En Russell Crowe som inte förmår att lyfta sin roll som Robin Hood, så att jag blir imponerad.
En Cate Blanchett som spelar lady Marion med en blodfullhet och intensitet som gör henne till filmens verkliga behållning bredvid Max von Sydow som spelar hennes svärfar och Robin Hoods adoptivfar.
Och så vill jag också framhålla den elake och ränksmidande Godfrey, prins Johns rådgivare, som spelas av Mark Strong.
Russell Crowe som gjorde en storstilad roll i Gladiator är här nedtonad i mesta laget. Han bligar mest under buskiga ögonbryn och har svårt att mejsla in något vidare liv och någon större trovärdighet i sin rollfigur.
Filmen "Robin Hood" är lång, två timmar och 20 minuter, vilket är helt onödigt. Under den första halvan klippte jag med ögonlocken och kollade klockan upprepade gånger och hade svårt med intresset.
Det väcks dock rejält när Max von Sydow, denne underbare skådespelare, kommer in i bilden. Hans röst väckte den slumrande biosalongen i Skövde och även mig.
Med den här filmen tar Ridley Scott, som regisserat filmen, ett annorlunda grepp genom att försöka berätta det som eventuellt kan ha hänt, innan legenden om stråtrövaren som tog från de rika och gav till de fattiga, och som vi känner till, tog sin början.
Det är vackert så, men mina höga förväntningar på filmen infriades tyvärr inte.
Visst, det är tekniskt fulländat och vackert filmat, men måste stridsscenerna vara så oerhört långa och utdragna?
Detta får mig att tänka på filmen "Pearl Harbor", fast det då handlade om oändliga flygplansattacker i stället för pilbågar och ett regn av pilar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar