Är det nån som lider av melodiskvalabstinens?

Somliga hade tydligen OS-abstinens när tävlingarna var slut efter drygt 14 dagar, läste jag.

Jag kan förstå det lite grand. Det eviga snöandet och halkan utomhus fick ovanligt många att slappa framför teven inomhus både helger och vardagar. Och heja på Hellner, Kalla och de andra svenska medaljörerna.
Nu är melodifestivalandet äntligen slut, åtminstone här i gamla Svedala. Och jag pustar lättat.
Detta evinnerliga låtmalande har puttat ut mycket sevärt i burken på lördagarna. Men det finns säkerligen de som lider av allvarlig melodiskvalabstinens nu några veckor tills det är dags för Eurovision song contest i Oslo.
Trots att jag aldrig har gillat företeelsen som sådan gillar jag Anna Bergendahl. Hon har en röst och en utstrålning som få och gör sitt absolut bästa med låten.
Det konstigaste med de här festivalerna är att de låtar som vinner både i Sverige och Europa ytterst sällan blir några riktiga schlager. Oftast är det låtar längre ner i listorna som blir dängor.
Det enda undantaget som jag kan komma på är Waterloo med Abba 1974. Vinsten i Brighton startade Abbas sagolika karriär som pågår fortfarande.