Våran fräknige vovve Felix, som är en welsh springer spaniel, har precis fyllt sex år.
Han är fortfarande valpigt glad när han träffar folk och inte minst andra hundar och ska fram och hälsa till varje pris. En del blir lite störda över hans framfusighet, men om de tar det lugnt kommer de att upptäcka att han snabbt lugnar ner sig. Snällare än han finns inte.
Hans specialiteter är att jaga och ÄTA flugor. Ja, han verkar tycka att de är goda. Men jordgubbar gillar han inte. Ibland undrar man över hans smak. Och duvor hatar han. De får inte uppehålla sig i vår omgivning. Sitter de och "kacklar" i träden på tomten i stan skäller han som en riktig bandhund tills de lyfter. Ja, jag tror att Felix tycker att duvorna "kacklar". Övriga fåglar struntar han i, trots att han är fågelhund. Det skulle möjligen vara närgångna skator som han ibland irriterar sig på.
Just nu är det lite för varmt för Fille som jag ibland kallar honom. Men får han bara ta en simtur i Viken eller något annat tillgängligt vatten så blir han nöjd. Han älskar att bada precis lika mycket som jag. Han frustar och simmar på. Hundsimmet sitter där som en smäck.
Undras hur det skulle kännas att aldrig kunna ta av sig pälsen? Det skulle jag vilja fråga Felix om. Det gör jag också, och han svarar med sin svängande alltid glada svans. Grattis Felix till sexårsdagen, i efterskott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar