En storm i ett vattenglas har utbrutit mellan posören och författaren Björn Ranelid och Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund.
Skälet till "bråket" ska, enligt kvällstidningarna, vara att Ranelid sa i teve att han tyckte att även akademiledamöterna borde ställa upp och dansa. I Let´s dance alltså, där Ranelid deltar. (Jag hörde honom säga detta och blev inte ett dugg förvånad)
Tydligen har Englund tänt på detta. Och så ska Kristina Lugn och andra akademiledamöter ha gått ut till Englunds försvar.
Det konstiga är, om det nu verkligen är ett bråk, att ingen i så fall verkar ha förstått att Ranelid skulle säga just detta. För mig var det självklart att han skulle ta chansen. Ranelid vill säkert själv gärna sitta i akademien och tycker att han är bäst och betydligt bättre än ledamöterna där.
Om Englund verkligen har reagerat, som kvällspressen påstår, så förstår jag inte det.
Ranelids "påhopp" borde han ha kunnat vifta bort och strunta i, eftersom det är sånt som Ranelid konstant säger.
I olika uppföljningsprogram till Let´s dance och även i själva programmet fortsätter Ranelid att babbla som den kvarn han är. Men varför inte låta honom hållas och strunta i honom?
Är det nån som minns den så kallade Skuggefejden. Linda Skugge hade "recenserat" Ranelid på ett annorlunda sätt, men väldigt typiskt för just henne. Bland annat handlade det om läppglans. Och Ranelid flög förstås i taket som han alltid tycks göra, eftersom han verkar vara så oerhört känslig.
Björn Ranelid har en förmåga att provocera. Och kan inte tackla effekterna av det. Det är det som mycket handlar om. Men det allra mesta handlar om att vi ska skita i att läsa kvällsblaskorna och blankt strunta i deras så kallade stormar. Köp inte dessa skvallertidningar. Då självdör de så småningom. Det är ju till syvende och sist vi konsumenter som har makten. Men då ska vi inte gång på gång låta oss manipuleras och tro på stormar som inte är några.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar