Barcelona -- en hymn från romartiden

När jag tänker på namnet Barcelona infinner sig som av en händelse Freddie Mercurys och Montserrat Caballés fantastiska röster i mitt huvud.
De sjunger hymnen som skapades för olympiaden där år 1992. De sjunger och sjunger och publiken är i extas. Köpte skivan dírekt när jag hade hört dem och blev avundsjuk på alla dem som hade möjlighet att åka till OS i Spaniens till storleken andra stad.
Då lovade jag mig att någon gång i livet besöka Barcelona. Ännu har det konstigt nog inte blivit av, trots att det inte är särskilt långt dit.
Jag har sett mycket av den spanska solkusten, besökt Gibraltar och spanat över till Afrika. Men alltså ännu icke nått fram till Barcelona.
Alla som har besökt stan får något religiöst i blicken när de berättar. Min son och sonhustru är två av flera Barcelonabitna jag känner till. De kan tala i timmar om konstnären Antonio Gaudi.
Jag däremot har hittills nöjt mig med att lystet skaffa information om stan. Just nu i september ligger minimitemperaturen på 19 grader Celsius och som varmast ligger tempen på 25. Kallast är det mellan december och februari, men frosten verkar oftast hålla sig undan.
Konstigt nog verkar inte barcelonaborna vara vidare slängda på engelska. I Kataloniens huvudstad är katalanska officiellt språk och de flesta talar antagligen spanska också. Så det blir att gräva upp mina numera rätt mossiga spanskakunskaper. En intressant detalj är att Kataloniens nationaldag firas den 11 september.
Staden är gammal, från romartiden, och ligger vid havet. Så vad väntar jag på?