Nu är sköna julen slut, slut, slut. Tomtenissar tassar ut, ut, ut!
Jag har alltid gillat julen med alla sina traditioner som ändras lite år från år.
När jag var liten firade vi den i många år hos min farmor som bodde i Åsen i Karlsborg. Mina föräldrar skjutsade mig och min bror på spark dit. Vi hade alltid en massa paket med oss som vi höll i famnen. Oftast var det snö, åtminstone som jag kommer ihåg. Min farmor och farfar hade sju barn med familjer, så var och en förstår att huset fylldes. Vi var få som bodde på orten. De flesta kom åkande från olika håll i landet.
Min faster Ingrid var oftast tomte. Hon älskade att vara det och vi älskade henne.
Hon brukade gå runt huset och knacka på fönstren och sen stampade hon i farstun när hon trädde in i huset.
Vem som tomtar hemma hos oss berättar jag inte. Det får, av skäl som säkert många förstår, vara en hemlighet. I år var det för det andra lyckade året och de fyra små tomtenissarna var överlyckliga och pirriga inför besöket, inte minst de båda fyraåringarna som hjälpte tomten med allehanda bestyr. Det handlade om att dela ut paket, hjälpa tomten att lysa med ficklampa på klapparna så att han klarade att läsa. Och det gällde också att upprepade gånger kittla tomten, så att han vaknade. Han hade en benägenhet att somna. Och det berodde på, berättade han, att han redan hade tomtat på 300! ställen innan det var dags att komma till oss.
-- 300! upprepade nissarna och såg väldigt överraskade och inte helt övertygade ut.
Alltnog piggnade tomten till en aning när han efter väl förrättat värv fick en mugg glögg med tillbehör. Och så var det dags att stolpa vidare, stödd på den väl ingångna käppen.
Ovan ses tomten med sina båda duktiga hjälpredor, nissarna.
2 kommentarer:
En sådan levande beskrivning av din barndoms julfirande! Jag firade också jul hos min farmor och farfar i Karlsborg. Mina farföräldrar hade sex barn och vi var nio barnbarn. Julmaten spisades i köket med de vuxna. Vi barn placerades vid ett bord i hallen. Men det värsta var att efter maten skulle det diskas innan tomten kom! Det var en pina och plåga med den väntan som uppstod. Till slut kom tomten, men som jag uppfattade det hela så var det den riktige tomten som besökte oss!?
Hälsningar
Bertil
Ja, Bertil, pinan med att vänta på att allt skulle diskas efter julmaten, som du beskriver, kommer jag också väldigt väl ihåg.
Numera slipper barnen det, åtminstone hos dem som har diskmaskin. I år föreslog jag att vi skulle spela in Kalle Anka och se det senare än 15.00 för att stressen med julmaten skulle bli mindre. Men det gillade inte mina vuxna barn, så det får bero. Kanske det funkar nästa år. Och vi spelade in Kalle ändå, och Karl-Bertil Jonsson. Han är det enda måste på teve för mig på julafton.
Skicka en kommentar