Snödroppar är den kaxigaste växt jag vet. Då har jag räknat bort ogräs som kirskål och nästan-ogräs som fläder.
Flädern slog sig ner i vår trädgård och har bestämt sig för att stanna. Snart börjar den obevekligt att borra sig upp. Visst jag gör flädersaft varje år. Men sen sågar vi bort allt ovan jord. Det ger fläderfamiljen, numera en stor en, fullkomligt f-n i. Där har vi inget att säga till om.
Innan kampen mot flädern börjar vill jag njuta av snödropparna som varje år tidigare än alla andra växter tar sig upp genom snö och is och struntar i bakslag och motgångar. Bara ruskar av sig och växer vidare. Den bereder väg för min andra vårfavorit, scillan. Den är allt annat än en blyg viol och kan ta över en hel trädgård med sin illblåa fägring. Det får den gärna. Åtminstone för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar