För Sverige i medeltiden!

Jag hade betydligt hellre vetat hur det kungliga apanaget används än att läsa den omtalade kungaboken. Möjligen kan boken i bästa fall fungera som en sorts isbrytare. Med det menar jag, att journalisterna en gång för alla måste sluta svassa runt sin kvarleva kungahuset. Det måste bli raka rör och frågor. Kanske boken har det goda med sig att det händer åtminstone något på den punkten.
En sak fick jag klart för mig, i samband med läsningen. Kungen har som valspråk "För Sverige i tiden". Det mottot lever han långt ifrån upp till. Ett modernt kungahus, pyttsan. Uråldrigt är vad det är. Valspråket borde vara "För Sverige i medeltiden". Vi är inte betjänta av att släpa på monarkireliken längre. Säger naturligtvis jag som är flammande republikan. Men jag har ändå en känsla av att det snart kommer en motreaktion bland allmänheten. Det behövs bara en skandal till. Det är min övertygelse.
Nåväl, vad tycker jag då om boken om den motvillige monarken. Innehåller den mycket skvaller? Nja, det mesta har sannolikt de flesta svenskar, liksom jag, inte kunnat undgå att höra tidigare. Hur monarken än skyddas av Tarras, Eldh och hovet, så sipprar sladdret ut om det finns något att sladdra om. Och det har han ju sett till att det har. Men det har bara betydelse för hans familj, inte för oss. Eller?
Tja, man kan kanske tycka att han borde ha sett till att hans undersåtar kan vara stolta över att han uppträder värdigt. Och inte som en rak efterträdare till knullkungarna på 1800-talet.
Däremot är kungens vistelser på svartklubbar riktigt allvarligt och måste utredas, eftersom det kan handla om en säkerhetsrisk för statschefen. Dessa går inte att vifta bort av honom och andra med att det hände för länge sedan. Det lär det dessutom inte ha varit. Är sju och tio år längesen? Och vad vet man om att det inte förekommer nu.
Om boken är trovärdig. Jadå, och den visar återigen på hur fega svenskar i gemen är, inte minst det gubbgäng som omger och skyddar monarken.
Då menar jag inte de kvinnor som varit "servitriser" och "kaffeflickor" och som inte vågar stå för sina namn. De lät sig köpas för pengar, men det var ett tag sen och i dag har de förhoppningsvis andra tankar i sina huvuden. Och inte det kompakta skydd som knugen har.
Om den här boken är ett ord rättan tid? Nja, det är väl att ta i. Och jag retar mig på att svenskan är så dålig och att språket innehåller så mycket korrekturfel. Det hade det funnits tid att rätta till.
Nu hoppas jag bara, som ett första steg i "den nya kungliga öppenheten" på en redovisning av de kungliga apanagen. Varför har företeelsen ett så fånigt namn, förresten? Det osar oantastlig överklass om det.