Dygnet runt är det kungligt på teve just nu. Ingen verkar ha tänkt på att vi republikaner också vill koppla av med lite televisionsgloende ibland. Avkoppling som inte handlar om knugen och hans hov.
Så jag slötittade på ett av alla program som går på ettan eller fyran. Vilket det var har jag ingen aning om.
Rätt vad det var skulle det diskuteras varför det inte är lämpligt att dua de kungliga. Nån av de journalister som satt med och kommenterade ojade sig och tyckte att det var så jobbigt att inte "få" säga du.
Riksmarskalken, tror att han numera heter Svante Lindqvist, fick frågan varför det är så. Han svarade, att kungen och övriga kungliga betraktas som institutioner eller myndigheter, vandrande sådana alltså. De är inga privatpersoner och därför ska de inte duas, sa han.
Eller han kanske sa "bör" och inte "ska", men man såg på honom att han menade det senare.
STOLPIGA FRÅGOR
Och så blir det stolpiga frågor av den här arten:
"Hur tycker kronprinsessan att media sköter sig nu inför bröllopet?"
Sen följde ett klipp från en befriande intervju med kungen som Tom Alandh gjorde för många år sedan och där Alandh duade kungen hela tiden. Kändes härlig att se. Jag hade gärna sett hela intervjun, eftersom jag inte såg den, när det begav sig.
"Jag fick skäll från hovet efteråt", sa Alandh. Det hade han väntat sig, men han kunde inte tänka sig att göra intervjun på annat sätt. Det hedrar honom.
I sammanhanget kommer jag ihåg en intervju som Stina Dabrowski gjorde med divan och dirigenten Sixten Ehrling. Han hade deklarerat att han skulle vägra svara på frågor om han blev duad.
Stina Dabrowski krånglade sig ur problemet genom att hela tiden använda hans namn i stället för du
"Hur ser Sixten Ehrling på Kungliga Teaterns nuvarande repertoar?" kunde en fråga låta. Obs, det är bara ett exempel. Jag vet inte om hon ställde just den frågan.
Men intervjun kan inte ha varit lätt att genomföra. Jag har ingen som helst förståelse för varför någon av något som helst skäl kan vägra att bli duad.
Vi är ju jämlikar, för böveln.
Fransmännen är fina i kanten med sitt vous. De lägger inte bort titlarna och säger tu till någon som de inte känner väl.
Varför kan inte vi svenskar med vår dureform jobba för en sådan reform även i EU. Har en känsla av att vi har kommit lite längre än de övriga länderna i unionen, när det gäller duande. Möjligen med undantag för engelsmännen som har samma ord för du och ni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar