tisdag 16 mars 2010

Nu har jag skissat ett skelett!

Alla människor skriver deckare. Böckerna bara sprutar ut från förlagen. Långtifrån alla är mästerverk. Så jag tänkte, varför inte jag också.


Började därför skissa på ett skelett. Ja, inte ett lik förstås utan bokens ramberättelse.

Hemskheterna utspelar sig givetvis på västkusten eller möjligtvis på Gotland. Eller kanske i Sandhamn, där har jag inte riktigt bestämt mig.


I händelsernas centrum står ett rekorderligt par som inget hellre vill än att koppla av. Han är polis och befinner sig på semester med henne som är deckarförfattare som tagit en paus från skrivandet för att amma sitt nyfödda barn. Passligare kan det inte bli.


De vilar ut i en om- och utbyggd sjöbod i flermiljonsklassen vid havet. Såsom genom ett under inträffar ett mord på just den orten. Det kan jag avslöja så här i förväg för att trissa upp stämningen.


Han (polisen alltså) får, naturligtvis gruffande och mot sin vilja, utreda det vad det är som har hänt och ta fast den skyldige (eller skyldiga). Vilket leder till att frun börja mopsa alldeles förskräckligt, trött som hon är av babyns nattskrik.


Granne med sjöboden ligger en pizzeria, en riktig restaurang och några andra utbyggda sjöbodar.

På orten finns dessutom ett flertal butiker som säljer kläder, diverse trädgårdspynt som tomtar och grodor och annat onödigt. Det finns också ett trädgårdsmästeri, ett kafé och ett par gatukök. Och naturligtvis både en Ica- och en Konsumbutik.


En tidig morgon ringer telefonen i sjöboden. En ung flicka, uppvuxen i denna sommargästernas paradis, har hittats död intill sin sönderslagna cykel . Hon har ett stort öppet sår i bakhuvudet.

En bit ifrån henne ligger det förmodade mordvapnet, en trädgårdshacka med grönt skaft. Hackan har tydliga spår av blod på eggen.

Den som kontaktar polisen är ortens tidningsbud som funnit den döda flickan på sin tidningsrunda. Frågan är om han är oskyldig som ett lamm som han frankt påstår.


Ortsborna chockas och bygdens original förfasar sig på ljugarbänken. Och polis Kask som han faktiskt heter i efternamn, Martin Kask, frågar ut invånarna, turisterna och annat löst folk.
På grund av trädgårdshackan misstänker han i första hand trädgårdsmästaren på orten, men han visar sig ha ett alibi som bygger på fruns försäkringar att mannen var bortrest den aktuella dagen. Ett alibi som inte visar sig vara vattentätt.
Kasks misstankar riktas då åt annat håll, mot någon som försöker sätta dit trädgårdsmästaren.
Polisens tekniker undersöker fingeravtrycket på mordvapnet och upptäcker att den som hållit i hackan är vänsterhänt, vilket innebär att antalet personer som kan ha begått det hemska dådet reduceras rejält.
Längre än så har jag inte kommit, men jag kan avslöja att ännu ett mord begås i skärgårdsidyllen , innan Kask och hans konstaplar förstår hur saker och ting hänger ihop.
Detta kommer jag inte att avslöja, eftersom det här skelettet i sinom tid möjligtvis kan komma att leda till en riktig deckare. Så tji fick ni, jag tänker inte berätta vem som är den skyldiga (-e).

2010-03-22

5 kommentarer:

Anonym sa...

Det låter som en lämplig fortsättning på teve-serien Saltön!
Bertil

Anonym sa...

Låter spännande. Go mum! Om det blir en bok lovar jag att läsa den, även om deckare vanligtvis inte riktigt är min favoritgenre. En reflektion: Jag anar iofs att du har ett visst rätt känt par i åtanke, men se till att inte karaktärerna blir förväntade stereotyper. Testa tex att byta kön på personerna (iaf huvudkaraktärerna) i berättelsen. Bara för att se vad som händer. Lite genustänk är aldrig fel, även om det är en deckare man skriver.
/Martina

Inger Dernroth sa...

Hmmm, intressanta kommentarer.
Jag tar dem till mitt hjärta och lovar att ha dem i åtanke i mina fortsatta funderingar.

Gisan sa...

Jag ser fram emot denna boks publicering. Låter spännande! //Gisan

Inger Dernroth sa...

Oj, då! Nu ökar spänningen och förväntningarna. Och tänk om jag kommer på ett helt annat skelett att bygga min framtida berättelse kring. Kanske jag kan skriva en deckare som är en ren satir. Det vore en utmaning.
I vilket fall är det roligt med era kommentarer.
Tack snälla!