Ingers måndag - GOTT SKRATT ÅT KNUGASATIR!

Ja, jag drog på munnen när jag såg Elisabeth Ohlsson Wallins satiriska bild på kungen och hans vänner som åt pizza från magen på en naken Camilla Henemark. Samtidigt skrubbade drottningen frenetiskt på en hakkorsbild på golvet.. Jag inte bara drog på munnen, jag fick mig ett gott skratt. Och skäms inte ett dugg för det. Sen läste jag en insändare från den oerhört irriterade Sivert Aronsson i MT, där han ondgjorde sig över nidbilden som han kallade det. Han tog i så han blev blå och pratade om smutskastning, nedriga personangrepp, usel sensationsjournalistik och ren mobbning mot den knugliga familjen. Ja, jag skriver knugliga, eftersom det är mitt sätt att ironisera. Därmed mobbar jag inte de svenska rojaliteterna alls. Det är bara det att vi undersåtar har rätt att förvänta sig vissa saker av den som faktiskt är statschef i Sverige. Och de kraven borde inte vara så oändligt svåra att uppfylla som de har visat sig med den nuvarande knugen. Han ska kunna Sveriges geografi bättre än¨en förstaklassare och dessutom kunna hålla reda på var han befinner sig, när han är ute och klipper band. Exempel Arboga- Örebrofallet. Vi ska kunna släppa ut honom i världen som svensk företrädare och kunna lita på att han inte beter sig pinsamt. Tänk när han besökte Brunei och uttalade sig om landets diktator. Kungen sa, att han upplevde att diktatorn hade en kolossal närhet till sitt folk. En kolossalt pinsam historia som ledde till att jag tog steget till medlemskap i Republikanska föreningen. Och jag vet att jag inte var ensam om detta. En ytterligare skandal är att vi förser knugligheterna med ett gigantiskt apanage som vi sen inte får veta ett smack om hur det används. Sivert Aronsson talar om en mobbningsvåg mot knugahuset. Herregud, svenska folket och journalisterna har varit underdåniga och bugande mot den så kallade överheten så oerhört länge, att man baxnar. Det vi ser nu, är en helt normal trötthet på monarkin som är en totalt förlegad och föråldrad institution som bör vara på utdöende. Den bör och ska kritiseras precis som allt annat i ett öppet samhälle. Och eftersom främst kungen, men även drottningen främst i samband med avslöjandet av faderns nazistiska förflutna, gör bort sig ideligen, leder detta helt naturligt till en våg av kritik. Vi ska inte ha så kallade övermänniskor som inte tillåter oss undermänniskor att ens säga du till dem. Den tiden är för länge sen förbi, mina vänner. Och nu är det dags att något av de partier som har republik inskrivet i partiprogrammet gör slag i saken.