Ingers måndag -- ANDREW FICK OSS ATT BAXNA!

Han heter Andrew och är servitör på puben Rose & Crown. Puben ligger inte i England om någon skulle tro det, utan på det engelska området i Disney World-parken Epcot i Orlando, Florida. Andrew är i 20-årsåldern och kommer från Englands äldsta stad, Colchester. Och den historia jag ska berätta är ett exempel på att världen allt är bra liten ibland. Så liten att man baxnar. Hur vet jag nu detta om Andrew? Jo, jag träffade den sympatiske ynglingen den 24 januari i år, när jag och maken käkade lunch på Rose & Crown. Fish and chips för övrigt, som var den godaste av det slaget jag ätit. Vi gillar Epcot, som vi besökt ett rejält antal gånger vid det här laget. Nåväl, Andrew presenterade sig när vi skulle beställa mat och dryck. Och hur det nu var frågade vi om han hade besökt Sverige någon gång. - Ja, jag har varit i Mariestad. Det var 2002, svarade han och vi tappade hakorna. När vi frågade varför han varit just i vår hemstad sjönk hakorna ännu längre ner. Det fanns ännu fler paralleller visade det sig. Andrew hade spelat i den blåsorkester i Colchester som har utbyte med blåsorkestern och drillflickorna från musikskolan i Mariestad. Den blåsorkester där en av sönerna spelat saxofon och dottern drillat. Vår familj har dessutom flera gånger tagit emot två flickor från blåsorkestern i Colchester och deras föräldrar, när de besökt Mariestad. En familj som vi dessutom gästat i det charmiga Colchester. Chansen att just vi skulle stöta på just Andrew den 24 januari var inte särskilt stor, inser jag. Antalet besökare på Epcot just den dagen var 22.000, vilket långtifrån är något rekord. Andrew berättade detta för oss. Att just vi valde den pub där han jobbar var en tillfällighet. Det finns mängder av restauranger på Epcot och elva länder är representerade med egna områden på nöjesfältet. Andrew berättade, att han trivdes jättebra och hade jobbat på Epcot i nio månader. När hans kontrakt gick ut efter tre månader skulle han åka hem till Colchester och fundera över vad han ska göra härnäst. -- Jag vill resa! sa han och kanske kommer han till Sverige en gång till. Han har fått min mejladress och vi har sagt att han är välkommen. Sådana sammanträffanden som med honom ska man värna om. Och vi hoppas få se honom igen.