bara kan komma på tanken att ringa till en tidning i en sånt här syfte. Kan det handla om bottenlös avundsjuka eller en sjuklig avsikt att skada utan att själv visa ansiktet? Och sen undrar jag vilka rutiner tidningen har när sånt här sluppit igenom. Den 35-åriga kvinnan kan förstås sträcka på sig och säga nånting som att "Ryktet om min död är betydligt överdrivet" och skaka av sig det hela. Samtidigt kan hon ha fått en minnesbeta som kan vara svår att skaka av sig. Och finns det nåt straff för såna som sätter in falska dödsannonser? Frågorna hopar sig i min arma skalle. Samtidigt gör jag ett jättehopp i tankegångarna och hoppas att våren äntligen är på väg nu när mildväder är på gång. Jag köpte en gardenia och en bukett gula dubbla tulpaner häromdan för att fira lite i förväg.