Ven har för mig varit den förbisedda och glömda ön. Den där som jag många gånger tänkt att besöka, men så har det aldrig blivit av.
Förrän tisdagen den 10 maj. Vi tre kompisar bilade från lägenhet i Båstad till Landskrona. Vi tog m/s Norreborg från hamnen och på en halvtimme var vi på sagoön. Tycho Brahes arbetsplats på 1500-talet.
Vädret var det bästa tänkbara, solen sken från en molnfri himmel och vi åkte buss över ön som är en halvmil lång på längsta stället.
Vi dröjde på Kyrkbacken, besåg Backafall från Gabriel Jönssons visa och den gamla kyrkan uppe på höjden. Vi åt gott på Hamnkrogen, sill och spätta med tillbehör, och vi fikade vid Tycho Brahemuséet. Kaffe med rabarbermuffins för min del. Kastanjerna blommade, häggen doftade, rabarberna sträckte sig upp i skyn.
Jag köpte fin lejonkruka hos gamle Tycho av trevlig tjej med otroligt hårsvall. Och efter några timmar återvände vi med båten och tog oss geschwindt tillbaka till Båstad och pustade ut. Betydligt brunare i fejsen än tidigare. Ven du förtrollade mig. Jag lovar att återvända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar