Borra, gnugga och limma -- i skidåkning!

Borra, gnugga och limma är tre verb som jag inte tidigare satt i samband med skidåkning i elitklass. Snarare med något av våra hantverksyrken.

Efter att ha hört många skidlopp både i klassisk och fristil refereras från OS i Vancouver och nu senast från Vasaloppet i Mora har jag ändrat uppfattning helt.

-- Johan Olsson ligger kvar och borrar i täten, han ger sig inte, har det hetat.

Eller "Charlotte Kalla bara borrar på i täten, hon har en otrolig fristilsteknik".

Och i Vasaloppet var det många åkare "som låg och limmade på varandra". Och som "gnuggade på i samma höga hastighet, mil efter mil".

De som refererat har varit de eminenta Jacob Hård och expertkommentatorn Anders Blomquist och jag har ingenting att erinra mot deras ordval.

Det är bara det, att jag aldrig hade hört dessa verb användas på det sättet tidigare. Kanske är det bara jag som inte har hängt med ordentligt i sportens underbara värld.

Och varför inte? Språket utvecklas ju hela tiden. Snabbt också. Och många av våra svenska ord har en rad olika betydelser. Banan är bara ett enda litet exempel som jag kommer på i hastigheten.
När Anders Blomquist använde ordet "böt" i stället för bytte i ett referat ringde tv-tittare och anmärkte på det. Men Blomquist berättade att böt är en gammal verbform som han tänkte fortsätta att använda. Det gjorde han rätt i.
Jag har svårt för folk som reagerar med ursinne när de hör ord som de anser är felaktiga.
När de unga började använda ordet "typ" i var och varannan mening för några år sedan blev många äldre irriterade. Inte jag. Jag tyckte att ordet var uttrycksfullt och använde det ibland för att skämta till det. Typ har stannat kvar och används nu mer frekvent i litet vidare mening, har jag märkt. Och har sin motsvarighet i många andra språk.
"Sort of" i engelskan översätts exempelvis ofta med "typ". Så kan det gå när inte haspen är på.